Berlin Berlin

Berlinale 2012

2012-02-08T22:02:00.002+01:00

Imorgon börjar årets upplaga av filmfestivalen i Berlin, die Berlinale. Den är en stor händelse, även i ett internationellt perspektiv. Förra årets festival hade mer än 15 000 ackrediterade gäster, närmare 4 000 journalister bevakade spektaklet och de olika filmvisningarna hade totalt 485 000 besökare. Så då förstår du att det är en hel del ståhej kring projektet!

Berlinale Palast vid Potsdamer Platz är festivalens epicentrum och fungerar som premiärbiograf för de största filmerna. Det är även här man har en chans att se någon av stjärnorna beträda den röda mattan på väg in till teatern!

Vid sidan om ett antal mindre sektioner, som exempelvis kortfilmsklassen, delar en internationell jury ut Guldbjörnen till den bästa filmen i tävlingsklassen. Förra året vann den iranska filmen Nader och Simin – en separation den åtråvärda nallen. I år deltar bl a Steven Soderberghs Haywire (med Ewan McGregor och tyskfödde Michael Fassbender), Phyllida Lloyds Järnladyn (med Meryl Streep som porträttlik Thatcher), danska En Kongelig Affære (med Mads Mikkelsen, Alicia Vikander och David Dencik) och Billy Bob Thorntons Jayne Mansfield´s Car. Utom tävlan visas bl a Stephen Daldrys filmatisering av Jonathan Safran Foers Extremely Loud and Incredibly Close med Max von Sydow i en uppmärksammad roll. Mer svenskt hittar man i de andra klasserna: I sektionen Forum tävlar Avalon, Axel Peterséns långfilmsdebut, med Johannes Brost. Och i Generation 14plus deltar Ella Lemhagens Kronjuvelerna – med Alicia Vikander!

Alicia Vikander och Jesper Lindberger i Kronjuvelerna.

Filmfestivalen pågår mellan den 9 och 19 februari. Allt du behöver veta går att hitta på festivalens hemsida. Om du vill läsa vad jag skrev inför förra årets festival och få lite fler tips, gör du det här!

Söndagsbrunch på Grüne Lampe

2012-01-31T22:33:00.004+01:00

På Uhlandstraße 51 i Wilmersdorf, ett litet stenkast från Ludwigkirchplatz, ligger Grüne Lampe. Det är en rysk restaurang med riktigt bra mat och trevlig och gästvänlig atmosfär.

På vardagar mellan 12 och 16 har de en lunchbuffé för 8 €, men deras riktiga signum är söndagsbrunchen Kaviarbrunch som serveras varje söndag mellan 10 och 15:30. Förvänta dig inte 27 sorters kaviar bara – själva kaviarutbudet sträcker sig till små brödbitar med rom på – men för 12 € får man en härlig buffé med en hel del andra ryska läckerheter. Bl a flera goda röror och helt underbara blini med soltorkade tomater, basilika och mozzarella. Till höjdpunkterna hör även en fantastisk äggröra och flera sorters fisk.

Deras kaffe är bra men vill man hellre dricka något annat finns det givetvis gott om alternativ, inte minst ryska sådana. T ex kvass (Kwas) och kultdrycken Wostok.

Stället öppnade 2005 och drivs av ryska Julia Gutsch. Namnet är inspirerat av den litterära, liberala och oppositionella föreningen med samma namn, som var verksam i det tidiga 1800-talets Ryssland och där bland annat nationalskalden Aleksandr Pusjkin var framträdande. En profilbild av Pusjkins nuna pryder dessutom fasaden.

VAD: Grüne Lampe, rysk restaurang med fina bufféer

VAR: Uhlandstraße 51 (Wilmersdorf). U Hohenzollernplatz

NÄR: Dagligen, 10 – ca 22

PRISNIVÅ: Mellan

Frukost på Bar Gagarin

2012-01-28T13:00:00.002+01:00

Vägg i vägg med Pasternak ligger Bar Gagarin. Men medan den förra känns genuint rysk, inte minst för den uteslutande ryska personalen, känns det ryska mer påklistrat här. Fast vad gör det när de serverar så bra frukost!

Frukostmenyn vimlar av trevliga val med för stället passande namn: Vostok, Sputnik och Kosmos för att nämna några av dem. Är man två är Gagarin ett trevligt alternativ! Det är en rejäl frukosttallrik för två med massor av mat, bl a lax, ägg, flera sorters ost och skinka och en skål riktigt god kvarg. För 14,90 € ger den dig och ditt sällskap en fin start på dagen! Kaffet är också bra och de har dessutom den trevliga vanan att servera ett glas vatten till.

Gagarin, frukost för två.

På söndagar är det brunchbuffé mellan 10 och 17 och den är en bra plan b om det skulle vara fullt hos grannen Pasternak. Den kostar 10 € per person och efter klockan tre sjunker priset till 6 €. Så det är inte alltid fel att vakna sent!

Namnet på stället är givetvis en hyllning till Sovjetunionens störste hjälte. För säkerhets skull, ifall någon skulle tvivla, finns hans porträtt på central plats i lokalen! I likhet med Pasternak har de gratis Wi-Fi, så det är inga problem att få kontakt med omvärlden när man tröttnat på att drömma sig bort till stjärnorna!

Jurij himself.

Även om frukosten är en bra anledning att ta sig hit går det lika bra att avsluta dagen här. Baren erbjuder inte bara vodka utan även ett hyggligt utbud goda drinkar. Ett recept på en lyckad helkväll i Prenzlauer Berg kan faktiskt vara att inleda med en middag på Pasternak och avsluta med cocktails på Bar Gagarin! Svårare än så behöver det inte vara.

Och för allt i världen: missa inte bilderna på toalettdörrarna!

En extra tallrik kvarg är inte fel!

VAD: Bar Gagarin, café/bar/restaurang med bra frukost

VAR: Knaackstraße 22 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz

NÄR: Dagligen, från 9:30

PRISNIVÅ: Mellan

Söndagsbrunch på Pasternak

2012-01-22T18:59:00.005+01:00

Eller: Inlägg nr 100!

Det ryska köket är klart underskattat! Jag hade i alla fall underskattat det innan jag började upptäcka alla ryska matställen i Berlin. Och eftersom det bor många ryssar här, runt 200 000 faktiskt, finns det så klart också många ryska restauranger.

En av de bästa är Pasternak, döpt efter författaren (som skrev Doktor Zjivago och tvingades tacka nej till nobelpriset) och belägen vid det fina, gamla vattentornet i Kollwitzkiez i Prenzlauer Berg. Inriktningen här är rysk och judisk mat.

Varje söndag serverar de en helt fantastisk brunchbuffé. För 12,40 € får man ett färgsprakande utbud av företrädesvis ryska delikatesser och väldigt mycket god mat för pengarna! Det är bl a många trevliga sallader och röror. Flera av rätterna är baserade på fisk och skaldjur, men de har även en jättegod äggröra, helt underbara gratinerade svampar med spenat, mycket frukt och fina desserter. Det som är kul är att rätterna byts ut under dagen, så när ett fat är tomt kommer det ofta in något helt annat istället!

Restaurangen är inredd som ett gammaldags ryskt vardagsrum från tiden innan revolutionen. På väggarna hittar man bilder på Pasternak och andra svartvita fotografier. Alla i personalen är ryssar vilket ytterligare bidrar till den genuina känslan. Servicen är kanske inte så hjärtlig, snarare korrekt och professionell, men man känner sig ändå väl omhändertagen.

På sommarhalvåret sitter man gärna på uteserveringen. Här har man en fin vy över Dicker Hermann (tjocke Hermann), som vattentornet kallas. Det är för övrigt Berlins äldsta vattentorn, som du kan läsa lite mer om här.

Ovanstående bild är från juli förra året, men om några månader är det lika grönt och fint igen!

VAD: Pasternak, rysk restaurang med fantastisk söndagsbrunch

VAR: Knaackstraße 22 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz

NÄR: Dagligen, 09 – 01. Söndagsbrunchen 10 – 15.

PRISNIVÅ: Mellan

Felix

2011-12-31T18:00:00.006+01:00

Den här klubben är egentligen betydligt mer München (eller Stockholm) än Berlin. Mer glitter och glamour än vad man normalt förväntar sig (och efterfrågar) av huvudstaden. Mer upscale. Men samtidigt en naturlig del av dagens härligt konstrastrika Berlin. Och framförallt ett ställe med fart, bra musik och trevlig stämning och där jag alltid har väldigt roligt!

Stället är en del av Adlon-komplexet, som utöver det berömda hotellet innehåller flera påkostade restauranger och så detta Felix, som går under benämningen klubbrestaurang. Man kan nämligen inleda kvällen med en middag om man vill, men det känns som att man främst går hit för själva klubben.

Inredningen är minimalistisk och riktigt läcker. En bärande del, både bildligt och bokstavligt, är ett antal pelare som sträcker sig från dansgolvet en trappa ner till baren ovanför. Dessa är beklädda med ljusplattor som skiftar färg under kvällen, i takt med stämningen och musiken. Musiken är ganska blandad men med fokus på discoklassiker och house.

Bild: Felix.

Till skillnad från de flesta av de större klubbarna i Berlin (tänk Berghain och Watergate) är det snarare uppklätt än t-shirt som gäller här. Blir man stoppad i entrén på Watergate för att man bär skjorta känns plagget helrätt här. Blir du hånad på Berghain för att du är för mainstream kommer du att känna dig som hemma här. Skulle du vara ute med dina kollegor eller affärsbekanta, iklädd kostym eller dräkt, och känna dig totalt malplacé överallt annars – ja, då är det helt enkelt hit du ska gå!

Lite snö höjer alltid stämningen!

Ikväll, på nyårsafton (Silvester), är det traditionellt – ”legandariskt” enligt dem själva – nyårsparty på Felix. Middagen är slutsåld, men det finns fortfarande platser kvar till eftersläppet (från 00:30). Så med en dos tur, lite köande och 50 € till entrévakten är kvällen räddad…

För mer info kring ovanstående samt andra arrangemang funkar ett besök på deras hemsida riktigt bra!

VAD: Felix, klubb med glitter och glamour

VAR: Behrenstraße 72 (Mitte). S / U Brandenburger Tor / U Mohrenstraße

NÄR: Måndagar, fredagar & lördagar från 23, torsdagar från 21.

PRISNIVÅ: Mellan

Middag på Via Condotti

2011-12-28T23:01:00.003+01:00

För ett par veckor sedan var jag och åt middag på Via Condotti med några kollegor. Det är en genuin italiensk restaurang på Fasanenstraße i Charlottenburg.

Personalen är härlig och består uteslutande av medelålders italienska män med temperament. Bl a en ytterst lättretad herre som springer omkring med en vagn och flåsar och skäller på alla som råkar vara i vägen för honom, såväl gäster som övrig personal! Vagnen ifråga används för övrigt för att tillreda ställets paradrätt, nämligen en pasta (tagliolini) med tryffel och parmesan. Rätten färdigställs bredvid ens bord genom att servitören blandar pastan med parmesan och grädde i en urholkad parmesanost, häller på någon sprit och tänder eld på alltihop! Efter en stund under lågorna läggs pastan upp på tallrikar och garneras med färsk tryffel. Klart effektfullt och – framförallt – mycket gott!

Ovanstående anrättning utgjorde förstarätten (primo piatto) vid vår middag. Dessförinnan serverades vi en förrättstallrik med diverse godsaker. Till andrarätt (secondo piatto) blev det en fisk- och skaldjurstallrik med bl a lax, scampi och tonfisk. Den sistnämnda var tyvärr för hårt stekt, men både scampin och laxen var riktigt bra!

Antipasto Via Condotti.

Till alltihop drack vi en trevlig Brunello di Montalcino, som förmodligen hade gjort sig bättre till en bit nötkött, men som gladde sällskapet.

Stället är trevligt, känns genuint italienskt och är väl värt ett besök – framförallt för ovan nämnda och fantastiska pasta! Men det är samtidigt på gränsen till en turistfälla. Servitörerna rekommenderar gärna mat utan att visa några menyer eller diskutera några priser och tvekar sannolikt inte att snurra upp en eller annan godtrogen turist.

VAD: Via Condotti, genuin italienare med god pasta

VAR: Fasanenstraße 73 (Charlottenburg). U Uhlandstraße

NÄR: Dagligen 12 – 24

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Julmarknaden på Gendarmenmarkt

2011-12-23T14:13:00.001+01:00

Tyskarna älskar sina julmarknader och berlinarna är inga undantag. Enligt uppgift finns det inte mindre än 60 olika julmarknader i år, spridda över hela Berlin och med varierande inriktning. Den populäraste och en av de trevligaste är den på Gendarmenmarkt (Mitte). Denna marknad, på Berlins vackraste torg, bjuder på traditionsenligt julmys med bl a uppträdanden, serveringar (även inomhus), Glühwein och försäljning av hantverk och mat.

Marknaden öppnade redan den 21 november men fortsätter ända till nyårsafton. Med vissa undantag är det öppet 11 – 22 varje dag. Det kostar en euro i inträde och det är ofta kö för att komma in – med det kan det vara värt! För fullständigt program, förteckning över utställare och betydligt bättre bilder än nedanstående, rekommenderar jag ett besök på deras hemsida!

Boktips 4: Berlin Prenzlauer Berg

2011-12-20T22:54:00.001+01:00

Berlin Prenzlauer Berg är en trevlig bok på temat ”då och nu”. Fotografen Wolfram Venohr besökte Prenzlauer Berg mellan 1980 och 1989 och dokumenterade stadsdelen, dess invånare och atmosfär genom en mängd fotografier. En del av dessa fotografier har valts ut till denna bok och kompletterats med nytagna bilder från samma platser.

Boken visar hur Prenzlauer Berg, mer än någon annan Berlin-stadsdel, förändrats sedan murens fall. Från då, med gråa, torftiga miljöer och krigsskadade hus utan centralvärme och varmvatten. Till nu, med grönska, nyputsade fasader och inbjudande omgivningar. Samtidigt utgör den ett intressant tidsdokument från en period i vår historia som inte ligger mycket mer än tjugo år tillbaka i tiden. I sina texter beskriver Venohr på ett träffande sätt hur livet var i DDR, med koleldade bostäder och brist på varor och hur en plastpåse från Aldi (västtysk lågpriskedja) kunde ha samma status som en Prada-väska har idag. Men man kan även ana en besvikelse över hur stadsdelen förändrats under senare år, att atmosfären försvunnit och hur stora delar av den ursprungliga befolkningen bytts ut mot yuppies och mediefolk.

Man kan alltså se boken som ett inlägg i gentrifieringsdebatten. Men jag har svårt att se hur någon skulle vilja gå tillbaka till det gamla när man ser bilderna i den här boken. Man kan inte stanna en stads utveckling och i det här fallet har den utan tvekan gått åt rätt håll.

Det är inte världens bästa bild, men nedan har jag fotograferat ett uppslag i boken för att visa hur den är upplagd. Till vänster hur det såg ut på DDR-tiden och till höger hur det ser ut idag. Fotografierna är tagna på samma plats på Gneiststraße, men med ungefär tjugo års mellanrum.

Boken har text på både tyska och engelska.

Hundt Hammer Stein

2011-11-22T23:57:00.004+01:00

Hundt Hammer Stein är en fin liten bokhandel i Mitte med trevligt sortiment. Här hittar man främst skönlitteratur, bl a en stor mängd engelskspråkiga böcker, men även många böcker om Berlin.

Är man lång får man kröka rejält på ryggen för att komma in genom den lilla entrén. Men när man väl tagit sig in, en halv trappa ner, är det en ljus och fin lokal som möter en. Innehavaren, vars efternamn Hammerstein förklarar två tredjedelar av affärens namn, är trevlig och hjälpsam. Hunden heter Momo och hjälper husse att vaka över böcker och kunder.

Eftersom Tyskland har fasta priser på böcker enligt lag – förlagen bestämmer varje boks pris – är inte näthandeln ett lika stort hot mot bokhandlarna här som i Sverige. Det gör också att handlarna måste konkurrera med sortiment och service när de inte kan locka med låga priser. Och en liten butik som den här kan konkurrera på samma villkor som de stora kedjorna. Oavsett vad man tycker om regleringar i allmänhet, har den här lagen fördelen att det ges utrymme för fler bokhandlare och att det släpps fler böcker. Detta eftersom både butiker och förlag kan bibehålla höga marginaler och inte behöver sälja lika mycket för att gå runt. Nackdelen (för oss konsumenter) är så klart att priserna blir högre.

VAD: Hundt Hammer Stein, bokhandel med trevligt sortiment

VAR: Alte Schönhauser Straße 23/24 (Mitte). U Weinmeisterstraße

NÄR: Måndag – fredag 11 – 19:30, lördag 11 – 19

PRISNIVÅ: Mellan

Bild: Hundt Hammer Stein

Ä

2011-11-20T20:50:00.001+01:00

Ä är en trevlig bar på Weserstraße. Det är också stället som inledde trenden som håller på att omvandla Weserstraße från sömnigt bostadsstråk till hipp bargata.

Inredningen är i vanlig ordning väldigt enkel – bord soffor och stolar från valfri loppmarknad – men med hjälp av levande ljus på borden och diverse roliga prylar skapar man ändå en ombonad och trivsam atmosfär. Det är avslappnat och trevligt! Lokalen är uppdelad i en rökfri del och en för rökare. Det funkar rätt bra även om den rökfria delen, på grund av gamla synder, är rejält inpyrd den också.

Bild: Ä. Se upp för räven!

Ölen är bra och billig. Man får exempelvis en Köstritzer Schwarzbier (0,33 l) för 2 € eller en Schneider Weisse (0,5 l) för 2,80 €. Inte konstigt att studenter och andra unga flockas kring fotbollsspelet (Tischfußball) och de övriga borden! De första timmarna efter öppning är det i regel mycket lugnt, men senare på kvällen är här full fart. På onsdagar är det nästan alltid något band som spelar och på fredagar och lördagar finns det en DJ som hjälper till att höja stämningen. Inriktningen på musiken varierar – se här för aktuellt program!

I likhet med många andra klubbar och barer i Berlin tillämpar de open end, d v s stället stänger först när gästerna har gått hem. En alltid lika skön kontrast till hur det funkar hemma i Sverige!

VAD: Ä Programmwirtschaft, trevligt hak med bilig öl

VAR: Weserstraße 40 (Neukölln). U Rathaus Neukölln

NÄR: Daglien, från 17

PRISNIVÅ: Låg

Middag på Tabibito

2011-11-13T15:32:00.004+01:00

Förra lördagen blev det middag på Tabibito, en japansk restaurang i Neukölln.

Utifrån ser stället inte jättespännande ut och adressen på omysiga Karl-Marx-Straße känns kanske inte heller så lockande. Men tack vare ett långsiktigt gediget arbete – restaurangen invigdes redan 1990 – har Mitsuru Watanuki byggt upp ett grundmurat rykte om att servera riktigt bra japansk mat, som gör att folk verkar vallfärda hit från hela Berlin!

Insidan är betydligt trevligare än utsidan, även om det ser ut som att inredningen inte bytts ut sedan restaurangen invigdes. Det är enkelt men gemytligt. Den stora behållningen är dock maten!

Vi började med en sushitallrik med åtta bitar california roll och 18 små bitar maki. De senare med tonfisk, shiitake respektive lax/avokado. Lax och avokado är alltid en vinnande kombination och det var överlag mycket bra sushi, även om den inte riktigt nådde upp till samma nivå som på fantastiska Sasaya. Vi drack Kirin till och det funkade väldigt bra.

Sedan blev det stekt tonfisk i teriyakisås – Maguro Teriyaki – samt stekt anka i samma sorts sås – Kamo Teriyaki. Båda rätterna var goda, men tonfisken var för hårt stekt för att vara helt perfekt.

Maten är bra, stället förtjänar helt klart sitt goda rykte och jag kommer garanterat att gå hit igen. Men restaurangen är liten och har korta öppettider, så det är nästan ett måste att boka bord. Det gör du på 030-624 13 45!

VAD: Tabibito, bra japansk restaurang

VAR: Karl-Marx-Straße 56 (Neukölln). U Rathaus Neukölln

NÄR: onsdag – måndag 18 – 23

PRISNIVÅ: Mellan

Bilder från Wilmersdorf

2011-11-06T23:36:00.002+01:00

Lite bilder från Wilmersdorf, tagna den gångna helgen.

Löven faller på fina Ludwigkirchplatz:

Liksom på Fasanenplatz:

Även Wilmersdorf har sin lördagsmarknad, där man bl a hittar ost.

En kul väggmålning:

Vackra Auenkirche:

Höghus?

Och till slut den här, förvisso tagen i Prenzlauer Berg, men eftersom hela Berlin verkar tapetserad med de här affischerna finns det säkert en i Wilmersdorf också... Tänk att det gått tjugo år sedan U2 skapade detta mästerverk. Och de gjorde det här i Berlin!

Yumcha Heroes

2011-11-04T14:20:00.003+01:00

Igår var jag och åt lunch på Yumcha Heroes på Weinbergsweg. Det är en väldigt fin kinesisk restaurang som fokuserar på dumplings.

Yum cha är kantonesiska och betyder att dricka te. Det är en daglig kinesisk ritual då man dricker te och äter små rätter, dim sum. Dessa små rätter kan exempelvis vara dumplings, degknyten fyllda med kött, skaldjur eller grönsaker. Och just dessa degknyten är alltså fokus för verksamheten här! De är handgjorda, färska och man kan välja mellan att få dem ångkokta eller stekta.

Mellan 12 och 16 serverar man en tvårätters lunchmeny för 7,50 €, bestående av en soppa med tre dumplings samt fyra dumplings i en traditionell bambukorg med tre olika såser. Vill man inte dricka te till kan man exempelvis köpa en flaska Tsingtao, ett gott men blaskigt kinesiskt öl.

Lunchmenyn har tre olika alternativ. Jag väljer soppa med rosa lammdumplings och grönsaker samt dumplings med räkor. Det krävs lite tålamod och fingerfärdighet för att få i sig soppan samtidigt som man behåller sin värdighet, d v s ett hyggligt bordsskick och undviker att spilla på sig! Dumplingarna är stora och hala, innehållet varmt och man växlar tafatt mellan sked och ätpinnar… Men det funkar till slut och man blir rikligt belönad för sin insats. Soppan är en smakexplosion av koriander, mynta och kanel och degknytena är innehållsrika. Det är gott men lite spicy!

Av bara farten beställer jag även en edamamesallad med havssalt. De färska sojabönorna är lätt förvällda, mycket goda men samtidigt helt överflödiga. För lunchmenyn i sig innebär förvånansvärt mycket mat. Över huvud taget känns det som man får mycket mat för pengarna här!

Stället är vackert och häftigt inrett. Restaurangdelen skiljs från köket av en stor glasvägg, som ger kocken uppsikt över gästerna samtidigt som vi får en bra vy över hans arbete vid grytorna. På sommarhalvåret sitter man med fördel på terrassen utanför och spanar på vimlet, här i det trevliga gränslandet mellan Mitte och Prenzlauer Berg.

VAD: Yumcha Heroes, traditionella dumplings med tillbehör

VAR: Weinbergsweg 8 (Mitte). U Rosenthaler Platz

NÄR: Dagligen, 12 – 24

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Fika på Kaffeeraum

2011-10-31T00:03:00.002+01:00

Eller: Käsefrühstück på Kaffeeraum

Kvarteren mellan Greifswalder Straße och Volkspark Friedrichshain var länge outforskad mark för mig. Men här finns flera trevliga ställen, bl a läckra Kaffeeraum (fikarummet). Hit kan man gå för en fika eller en härlig frukost. Det är vackert inrett och de som jobbar här är väldigt trevliga - det märks att de trivs på jobbet!

Vi är i Prenzlauer Berg men stället känns betydligt mer som Wien eller Paris än som Berlin! Det är delvis kakorna och tårtorna som gör det men även inredningen, som är betydligt mer påkostad än på det genomsnittliga Berlincaféet.

Vill man inte fika är alltså den goda frukosten också en bra anledning att ta sig hit. Då kan man exempelvis hugga in på en Käsefrühstück med fem sorters ost och hembakat bröd. Verkligen gott!

Det är lätt att dröja sig kvar i den ombonade och färgglada lokalen. Inte minst på grund av den vänliga atmosfären och framförallt nu på hösten när gatan utanför känns grå, trist och kall. Gratis internet (Wi-Fi) bidrar ytterligare till trivseln!

VAD: Kaffeeraum, en flykt undan höstmörkret

VAR: Bötzowstraße 25 (Prenzlauer Berg). S Greifswalder Straße

NÄR: Dagligen, 9 – 20

PRISNIVÅ: Mellan

Flammkuchen på Schwarzwaldstuben

2011-10-25T23:38:00.002+02:00

För en tid sedan var jag och åt flammkuchen på Schwarzwaldstuben. Denna alsaciska delikatess är ett fräscht och trevligt alternativ till pizza. Och Schwarzwaldstuben är ett mysigt ställe i gränslandet mellan pub och restaurang.

Ställets inredning befinner sig någonstans mittemellan jaktstuga och vardagsrum. Och det är mycket kitsch! Det första som möter en när man kommer in är en tavla med en piercad Bambi, följd av bl a en discokula och ett uppstoppat vildsvinshuvud… Men det är faktiskt inte så smaklöst som det låter, utan tillsammans med allt annat i lokalen skapas en kul och stämningsfull helhet!

Som namnet antyder – Schwarzwald (Svarta skogen) är ett bergsområde i sydvästra Tyskland – är inriktningen sydtysk. Vill man inte äta flammkuchen kan man t ex vältra sig i spätzle, schnitzel eller surkål. Rustikt och utan krusiduller! Dricker gör man så klart på en pub och här hittar man exempelvis öl från det av delstaten Baden-Württemberg ägda bryggeriet Rothaus.

Före.

Efter.

VAD: Schwazwaldstuben, sydtyskt hak i Scheunenviertel

VAR: Tucholskystraße 48 (Mitte). S Oranienburger Straße / U Oranienburger Tor

NÄR: Dagligen, från 9

PRISNIVÅ: Mellan

Pizza Nostra

2011-10-10T00:00:00.005+02:00

Pizza Nostra i Prenzlauer Berg serverar riktigt bra pizza, helt klart bland Berlins bästa. Och Vår pizza är ju onekligen ett passande namn på en pizzeria!

De har visserligen mer än så på menyn, men det känns som att det är för pizzan man tar sig hit. Ingredienserna är fräscha och kocken generös – en kombination som brukar leda till framgång! Dessutom är degen väldigt bra och ger, jämfört med svenska pizzor, en trevligare botten.

Ska man klassificera stället hamnar man definitivt närmare snabbmatsställe än restaurang. Och det är litet – framförallt på vinterhalvåret när uteserveringen är stängd – så ha inte med dig för många vänner när du åker hit. Såvida ni inte satsar på take-away (eller to go, som man säger här i Berlin)! Men vad gör det när det smakar så här bra?

Hugg exempelvis en Crudo (tomat, mozzarella, lufttorkad skinka och sjuka mängder parmesan) och drick en Nastro Azzurro till!

Prisnivån är relativt hög för att vara i Berlin – en pizza kostar runt 8 € – men det är tveklöst prisvärt. Stängt på måndagar!

VAD: Pizza Nostra, vår pizza i Berlin

VAR: Lychener Straße 2 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: tisdag – söndag 11 – 24

PRISIVÅ: Mellan

Givebox - sharing is caring

2011-10-04T00:15:00.001+02:00

Sedan några veckor tillbaka står det en givebox på Kollwitzstraße. Och det är inte den enda i stan. Den första placerades på Steinstraße (Mitte) den 20 augusti och sedan har det ploppat upp en på Falckensteinstraße i Kreuzberg, en på Weserstraße (Neukölln) och så denna i Prenzlauer Berg.

Konceptet går ut på att man lämnar saker man inte längre behöver och tar det man vill ha istället. Syftet är att främja hållbarhet, hjälpa andra människor, spara resurser och inte minst att skapa en medvetenhet kring konsumtion och ägande. Det kan låta som kommunistiskt flum, men det är onekligen en kul idé – och så typiskt Berlin!

Reglerna är enkla. Lämnar man något uppmanas man att hålla koll på att saken verkligen försvinner. Gör den inte det inom två veckor får man snällt ta tillbaka den igen, så att den inte står och skräpar och tar plats från andra gåvor. Man får så klart inte sälja sakerna man tar (det vore inte så snällt). Och så får man gärna lämna en hälsning i gästboken! Det finns små klisterlappar man kan fästa på t ex böcker, filmer och skivor, som berättar att varan kommer från en givebox och uppmanar den nya ägaren att skänka saken vidare när han/hon är klar med den.

Man undrar hur länge en sådan här installation hade fått stå i fred i en svensk stad innan den blev vandaliserad… Men här funkar det! Dessutom verkar själva konceptet redan vara på väg att utvecklas till en mindre folkrörelse. Det är kul att dela med sig!

Läs mer och följ utvecklingen här!

Efter Berlin Marathon 2011

2011-09-26T23:17:00.002+02:00

Så här lite mer än ett dygn efter Berlin Marathon 2011 börjar man få lite distans (!) till loppet – och benen börjar kännas bra igen. Det var inte lika varmt i år som när jag sprang för två år sedan och det bidrog så klart till att jag gjorde bättre ifrån mig nu. Stämningen längs banan var däremot precis lika bra i år och det är verkligen fantastiskt hur positiva och glada alla människor är! Enligt uppgift var det en miljon människor ute längs gatorna som hejade och hjälpte oss fram.

Bild: Victah Sailer / BMW Berlin-Marathon.

Loppet gick alltså bra. Och rent tekniskt slog jag faktiskt Haile Gebrselassie i år eftersom han bröt p g a magsmärtor! Etiopiern hade verkligen ingen bra dag på jobbet igår, för han tvingades inte bara avbryta loppet utan blev dessutom av med sitt tre år gamla världsrekord till segraren Patrick Makau från Kenya, som sprang in på otroliga 2:03:38.

Bild: Victah Sailer / BMW Berlin-Marathon.

Idag har jag burit min finisher-tröja med stolthet och dessutom kunnat konstatera att vi hade tur med vädret, för även om det faktiskt var ganska varmt igår så var det flera grader varmare idag! Dagen inleddes för övrigt med frukost på Anna Blume och sedan blev det en tur till Checkpoint Charlie. Denna sevärdhet, och framförallt den stående utställningen kring den gamla gränsstationen, kan man inte se för ofta. Nu var det visserligen ett tag sedan jag var där förra gången, men det skadar aldrig att bli påmind om hur sjuk delar av den här stadens historia faktiskt är.

Kadó - lakritsfackhandel

2011-09-22T00:48:00.001+02:00

Kadó på Graefestraße är en av de där pärlorna, en av de där underbara pusselbitarna som gör Berlin till den fantastiska stad den är! I det här fallet är det en liten butik som har bestämt sig för att bli bäst inom sitt smala område. De hade lika gärna kunnat sälja slipsar eller choklad, eller vadsomhelst, men Kadó är inget mindre än en lakritsfackhandel. Och det kan verka hur pretentiöst som helst att kalla sin godisaffär för ”fackhandel”, men här tar man verkligen det här med lakrits på allvar! Det är tydligt att man har en passion och en stolthet för det man jobbar med.

Känslan när man kommer in i affären är betydligt närmare ett gammaldags apotek än en modern godisbutik. Personalen har en ytterst seriös framtoning och kundkretsen är överlag vuxen och minst lika allvarlig som de som jobbar här. Och glöm att du får plocka ditt smågodis själv! Nej, här får man snällt vänta på sin tur och sedan få hjälp av ett biträde som plockar fram någon av glasskålarna från hyllorna bakom disken och myndigt ger dig tillgång till det som gömmer sig under locken!

Sortimentet är brett och mestadels hämtat från de traditionella ”lakritsländerna” i Norden samt Holland och England. Fokuset ligger på lösviktsgodis och klassiska metall- och pappaskar. Man hittar gott om gamla favoriter! Här finns exempelvis Salmiak-pastillen, Potter’s och inte minst svenska klassiker som Salta katten och Viol.

Prisnivån är överlag ganska hög om man jämför med vad det kostar hemma i Sverige. Lösviktsgodiset går exempelvis löst på 1,60 € per hekto. Men det är uppenbart att man vänder sig till en begränsad kundkrets, en som uppskattar det här med kvalitet och exotiska varor och som gärna betalar för det. Min erfarenhet är dessutom att många tyskar tycker att saltlakrits är ganska äckligt! Det bidrar så klart till att de som faktiskt ”förstått” och uppskattar delikatesserna känner sig som en liten, utvald skara.

Man kan även hitta Kadó på lördagsmarknaderna på Kollwitzplatz (Prenzlauer Berg), Winterfeldplatz (Schöneberg) och Hackescher Markt (Mitte) där de har stånd varje lördag.

VAD: Kadó – paradis för lakritsälskaren

VAR: Graefestraße 20 (Kreuzberg). U Schönleinstraße

NÄR: Tisdag – fredag 9:30 – 18:30, lördag 9:30 – 15:30

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Berlin Marathon 2011

2011-09-14T23:50:00.002+02:00

Nästa söndag, den 25 september 9:00, är det dags för Berlin Marathon igen. Och i år ska jag springa! Det ska även Haile Gebrselassie göra, som satte sitt fantastiska världsrekord här i Berlin 2008 på 2:03:59, en tid som står sig än idag.

Tillsammans med tävlingarna i New York, Boston, London och Chicago tillhör Berlin de största och mest prestigefyllda maratonloppen. Berlin anses dessutom vara världens lättaste maraton, eftersom det är så flackt. Arrangörerna har slugt nog undvikit att dra sträckningen genom Prenzlauer Berg! Det har också gjort att många löpare försöker, och lyckas, slå världsrekordet här.

Det är 38:e gången loppet arrangeras. Nytt för i år är att BMW är huvudsponsor. Fram till 1989 gick det endast i Västberlin men sedan 1990 går loppet genom ”hela” staden och avslutas med att man springer genom Brandenburger Tor. Start och mål är på Straße des 17. Juni, mellan Brandenburger Tor och Siegessäule. Nedan ser du hela bansträckningen.

Det här är något av en folkfest, oavsett om man springer eller tittar på. Publiken är i regel väldigt entusiastisk och det brukar vara över miljonen som är ute för att titta och heja på de omkring 40 000 deltagarna!

Svenska ambassaden uppmärksammar arrangemanget i år genom att bjuda in alla svenska löpare till pastaparty på ambassaden (Rauchstraße 1, Tiergarten) dagen före loppet! Utöver pastan ska det bjudas på föredrag av den tyske långdistanslöparen Michael Spöttel, som vann Berlin Marathon 1978.

För två år sedan, när Haile och jag senast ställde upp i tävlingen, kom etiopiern i mål strax innan jag kommit halvvägs… I år siktar jag på att skillnaden ska bli mindre!

Och för dig som undrar: 42 195 m är det vi ska springa. Och jag hoppas på svalare väder än 2009 då det var upp mot 27 grader varmt! T o m Haile klagade på värmen då.

Anna Blume

2011-09-11T22:42:00.001+02:00

Anna Blume på Kollwitzstraße i Prenzlauer Berg är inte bara en blomsteraffär utan även (framförallt) ett café med jättebra frukost och smarriga fikamöjligheter! Stället, som fått sitt namn efter Kurt Schwitters dikt An Anna Blume (Till Anna Blomma), har en härlig atmosfär och vänlig personal.

Café Anna Blume.

Anna Blume är välkänt för sina bakverk. Men de fina tårtorna i all ära: det är framförallt frukosten som lockar mig hit! Frukostmenyn består av flera trevliga alternativ med, med tanke på blomsterkopplingen, passande namn. Anemone (bl a lax, räkor, äggöra och ost), Alpenrose (med ostar och skinka från alpländerna) och Oleander (baserad på italienska råvaror) för att nämna några. Men är man två eller fyra väljer man med fördel deras Frühstücksetagere! Det innebär en rejäl laddning av en massa spännande saker: äggröra, många sorters ost, två sorters skinka, salami, lax, keso, tonfiskröra, svamp, frukt, m m… Det är lite av många sorter – ett trevligt koncept som skapar buffékänsla!

Frühstücksetagere für zwei Personen.

Väggen mellan cafédelen och blomsteraffären är vackert målad, med citat från den berömda dikten, och bidrar starkt till den trevliga stämningen. Sitter man i den delen av lokalen kan man dessutom ana doften från blommorna på andra sidan glasdörren!

Blommor, tårtor och poesi.

Det är onekligen ett svårt val om man vill sitta inne eller ute på den stora uteserveringen. Den senare är också väldigt mysig och ger en bra blick över folkvimlet i Kollwitzkiez. Får man tråkigt kan man alltid låna en bok från det lilla ”trädbiblioteket” precis bredvid. Det är en kul installation i gränslandet mellan konst och samhällstjänst!

Här växer böcker på träd!

VAD: Café Anna Blume, blomsteraffär med café – eller tvärtom

VAR: Kollwitzstraße 83 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: Daligen 8 – 02

PRISNIVÅ: Mellan

Mamsell

2011-08-31T23:34:00.001+02:00

I slutet av 70-talet, när David Bowie och Iggy Pop härjade här som värst, och även under stora delar av 80-talet var Goltzstraße den häftigaste gatan i Berlin. Idag är här betydligt lugnare, men det är fortfarande en trevlig gata. En av ljuspunkterna är Mamsell, ett jättemysigt café, chokladaffär och presentbutik.

Temat är alltså kakao i olika former. Och oavsett om man föredrar att dricka sin choklad eller äta den tillsammans med en kopp kaffe känner man att man hittat rätt. Hela stället omges av ett slags vänlig aura och man blir verkligen glad av att komma hit!

I det lilla rummet bakom caféet hittar man presenterna. Här finner man inredningsprylar, prydnadssaker och allehanda krimskrams – allt det där som dina vänner inte visste att de behövde!

VAD: Mamsell, café med choklad och presenter

VAR: Goltzstraße 48 (Schöneberg). U Eisenacher Straße

NÄR: Måndag – fredag 10 -19, lördag 10 – 17, söndag 14 – 18

PRISNIVÅ: Mellan

Mädchenitaliener

2011-08-28T23:08:00.001+02:00

Hos italienaren med flickorna serveras det riktigt god pasta i en spartansk men trevlig miljö. Mädchenitaliener ligger på Alte Schönhauser Straße i Mitte och det är ett populärt ställe. Här är nästan alltid fullt, så boka bord i förväg eller förbered dig på att få vänta en stund i baren!

Mädchenitaliener.

Menyn är relativt begränsad. Det är några förrätter, ett par sallader och ett fåtal pastarätter. Av någon anledning finns det dock hundratals (viss överdrift) tesorter i menyn…

Inredningen är alltså av det enkla slaget. Och eftersom stället är populärt blir det lätt ganska stimmigt, även tidigt på kvällen. Så är du ute efter en romantisk kväll med din respektive ska du söka dig någon annanstans!

Servicen är slapp, märkbart ostrukturerad och lite stressad, så man bör ha med sig en rejäl dos tålamod när man kommer hit. Men så blir man också rikligt belönad i form av en avslappnad och vänlig atmosfär och, viktigast av allt, väldigt bra mat!

Vid mitt senaste besök åt jag en tagliatelle al limone med tigerräkor och färsk mynta. Fräscht och mycket gott!

Tagliatelle al limone.

Och så lite parmesan!

Precis som menyn är även vinlistan ganska begränsad, men husets pinot griggio är billig och smakar riktigt bra!

VAD: Mädchenitaliener, italienare med atmosfär

VAR: Alte Schönhauser Straße 12 (Mitte). U Rosa-Luxemburg-Platz

NÄR: Måndag – lördag 12 – 01, söndag 17 – 01

PRISNIVÅ: Mellan

Frukost på Nola's

2011-08-21T23:02:00.001+02:00

Nola’s am Weinberg är en trevlig restaurang i Weinbergspark i Mitte. Inriktningen är schweizisk, vilket bl a språket i menyn tydligt anspelar på, och det passar ju bra när man befinner sig på ett berg – om än ett väldigt litet sådant! Hit går jag gärna för att äta frukost (Z’Morgä), vilken serveras mellan 10 och 16.

Nola's am Weinberg.

Det finns ett antal olika frukosttallrikar att välja på beroende på vilken typ av frukost man efterfrågar, exempelvis fransk, amerikansk eller (så klart) schweizisk. Och gillar man ost har man definitivt hittat rätt! Alternativet Chäsig är en orgie i vad schweizarna är allra bäst på: Gruyère (eller Greyerzer som den heter på tyska), emmentaler och tête de moine, för att nämna något av innehållet på denna tallrik.

Är man två kan man även välja alternativet Langsam und gmüetlich. Bortsett från den klart överflödiga sekten – vem vill egentligen börja dagen med att dricka halvtaskigt mousserande vin? – är det en fantastisk frukost! Den innehåller bl a en magisk mozzarella, en tête de moine på samma nivå, gruyère, emmentaler, två sorters skinka, salami och lax.

Langsam und gemütlich - så ska den intagas!

Även om inredningen, modell schweizisk bergsstuga, är väldigt trevlig, är det helt klart den stora terrassen som är behållningen – framförallt nu på sommarhalvåret. Den kringliggande parken är en trevlig miljö och är solen framme finns det solstolar att slå sig ner i. Ett skönt sätt att avsluta sin frukost på!

På söndagar serverar man söndagsbuffé, men den får jag berätta om en annan gång!

Även de små måste få sitt!

VAD: Nola’s am Weinberg, schweizisk restaurang med underbar frukost

VAR: Veteranenstraße 9 (Mitte). U Rosenthaler Platz

NÄR: Dagligen 10 – 01

PRISNIVÅ: Mellan

Kaffe på Double Eye

2011-08-08T22:52:00.002+02:00

Double Eye är ett fantastiskt, litet kaffeställe på Akazienstraße i Schöneberg. Det är inte mer än ett hål i väggen, men man kan verkligen det här med kaffe och stället sprider en underbar doft av nybryggt kaffe till gatan utanför!

Personalen är trevlig och väldigt serviceminded. De frågar alltid om man vill ha kaffet starkt eller normalt. Priserna är låga – en espresso kostar en euro – och sortimentet är brett. En iced latte macchiato är ett trevligt alternativ om man vill dricka något kallt!

Stället är populärt, så var beredd på att få stå i kö en liten stund. Och förvänta dig inga hembakade bakelser eller bekväma sittplatser inomhus – här finns inga – utan kom hit för kaffet, det underbara kaffet. För Double Eye erbjuder sannolikt Schönebergs bästa kaffe och bland det bästa i hela Berlin!

Man säljer även kaffebönor, t-shirts med den egna loggan och lite annat smått och gott.

VAD: Double Eye, hål i väggen med jättebra kaffe

VAR: Akazienstraße 22 (Schöneberg). U Eisenacher Straße

NÄR: Måndag – fredag 8:47 – 18:29, lördag 9:01 – 17:57

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Bland svenska gatunamn i Pankow och Prenzlauer Berg

2011-07-31T22:02:00.000+02:00

Det finns en hel del svenska och andra nordiska gatunamn i Berlin. De flesta av de svenska hittar man i Pankow, precis norr om Prenzlauer Berg. Här finns exempelvis Trelleborger Straße, Hallandstraße, Lunder Straße och Upsaler Straße. Inte långt härifrån ligger även Greta-Garbo-Straße, Selma-Lagerlöf-Straße, Elsa-Brändström-Straße och Jenny-Lind-Straße.

I norra Prenzlauer Berg, precis på gränsen mot Pankow, ligger Wisbyer Straße. Cyklar man västerut på den gatan byter den efter ett tag namn till Bornholmer Straße. Området norr och söder om denna kallas för das Nordische Viertel (det nordiska kvarteret) och här hittar man bl a Malmöer Straße, Gotlandstraße och Tegnerstraße. Fortsätter man västerut passerar man snart S Bahnhof Bornholmer Straße och Bösebrücke, platsen där muren föll den 9 november 1989. Då har man även tagit sig in i stadsdelen Gesundbrunnen (i före detta Västberlin). I Gesundbrunnen hittar man för övrigt både Stockholmer Straße och Gotenburger Straße.

Hyra cykel i Berlin

2011-07-26T11:23:00.001+02:00

Att cykla är ett trevligt och bra sätt att upptäcka Berlin! Det är dessutom en mycket cykelvänlig stad. Det är överlag ganska platt, om man bortser från turerna till och från Prenzlauer Berg, och vägnätet är oftast anpassat till cyklisterna.

Kollektivtrafiken i Berlin funkar i allmänhet väldigt bra, men det är minst lika smidigt att ta sig fram på cykel. Dessutom får man en betydligt bättre förståelse för hur staden hänger ihop och hur de olika stadsdelarna förhåller sig till varandra när man cyklar. Och så upptäcker man nya spännande platser som man kanske hade missat om man åkt tunnelbana eller spårvagn! Alla som brukar utforska städer till fots vet att man förr eller senare blir trött i benen och det finns en gräns för hur långt man orkar/hinner ta sig på en dag. Men cyklar man är man mycket rörligare, hinner upptäcka betydligt mer och man blir inte lika trött i fossingarna! Och det gör inte så mycket om det blir en extra omväg ibland.

Det finns cyklar att hyra i princip överallt. Så klart i riktiga cykelaffärer och hos renodlade uthyrningsfirmor, men även andra butiker brukar ha det som en extra inkomstkälla och som en service till sina kunder. Kostnaden varierar, ligger i spannet 6 – 12 euro för första dagen och blir sedan lägre för efterföljande dygn. Principen om man betalar för just den dagen man hyr sin cykel, oberoende om man hämtar ut den på förmiddagen eller eftermiddagen, eller om man får ha sin cykel exakt 24 timmar, varierar också från ställe till ställe. Om du funderar på att hyra flera dagar i sträck, så tänk på att det är bra att ha ett någorlunda säkert ställe att förvara cykeln på under natten! Bor du i lägenhet finns det i regel en innergård att ställa cykeln på, men bor du på hotell är det kanske inte lika smidigt.

Sedan är det bara att bestämma sig för om man ska cykla till ett särskilt mål eller om man ska bege sig ut på allmän upptäcktsfärd! Den vågade trampar iväg helt och hållet utan karta och kompass – och med den hjälpsamma lokalbefolkningen som försäkring ifall man skulle komma helt vilse. Ett bra hjälpmedel är annars en mobil med GPS och ett vettigt kartprogram. Det ständigt närvarande TV-tornet brukar dessutom funka som en bra referenspunkt.

Korsning.

Ett hett tips är att alltid följa trafikreglerna. Om inte annat för att slippa bli utskälld! De ordningstörstande tyska bilisterna tvekar inte att veva ner bilrutan och förklara vad de tycker om ens beteende om det avviker det minsta från deras norm. På de ställen där det saknas särskild cykelbana kan det vara säkrare att cykla på trottoaren än på gatan – vägarna är i första hand till för bilisterna i detta land!

Fahrrad.

Fahrradverleih.

Morrissey på Zitadelle

2011-07-19T13:23:00.001+02:00

Igår var jag och såg Morrissey på Zitadelle i Spandau. Det var en fantastisk konsert på en trevlig plats. Och vilken tur med vädret vi hade! Med tanke på söndagens regnande var det med viss ångest man såg fram emot utomhuskonserten, men det kom lyckligtvis inte en droppe regn.

Morrissey, vegetarian sedan barnsben, hade i vanlig ordning inga problem med att visa sina ståndpunkter. Han förklarade att han älskar Berlin, men att staden har ett stort problem: att det finns McDonald’s överallt! Och de fem musikerna i bandet hade samtliga röda t-shirts med McDonalds-loggan och texten ”McCruelty, we’re hating it”. För övrigt var han på gott humör, gav komplimanger åt Berlin och Tyskland och gjorde sitt bästa för att försöka skaka hand med de i publiken som förgäves försökte ta sig upp på scenen, men som bryskt stoppades av de tuffa vakterna.

Han spelade totalt 18 låtar och blandade friskt från hela sin karriär, både från tiden med the Smiths och från soloåren, inklusive ett par nya låtar. Dessutom fick vi höra en cover av Lou Reeds Satellite of Love, där han bytt ut textraden ”I like to watch things on TV” mot ”I cannot stand TV”. Några av höjdpunkterna var Everyday Is Like Sunday, fantastiska There Is a Light That Never Goes Out och extranumret First of the Gang to Die.

Det gamla citadellet (från slutet av 1500-talet), beläget där Spree möter Havel, användes ursprungligen för att försvara Spandau – som var en egen stad på den tiden – mot omvärlden. Utöver att vara ett trevligt utflyktsmål är det idag en populär plats för utomhuskonserter. Ta U7:an mot Rathaus Spandau och hoppa av vid U Zitadelle!

Marknaden på Kollwitzplatz

2011-07-16T21:30:00.003+02:00

Varje lördag är det marknad på Kollwitzplatz. Mest av allt säljs här mat men man hittar även kläder, väskor, saltlakrits (!) och annat trevligt.

Kollwitzplatz hedrar för övrigt konstnären Käthe Kollwitz (1867 – 1945) och i viss mån hennes make Karl Kollwitz, som var läkare i området. Fram till 1947 hette torget Wörther Platz.

Här är lite bilder från idag:

Schweinshaxe på Ständige Vertretung

2011-07-15T19:46:00.002+02:00

Igår kväll var jag och åt schweinshaxe på Ständige Vertretung. I vanlig ordning innebar det ett gigantiskt köttstycke som landade framför ens näsa, tillsammans med stekt potatis och sauerkraut. Traditionellt, gott och i en intressant miljö!

Namnet på det här stället kräver lite bakgrundsinformation. Ständige Vertretung (ständig representation) utgjorde Västtysklands diplomatiska representation i Östberlin (1974 – 1990). Eftersom varken Västtyskland eller Östtyskland fullt ut erkände varandra kunde man inte upprätta någon riktig ambassad i respektive land, varför den ständiga representationen blev respektive stats diplomatiska förbindelse med motparten. Det är så klart historia sedan länge. Men efter sammanslagningen och den omdebatterade regeringsflytten från Bonn till Berlin tvingades en massa rhenländare att flytta hit och för att kunna erbjuda dem ett andra hem och samtidigt sprida rhenländsk mat och tradition till berlinarna, öppnade Ständige Vertretung 1997. Det blev snabbt populärt bland politiker och journalister och fungerar än idag som stamställe för många av dem. Man kan alltså säga att stället utgör Rhenlandets ständiga representation här i Berlin!

Inredningen består av enkla bord och stolar men det känns ändå väldigt ombonat här. Väggarna är överfulla av inramade fotografier på både tyska och internationella politiker och lokalen formligen osar av politik och 1900-talshistoria!

Det är på gränsen till en turistfälla. Men med tanke på det och det centrala läget, mitt på Schiffbauerdamm, är prisnivån förhållandevis blygsam. Ölpriserna är förvisso en bit över den genomsnittliga Berlinnivån, men det är inget man riskerar bli fattig av. Och utbudet är exemplariskt: Paulaner (både ljus och mörk), Köstritzer schwarzbier och – givetvis – Kölsch på både fat och flaska! Kölsch är en lokal öltyp från Köln (Rhenlandet), som inte är så vanlig i Berlin. Det är ett ljust, överjäst öl som serveras i höga, smala glas. 25-centilitersvarianten är omåttligt populär och man kan inte låta bli att haja till när man ser dem – det är inte varje dag man ser så små ölglas!

Utöver fläsklägg och andra tyska specialiteter hittar man bl a flammkuchen på menyn. Går man hit på lunchen (11-15) kan man äta två rätter (huvudrätt och efterrätt) för 7,90 €.

VAD: Ständige Vertretung, pub med historia

VAR: Schiffbauerdamm 8 (Mitte), S / U Friedrichstraße

NÄR: Dagligen från 11

PRISNIVÅ: Mellan

Middag på Reinstoff

2011-07-12T03:11:00.002+02:00

Restaurant Reinstoff ligger lite undangömd, men samtidigt på klassisk mark, inne på Edison Höfe i Mitte. Här tillverkades en gång i tiden de första glödlamporna i Tyskland. Nu serveras det nyskapande mat i en minimalistisk miljö.

Restaurangen öppnade 2009, har en stjärna i Michelinguiden och erbjuder ett intressant helhetskoncept i en häftig miljö. Det är modernt, ungdomligt och kreativt! Och här var jag och åt middag för några veckor sedan.

Kvällen inleddes på uteserveringen och med en aperitif i form av ett glas mousserande riesling från Weingut Peter Jakob Kühn i Reingau. Sedan bjöds vi på fyra tapas under vinjetten Waking up the senses. Det innebar bl a gåslever i formen av en slickepinne och gav oss en inblick i vad vi kunde förvänta oss av resten av kvällen. Därefter valde man meny och inriktning under rubriken Pampering the senses. Antingen quite near, vilket innebar visst fokus på tysk mat och en förhållandevis traditionell inriktning, eller far away: i första hand utländskt och lite mer avantgarde! Från respektive meny fick man sedan välja från fyra till åtta valfria rätter.

Waking up the senses

Vi valde fem rätter från far away och visades därefter in till vårt bord i själva restauranglokalen. Där inne var miljön riktigt läcker! Den gamla fabrikslokalen har fått en make over som heter duga. Mörka träbågar skapar rum i rummet och en himmel av silverfärgade kulor över de linneduksförsedda borden skänker glans och atmosfär.

Miljön på Reinstoff är läcker!

Vinlistan bestod uteslutande av tyska och spanska viner. Utöver den inledande sekten drack vi bl a en riktigt trevlig Priorat från 2007.

Innan den första ordinarie rätten blev det en överraskningsrätt i form av basilikasorbet med mozzarella och vattenmelon. En intressant och smakfull kombination!

Förstarätten var grönländska räkor med gurka och rabarber. Därefter följde gåslever med nyanser från akacia och ek (!) och sedan horngädda med chorizobuljong. Både gåslevern och fisken smakade riktigt bra, men tillbehören nådde inte riktigt upp till samma nivå.

Grönländska räkor.

Gåslever med tillbehör.

Delar av horngäddan.

Som fjärderätt valde vi hjortfilé med svamp och raps. Det var fantastiskt gott och kvällens givna höjdpunkt!

Hjortfilé.

Till dessert blev det sedan ost: Époisses de Bourgogne med äpplen, äppelmos och vichyssoise. Det sistnämnda är en soppa baserad på purjolök och potatis. Osten serverades i smält form och gjorde sig riktigt bra till det röda vinet från Priorat!

Époisses de Bourgogne.

Till slut var det sedan dags för Stroking the senses, vilket var fyra nya små tapas att avrunda kvällen med. Den här gången med tydligt efterrättsfokus.

Stroking the senses.

Reinstoff har ett tydligt koncept, det finns en röd tråd som skapar en intressant helhet och man har bevisligen ett innovativt kök. Servicen är dessutom glad och hjälpsam – vi rekommenderas t o m vissa rätter framför andra – och man känner sig bortskämd. Samtidigt lever alla rätter och viner inte riktigt upp till den mycket höga ambitionsnivån. Det är synd för det hade kunnat bli så bra! Istället för att längta tillbaka hit avslutar man nämligen med att drömma sig bort till Facil eller Fischers Fritz.

VAD: Restaurant Reinstoff, modernt och innovativt kök

VAR: Edison Höfe, Schlegelstraße 26 C (Mitte). S Nordbahnhof

NÄR: Tisdag – lördag från 19

PRISNIVÅ: Hög

Onsen

2011-07-07T19:46:00.002+02:00

Vägg i vägg med Lemongrass på Simon-Dach-Straße ligger fantastiska Onsen. Det är en japansk restaurang med riktigt bra mat och som dessutom har låga priser.

De har jättebra sushi och fantastisk sashimi – bitarna smälter verkligen i munnen! Framförallt smörfisken är helt underbar.

Vill man inte äta rå fisk finns det mycket annat att välja på, bl a en uppsjö av spännande förrätter – stora som huvudrätter. Tar man två sådana blir man garanterat mätt och får en härlig kombination av kvalitet och kvantitet!

Ett tips är förrätten Red tuna, som består av skivor av perfekt grillad tonfisk med sparris och spenat. Helt magisk!

Grillad tonfisk med sparris och spenat.

Onsen är för övrigt benämningen på heta källor i Japan och på de badanläggningar som omger källorna. Onekligen ett udda namn på en restaurang!

VAD: Onsen, ett hett tips om du vill äta japanskt i Friedrichshain

VAR: Simon-Dach-Straße 2 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen 12 – 24, lunchpriser 12 – 17

PRISNIVÅ: Låg

Lemongrass

2011-07-05T13:41:00.001+02:00

Lemongrass på Simon-Dach-Straße är en trevlig thailändsk restaurang med god mat till riktigt låga priser. Det är man inte ensam om att ha upptäckt, för uteserveringen är nästan alltid full så här års.

Personalen är glad och hjälpsam. Och maten är som sagt bra, t o m riktigt bra i jämförelse med många andra asiatiska restauranger i Berlin. Eftersom priserna är låga kan man med fördel välja flera olika rätter. En Lemongrass-platte, bestående av diverse smårätter, är ett trevligt sätt att börja med – oavsett om man sväljer den själv eller delar på den med sitt sällskap. För övrigt är utbudet på menyn ganska brett, med inslag av både skaldjur, fågel, kött och vegetariska alternativ. Jag har inte hunnit testa den själv, men deras pad thai sägs vara väldigt bra!

I likhet med många av de övriga ställena i kvarteret erbjuder de gratis Wi-Fi, eller WLAN som de flesta här säger. Och de har Paulaner – bara en sådan sak!

VAD: Lemongrass, bra och billigt thailändskt kök

VAR: Simon-Dach-Straße 2 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen 12 – 24

PRISNIVÅ: Låg

Dönerdach

2011-07-03T11:07:00.003+02:00

Ett bra sätt att avsluta en kväll på Simon-Dach-Straße är att hugga en döner på Dönerdach. Stället ser ärligt talat inte särskilt roligt ut, men låt dig inte luras av den något plastiga fasaden! Här serveras riktigt bra turkisk snabbmat. Och det är rent och fräscht.

Dönerdach.

Allra bäst är en Dönerteller med kyckling och friterade grönsaker. Helt underbart gott!

Prisnivån är i linje med resten av gatan, d v s låg. En döner i pitabröd kostar 2,90 €, en talrik som ovan 5,90 och en halvliters flasköl 1,60. Det blir man inte fattig av!

Dönerteller.

VAD: Dönerdach, bra avslutning på kvällen

VAR: Simon-Dach-Straße 11 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen

PRISNIVÅ: Låg

Kristiania Espressobar

2011-06-30T00:31:00.002+02:00

Det här stället kan man bara bli glad av – och det känns så typiskt Berlin! Det är en norskägd liten kaffebar med trevlig atmosfär och riktigt bra kaffe. Ibland finns det även en kaka att köpa till, men räkna inte med det – fokuset är helt och hållet inställt på kaffe! Det får mig att tänka på, och jämföra med, fantastiska Bonanza på Oderberger Straße.

Det är spartanskt, inte mycket mer än ett hål i väggen, men det serveras gott kaffe till låga priser. Och man har gratis internet. Och ägaren (Kristian) är glad och trevlig! Jag begär inte mer än så.

VAD: Kristiania Espressobar

VAR: Fehrbelliner Straße 5 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz / Rosa-Luxemburg-Platz

NÄR: Måndag – fredag 8 – 17, lördag – söndag 10 – 16

PRISNIVÅ: Låg – mellan

På spaning i Neukölln

2011-06-27T23:59:00.002+02:00

Prenzlauer Berg har sin Kastanienallee, Schöneberg har Goltzstraße och i Friedrichshain finns Simon-Dach-Straße. Alltså bar- och restauranggator som fungerar som ett slags pulsåder för respektive stadsdel och utgör epicentrum för där det händer.

Motsvarigheten i Neukölln är Weserstraße. Den börjar vid Hermannplatz och Kottbusser Damm och sträcker sig sydost genom Kreuzkölln – som norra delen av stadsdelen populärt kallas – och vidare i den riktningen. I likhet med exempelvis Simon Dach var det här inte mer än en sömnig bostadsgata från början. Men så öppnade en bar – baren Ä i fallet Weserstraße – och så en till och ännu en och så vidare! Barerna och pubarna på Weserstraße är, än så länge måste jag tillägga – läser du det här inlägget om tre år undrar du kanske vad jag yrar om – inte lika många som på ovan nämnda gator, men det öppnar nya ställen hela tiden! Atmosfären känns dock annorlunda här. Det som med svenska mått mätt upplevs som alternativt på Simon-Dach-Straße och i Prenzlauer Berg är ibland ännu mer alternativt här. Det är lite enklare, lite skitigare – och lite mer inne, om man får tro dem som tycker sådant är viktigt...

Samtidigt finns det ett slags intressant bitterhet, nästan fientlighet, från många av de boende i området, t o m bland vissa av pub- och barägarna, mot turister i allmänhet och laptop-försedda hipsters i synnerhet. Man verkar livrädd för alla former av utveckling – och gentrifiering i synnerhet – som i slutändan riskerar leda till högre hyror och att man tvingas ändra sin livssituation (läs: skaffa ett riktigt jobb) eller flytta. Ungefär: passar vi oss inte öppnar det snart upp ett latte-ställe på hörnet och sedan är det bara en tidsfråga innan barnfamiljerna flyttar in och då är det definitivt kört…

Detta manifesteras inte minst genom ovanstående slagord, från en husvägg på Weserstraße: ”Wessis, bleibt in Prenzlauer Berg”. Wessis är slang för västtyskar och innebörden blir därmed ”Västtyskar, stanna i Prenzlauer Berg”. Uppmaningen kan tyckas lite motsägelsefull, med tanke på att Neukölln, där vi nu är, låg i Västberlin, och alltså var en del av Västtyskland, medan Prenzlauer Berg låg på östsidan! Men man syftar på att det gentrifierade Prenzlauer Berg blivit vad det blivit på grund av att det ”invaderats” av en massa välmående västtyskar (och utlänningar), som gjort att hyrorna höjts och att s k ”vanliga” människor tvingats bort… Det man bortser från i det resonemanget är att många av västtyskarna flyttade till Prenzlauer Berg först efter att östtyskarna flytt stadsdelen efter murens fall och lämnat en massa tomma lägenheter efter sig och att det överlag inte var rika människor som flyttade dit, utan snarare ungt folk som attraherades av de (i jämförelse med väst) låga hyrorna, i kombination med en spännande tillvaro. Nåväl, det har runnit en del vatten genom Spree sedan dess, min poäng är att orden på väggen snarare ska ses som en vänster-högergrej än som en motsättning mellan wessis och ossis. Men intressant är det!

Hur som helst finns det flera anledningar att ta sig till Weserstraße någon kväll: Nämnda Ä, Holz-Kohlen, vodkabaren Kuschlowski eller nyligen öppnade Gastón för att nämna några av dem.

Essen + Trinken

2011-06-21T23:52:00.001+02:00

Tidningen Zitty, som jag skrev om här, ger även ut restaurangguiden Essen + Trinken och årets utgåva har nyligen dykt upp i affärerna. Det är en tjock sak – 210 sidor – som är fullmatad (!) med recensioner och tips på restauranger, barer och caféer i hela Berlin. En riktig bibel! Och allting är sorterat och kategoriserat på perfekt tyskt manér. Först och främst har de delat in tipsen stadsdel för stadsdel, där de nio viktigaste stadsdelarna fått var sitt eget kapitel medan de mer perifera samsas under rubrikerna nordväst, nordost, sydväst och sydost. Under respektive stadsdel är tipsen sedan uppdelade i kategorier som asiatiskt, tyskt, franskt, vegetariskt, barer, und so weiter! Så befinner man sig exempelvis i Charlottenburg och vill äta något italienskt är det bara att bläddra fram till de aktuella sidorna – där man hittar inte mindre än 25 italienare, komplett med beskrivande text, prisnivå, adress, telefonnummer, hemsida, öppettider och närmaste U-bahn/S-bahn.

Utöver recensionerna innehåller tidningen reportage och intervjuer med diverse matkändisar. Och på de första sidorna listar redaktionen sina främsta favoriter, vilket väl få ses som ett slags best of. Här lyfter de bl a fram Hartmanns, som jag tipsade om precis, och Paris Moskau, som jag skrev om här!

Själv har jag insett att jag snart måste ta mig till Little Otik och Noodles & Figli i Kreuzberg, japanska Tabibito i Neukölln och kinesiska Yumcha Heroes i Mitte. Alla heta tips om man får tro Essen + Trinken!

Middag på Hartmanns

2011-06-15T23:58:00.002+02:00

Restaurang Hartmanns i Kreuzberg har ända sedan de öppnade 2007 haft rykte om sig att servera riktigt bra mat. Och nu i vintras blev man också belönad med en stjärna i Guide Michelin! Här var jag och åt middag för en tid sedan – och kan intyga att stjärnan är högst välförtjänt! Det är gott, det är trevligt och det är värt varenda euro! Tyvärr serverar de endast middag och inte lunch.

Känslan när man kommer hit är klart annorlunda jämfört med de flesta stjärnkrogar, det andas definitivt mer kvarterskrog än gourmetrestaurang! Det är en avslappnad och hemtrevlig atmosfär och personalen är hjärtlig och jordnära.

En aperitif är ju aldrig fel, så vi inledde besöket med ett glas Jacquesson. Efter det bjöds det på två sorters bröd med tillbehören tomatkräm och keso med ramslök. Brödet var ganska tråkigt för att vara på en restaurang av den här kalibern – men man går ju å andra sidan inte hit för att äta sig mätt på bröd…

Det finns en matsedel med förrätter, huvudrätter och desserter men i vanlig ordning är det trevligast att välja en hel meny. För detta ändamål finns det en aktuell sjurättersmeny, där man fritt väljer från tre till sju rätter, vilket kostar 51 – 82 €. Vi valde fyra rätter med tillhörande vinmeny.

Innan första ”riktiga” rätten bjöds det på kvällens första överraskningsrätt: sushi med rökt ål och paprika. En trevlig start!

Kvällens första vin, utöver den inledande champagnen, var en pinot gris (Grauburgunder) från Reichsrat von Buhl i Pfalz. Till det blev det hummer och fläsklägg med ärtor, ärtpuré och ärtskott. Fantastiskt gott!

Hummer & co.

Som andrarätt blev det pocherad röding med kaviar från samma fisk samt potatispuré, allt serverat på en bädd av sallad. Till det ett glas 2009 Menetou-Salon les Bornés från Henry Pellé, en trevlig sauvignon blanc från Loire. Fisken smakade riktigt bra!

Som tredjerätt valde jag lamm med polenta och kronärtskocka. Lammet bestod av två bitar stekt filé och en bit kokt bog. Detta ackompanjerades av ett glas 2006 Weixelbaum Zweigelt Wahre Werte. Zweigelt är en österrikisk röd druva och vinet i fråga var välutvecklat, riktigt gott och passade perfekt till det underbara lammet!

Lamm med polenta, kronärtskocka och bönor.

Som avslutande ordinarie rätt blev det sedan chokladtårta med marinerade jordnötter, banan och vit chokladparfait. Och till det en 2008 Gewürztraminer från Weingut Jürgen Leiner i Pfalz, en söt sak som passade fint till efterrätten. Mycket gott!

Efterrätt.

När man så egentligen kände sig ganska nöjd, men ändå funderade på om det skulle finnas plats för något litet till, kom överraskning nummer två som bestod av fyra små tryfflar. En kopp kaffe därtill och lyckan blev total!

VAD: Hartmanns, gourmetrestaurang i Kreuzberg

VAR: Fichtestraße 31 (Kreuzberg). U Südstern

NÄR: Måndag – lördag 18 – 24

PRISNIVÅ: Hög

Schoenbrunn

2011-06-08T23:49:00.001+02:00

Inte att förväxla med slottet i Wien är Schoenbrunn ett trevligt utflyktsmål och en bra anledning att ta sig till Volkspark Friedrichshain. Etablissemanget, beläget vid Svandammen i parkens norra del, består av tre delar: en restaurang med övervägande österrikisk mat, en biergarten med aningen italiensk inriktning och en kiosk med dryck och enklare tilltugg. Restaurangen serverar även frukost 10 – 14.

Schoenbrunn. Utan ö.

När det, som nu, är fint väder känns ett besök i ställets biergarten helrätt. De traditionellt gröna borden, med tillhörande bänkar, samlar upp mot tusen törstiga när här är fullsatt. Utöver öl och bratwurst serveras det mest italiensk mat. Men parallellt med den ordinarie menyn har man just nu en tillfällig sparrismeny, säsongen till ära. Här hittar man bl a en smarrig stenugnsbakad sparrispizza med tomat, mozzarella, sparris och lufttorkad skinka. Fina grejer!

Biergarten

Sparrispizza.

Det här är en opretentiös och trevlig miljö i fina Volkspark Friedrichshain. Sehr schön!

VAD: Schoenbrunn, restaurang och biergarten

VAR: Am Schwanenteich, Volkspark Friedrichshain. U Strausberger Platz

NÄR: Dagligen, 10 – 24

PRISNIVÅ: Mellan

Bilder från Volkspark Friedrichshain

2011-06-06T23:30:00.001+02:00

Volkspark Friedrichshain är väldigt trevlig så här års. Och oavsett om man tar sig hit för att sola, dricka öl, ha picknick eller bara promenera omkring, innebär det ett skönt avbrott från stadens brus.

Parken var Berlins första kommunala park och öppnade redan 1848. Sedan dess har den upplevt både det ena och det andra… Här är lite bilder från igår:

Drinkar på CSA

2011-05-31T22:41:00.001+02:00

Gärna rökare men inga hundar, förklarar skyltarna på dörrarna innan man går in. Dörrarna är för övrigt samma osexiga metalldörrar som när byggnaden huserade Tjeckoslovakiens nationella flygbolag – CSA – under DDR-tiden. Och adressen, mitt på pampiga, men dystra, Karl Marx Allee för onekligen tankarna tillbaka till tiden innan murens fall. Men även om det är lätt att känna historiens vingslag ska vi hålla oss kvar i nuet. Och nu hittar man en av Berlins hippaste cocktailbarer här! Och den har tagit sitt namn från det tjeckoslovakiska flygbolaget.

Inuti är miljön riktigt läcker! Tänk minimalistisk flygplatslounge – som på ett ironiskt sätt påminner om den tidigare hyresgästen – i en stilren och futuristisk miljö. Inte många cocktailbarer är vackrare inredda än så här! Det är vita väggar, vita läderstolar framför en vit bardisk och stilfull belysning. Känslan här är egentligen väldigt långt från Friedrichshain i allmänhet; den andas snarare Mitte eller möjligen Tiergarten.

Ska man hitta något i inredningen att klaga på är det barstolarna. De lutar framåt på ett läskigt sätt! Hade inte själva bardisken stoppat en hade man fått kämpa för att inte glida i golvet – även innan man fått i sig någon av de goda drinkarna!

Stämningen är avslappnad. Musiken är mestadels stämningsfull och på en nivå som inte stör några samtal. Publiken som kommer hit är relativt blandad, men överlag 30 – 40 och snarare städad än festglad.

Killarna i baren är riktigt duktiga på vad de gör, men de lär inte vinna några charmpriser! De är absolut inte otrevliga, bara lite opersonliga. Som om: vi är inte här för att ha roligt, vi är här för att göra ett jobb! Ordnung muß sein, alltså. Och inte ens när de pratar med varandra verkar de le. De arbetar minutiöst, korrekt och effektivt – som på en BMW-fabrik ungefär!

Även om det är fredagskväll när jag är här är det mycket lugnt. Jag börjar med en Palmera, bestående av gyllene rom, lime, grenadin och ananasjuice, och avslutar med en Leave It to Me, gjord på torr vermouth, Apricot Brandy, maraschino, citron och apelsinjuice. När jag beställer den sistnämnda drar bartendern fram sitt torra standardskämt – givetvis utan att le: leave it to me! Och när jag senare berömmer honom för hans insats med den, svarar han kort att, jo det är ju vårt mål att drinkarna ska bli bra…

Palmera.

Leave It to Me.

Är man intresserad av att dricka fantastiska drinkar i en fin miljö och koncentrera sig på sitt sällskap, då är det här ett mycket bra ställe att gå till. Vill man däremot festa loss och träffa nya människor – och samtidigt dricka lika goda drinkar – är det ett bättre tips att ta sig till Würgeengel eller Reingold!

Bild: CSA.

VAD: CSA, stilren cocktailbar med fantastiska drinkar

VAR: Karl Marx Allee 96 (Friedrichshain). U Weberwiese

NÄR: Dagligen, från 19

PRISNIVÅ: Mellan

Casablanca

2011-05-27T00:29:00.001+02:00

Enligt många serveras den bästa shawarman i Friedrichshain, kanske i hela Berlin, på Casablanca på Rigaer Straße. Och det är bara att hålla med om att maten här smakar mycket bra!

Utöver shawarma (av kyckling) hittar man även bl a falafel och halloumi på menyn. Allting verkar hemlagat och är mycket fräscht. Man väljer om man vill äta i bröd eller på tallrik och kan kombinera som man vill, exempelvis blanda shawarma och halloumi.

Pitabröden är inte jättestora – de kostar å andra sidan bara 2,50 € – men beställer man en tallrik får man rejält med mat! Skulle man sedan fortfarande vara hungrig går det bra att få en portion baklava och en kopp arabiskt kaffe till efterrätt. Någon alkohol hittar man dock inte här!

Stället är ganska litet och har endast sex små bord. Men det är alltid fräscht och nystädat och servicen är glad och vänlig! Åtminstone en i personalen har dessutom humor. Vid ett av mina senaste besök kom det in ett ungt spanskt par, som granskade menytavlan lite förvirrat. ”Do you speak English”, frågade en av dem efter en liten stund. ”No, I speak Arabisch”, svarade kocken sanningsenligt… Men räckte en konstpaus senare över ett par internationella menyer på både spanska och italienska. Skämtet gick inte riktigt hem men de spanska turisterna fick i alla fall sin mat till slut och verkade nöjda!

Rigaer Straße är ett intressant utflyktsmål i sig. Investera i en shawarmateller och ta sedan en promenad i kvarteren! Oavsett om man tycker det är spännande eller känns lite farligt, kan man fortfarande uppleva en dos 90-talsanarkism här, med ockuperade byggnader och fientliga slagord. På Riktigt.

VAD: Casablanca, marockansk restaurang i Samariterviertel

VAR: Rigaer Straße 25 (Friedrichshain). U Samariterstraße

NÄR: Söndag – torsdag 12 – 24, fredag – lördag 12 – 01

PRISNIVÅ: Låg

Fast på Würgeengel

2011-05-17T22:31:00.003+02:00

På en bakgata vid Oranienstraße ligger cocktailbaren Würgeengel. Det är stället som lyckas med konststycket att kombinera den avslappnade och livliga Kreuzbergatmosfären med högklassiga drinkar och en någorlunda mogen publik.

Utifrån är baren anonym. Det finns ingen skylt som avslöjar att man kommit rätt, bara två stora fönster och en sliten entrédörr. Namnet kommer från Luis Buñuels klassiska film Mordängeln (El ángel exterminador, på tyska Der Würgeengel) om en middagsbjudning med oanade följder.

Würgeengel.

Här serveras alltså riktigt bra cocktails i en avslappnad och trevlig miljö. Man öppnar 19:00 och har open end. Det är ganska lugnt de första timmarna efter öppning, men i regel fullsatt och full fart senare på kvällen – framförallt på fredagar och lördagar då det kan bli riktigt trångt mellan borden! Den glada stämningen då påminner en del om hur det kan vara på Victoria Bar i Tiergarten eller på Green Door i Schöneberg, men atmosfären är mer avslappnad här och inredningen enklare, nästan lite ruffig. Till skillnad från de ovan nämnda barerna finns det dock en rökfri avdelning här. Det gör att det känns helt OK att äta en bit mat mellan drinkarna! Menyn består av enklare rätter, bl a en riktigt trevlig tapastallrik. All mat tillagas i den italienska restaurangen bredvid – Gorgonzola Club – som av en händelse har samma ägare (Oliver Schupp).

Würgeengel andas gammal västberlinsk glamour och har ett slags sliten charm över sig. Man anar att det kan ha varit riktigt tjusigt en gång i tiden, när det en gång öppnade, men att man sedan dess lagt allt krut på att skapa och sälja drinkar istället för att uppdatera inredningen. Och man får lätt en känsla av att stället har funnits för evigt, men det öppnade faktiskt så sent som 1992! Vilket å andra sidan, med dagens Berlinmått mätt, är åtminstone en halv evighet sedan.

I filmen upplever middagsgästerna att en osynlig kraft hindrar dem från att lämna festen. På samma sätt kan det, efter ett par drinkar, kännas svårt att slita sig från den här baren!

Bild: Würgeengel.

Bild: Würgeengel

VAD: Würgeengel, cocktailbar med atmosfär och goda drinkar

VAR: Dresdener Straße 122 (Kreuzberg). U Kottbusser Tor

NÄR: Dagligen från 19

PRISNIVÅ: Mellan

Bärenland

2011-05-10T22:06:00.001+02:00

Bortsett från (det fungerande) rökförbudet är svenskt smågodis det jag saknar mest i Berlin. Men lyckligtvis finns det bot: Bärenland på Schönhauser Allee är en räddning när suget blir som störst. Här hittar man danskt, svenskt och finskt godis som gör att man utan vidare känner sig som hemma för en liten stund! Lösviktssystemet har ännu inte hittat hit, utan det är prydliga och hygieniska plastpåsar som gäller. Det är inte billigt, men vad gör man inte för att stilla sina begär! Och det handlar ju ändå om utländska specialiteter!

Ska vi vara helt ärliga hör större delen av utbudet hemma i dansk vingummimisär – tänk gummibjörnar från Haribo så förstår du nivån – men precis till vänster om kassadisken finns en liten del av himmelriket och det som gör turen hit mödan värd: en hel hylla med lakrits! Det är salt, sött och starkt i en härlig blandning och en räddning för vilken svensk i utlandet som helst!

Bärenland är för övrigt en franchisekedja med totalt 37 butiker, utspridda över de tysktalande länderna, varav fem här i Berlin. De övriga fyra ligger i Spandau, Steglitz, Tegel och Teltow.

VAD: Bärenland, skandinaviskt godismecka

VAR: Schönhauser Allee 124 (Prenzlauer Berg). S / U Schönhauser Allee

NÄR: Måndag, tisdag, fredag 11 – 19, onsdag – torsdag 11 – 20, lördag 11 – 16

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Sushi på Sasaya

2011-05-03T23:24:00.002+02:00

Den japanska restaurangen Sasaya är ett otroligt poppis ställe på trevliga Lychener Straße i Prenzlauer Berg. Och det är lätt att förstå varför! Här serveras traditionell japansk mat och en helt fantastisk sushi, kanske den bästa jag någonsin ätit! Dessutom till låga priser.

Sasaya.

På lunchmenyn, som serveras mellan 12 och 14:30, torsdagar – tisdagar, kostar rätterna mellan 2 och 5 €. Men det finns även en fast meny och från denna kan jag varmt rekommendera Sushi Tradition, som för 9 € innebär tolv fina bitar, varav sex maki och sex nigiri. Det är alldeles lagom och en bra introduktion till stället! På lunchen bjuder de dessutom på en kopp grönt te medan man väntar på sin beställning.

Sushi Tradition.

Personalen, som uteslutande är japansk, är serviceminded och så där typiskt japanskt underdånig. Det är ett ständigt bugande och bockande och sedan ett ”tack, tack, tack” när man slutligen lämnar restaurangen!

Lokalen är relativt liten, så man blir inte förvånad att alla bord är upptagna när man kommer hit och man tvingas sitta vid bardisken. Det är å andra sidan inget man blir särskilt ledsen över, för då kan man följa sushikockens fingerfärdighet på en armlängds avstånd. Han är snabb! Bokar bord gör man på tel 030-447 177 21.

Fingerfärdig kock och fascinerade gäster.

VAD: Sasaya, japan med Berlins bästa sushi

VAR: Lychener Straße 50 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: Torsdag – tisdag, 12 – 14:30, 18 – 22:30

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Frukost på Barcomi´s Deli

2011-04-27T23:22:00.003+02:00

Fantastiska frukostalternativ, underbara bakverk och riktigt bra kaffe. Det är tre bra anledningar att ta sig till en innergård mellan Sophienstraße och Gipsstraße i Mitte! Barcomi’s Deli har legat här sedan 1997 och är en filial till Barcomi´s Kaffeerösterei på Bergmannstraße i Kreuzberg. I december utökade de genom att ta över den angränsande lokalen, så nu är stället riktigt stort!

Cynthia Barcomi, professionell dansare och ursprungligen från Seattle, flyttade till Berlin 1985. Nio år senare, efter att ha fött sin andra dotter, kom hon på att hon ville göra något annat i sitt liv än att dansa. Hon hade en vision att skapa något som hon tyckte saknades i Berlin: ett café där man rostade sina egna kaffebönor och bakade allting själva, som ett ställe hon besökt under sin studietid i New York. Så föddes idén till Barcomi’s Kaffeerösterei som några år senare utökades med delin i Mitte. Allt som säljs i de båda butikerna bakas på rosteriet på Bergmannstraße och bygger helt och hållet på Cynthias egna recept. Hennes passion har även resulterat i tre kokböcker på temat bakverk, hon har setts på TV – just nu i Süß & Lecker på WDR – och har, åtminstone för delar av den tyska befolkningen, blivit känd som Miss American Pie!

Medan kafferosteriet i Kreuzberg i första hand fokuserar på kaffe, hembakade bagels och de underbara bakverken, har Barcomi’s Deli dessutom ett bredare sortiment av mackor och diverse lunchrätter. Fast man ska inte gå hit för att äta lunch – såvida det inte är en ursäkt för att äta efterrätt – utan kom hit för fikan eller frukosten! Själv går jag helst hit för den underbara frukostens skull. Då kan man exempelvis beställa in en schweizisk, fransk eller italiensk tallrik med bröd och diverse frukostdelikatesser från respektive land. Det är underbart gott och mer mat än man orkar äta upp!

Det är ingen överdrift att påstå att Cynthia tar det här med kaffe på allvar. För trots allt gott som finns att äta är det ändå kaffet som står i centrum! Det finns en mängd olika bönor att välja mellan, oavsett om man dricker ”vanligt” kaffe eller espresso, och samtliga beskrivs på ett bra sätt på menyn.

Vid mitt senaste besök valde jag en fransk tallrik (Assiette Française) bestående av bl a skinka, salami, brie och en helt underbar chèvre. Till det en stor kopp egyptisk blandning (Äthiopien Mocca Sidamo) och ett litet glas apelsinjuice. Det innebar mängder med god mat – man rullade i princip därifrån – och det fanns inte en chans att man skulle våga sig på den där biten monster brownie eller devil’s food cake som man tidigare spanat in…

Läs mer om Cynthia Barcomi på hennes hemsida, där man även hittar en del trevliga recept!

VAD: Barcomi’s Deli, amerikanskinspirerat café med fantastisk frukost

VAR: Sophienstraße 21, på innergården (Mitte). U Weinmeisterstraße / S Hackescher Markt

NÄR: Måndag – lördag 9 – 21, söndag 10 – 21

PRISNIVÅ: Mellan

Bilder från Tacheles

2011-04-16T20:46:00.001+02:00

Konstnärskollektivet, utställningslokalen, nattklubben, biografen, turistfällan, und so weiter Tacheles håller på att stängas. Fastigheten har sålts, en av två konstnärsgrupper har fått betalt (en miljon euro) för att lämna och den kvarvarande kämpar mot alla odds för att få vara kvar. Idag hölls det en demonstration utanför som en sista (?) desperat åtgärd.

Ingenstans har väl kombinationen av genuint berlinskt förfall och turistfälla varit tydligare än här. Det där ”genuint” anarkistiska, som blivit själva sinnebilden för många av Berlin, i naturlig kombination med det populära och det kommersiella. Eller om man så vill: en resa där underground blivit mainstream.

En del av innergården på Tacheles.

I tjugoett år fick de hållas, de rebelliska ockupanterna och sedermera accepterade konstnärerna, men nu är det alltså av allt att döma slut. Lite tråkigt är det ju, men samtidigt en naturlig del av den dynamik som gör Berlin till den stad den är. Och räkna med att det kommer skapas nya konstscener i staden som en direkt effekt av det här. För konstnärerna som flyttar kommer ju att ta vägen någonstans!

Lite historia: Byggnaden uppfördes 1908 som varuhuset Friedrichsstadtpassagen och sträckte sig, som en jättelik passage, ända bort till Friedrichstraße. Efter att bl a ha fungerat som showroom för elektronikkoncernen AEG under 1920-talet blev byggnaden nazisthögkvarter under 30- och 40-talen. Under andra världskriget användes delar som fängelse åt franska krigsfångar. Stora delar av byggnaden förstördes under kriget och det som fanns kvar läts förfalla under DDR-tiden – renoveringar stod aldrig högt upp på agendan under de här mörka åren! Under 80-talet började byggnaden rivas och planen var att den sista delen, den del som finns kvar idag, skulle förstöras i april 1990. Men muren föll och i februari 1990 ockuperade en grupp internationella konstnärer byggnaden. De lyckades till slut få byggnaden utnämnd till ett historiskt landmärke och fick vara kvar. Därefter utvecklades Tacheles till ett konstcentrum och en plats för oetablerade konstnärer att verka och synas. Ordet tacheles är för övrigt jiddisch och betyder ungefär tala ut, tala fritt, tala uppriktigt.

Lite historia till, i form av en serie bilder tagna förra veckan:

Läs mer om Tacheles på deras hemsida. Mer om den senaste tidens händelser (på engelska) hittar du på Exberliner.

VAD: Tacheles, ett stycke Berlinhistoria

VAR: Oraninenburger Straße 54 – 56 (Mitte). U Oranienburger Tor

NÄR: T o m förra veckan

An einem Sonntag im August...

2011-04-10T23:48:00.001+02:00

Precis i slutet – början om man kommer från nordost – av Kastanienallee ligger baren/caféet An einem Sonntag im August. Bara namnet gör ju att man vill komma hit! Det är ett skönt ställe med en väldigt avslappnad atmosfär – vilket inte minst gäller de anställda som inte verkar ha alltför bråttom.

Rökarna har en alldeles egen del av lokalen, till vänster efter entrén och skild från oss övriga med en glasdörr.

Det är typiskt berlinskt spartanskt så det förslår. Udda möblemang är bara förnamnet! När jag var här i onsdags höll de dessutom på att måla om delar av lokalen och det var så klart inget hinder för att fortsätta ha öppet som vanligt.

Det känns som att främsta anledningen att gå hit är att ta en kopp eller ett glas. Men de serverar även en liten, och väldigt billig, brunchbuffé – 2,95 € om man samtidigt beställer något att dricka – samt diverse enklare lunchrätter. Takmålningen är dock intressant! Och de har gratis internet.

VAD: An einem Sonntag im August, spartanskt hak på Kastanienallee

VAR: Kastanienallee 103 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: Dagligen, från 9

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Belle & Sebastian på Columbiahalle

2011-04-07T14:14:00.001+02:00

Fantastiska Belle & Sebastian spelade på Columbiahalle i Tempelhof igår kväll! Det blev en riktigt trevlig kväll med en minnesvärd insats av bandet.

I början av konserten konstaterade Stuart Murdoch att de alltid spelat på just Columbiahalle när de varit i Berlin – och att den lokalen faktiskt är det enda han någonsin sett av staden!

Svenska Those Dancing Days agerade förband. De har ett gäng riktigt bra låtar, men tyvärr var ljudet lite dåligt – alldeles för mycket bas – under deras spelning igår.

Belle & Sebastian gjorde som vanligt en stabil och entusiastisk insats. Jag har sett dem två gånger tidigare, men det här var helt klart min bästa upplevelse med dem hittills! De var upp till tretton personer på scenen samtidigt, inklusive en stråkkvartett som gav den extra dimension som många av låtarna kräver. Bl a det faktum att bandet vägrar kompromissa – det hade varit så enkelt och kostnadsbesparande för dem att strunta i stråkarna – gör att man tycker så bra om dem. Dessutom är de så otroligt ödmjuka! De tackade Those Dancing Days för sin insats som förband och dedikerade Fox in the Snow till trummisen Cissi, som tydligen har den som sin favoritlåt! Och lite senare tackade Stuart tjejerna i T-shirtförsäljningen för deras outtröttliga jobb.

Låtarna då? Jo, som vanligt saknade man många av sina favoriter, för trots att de hann avverka ett tjugotal sånger hinner de så klart inte med alla. Fortfarande är det If You’re Feeling Sinister-skivan från 1996 som dominerar bland låtvalen, men för övrigt är det en bra mix mellan gammalt och nytt, albumspår och singlar. Versionen av Lord Anthony var fullständigt magisk och var den som lämnade störst avtryck hos undertecknad denna kväll tillsammans med favoriten I’m Waking Up To Us. En annan höjdare blev klassikern och första extranumret Lazy Line Painter Jane, där Linnea Jönsson, sångerskan i Those Dancing Days, kom upp på scen och sjöng duett med Stuart.

Det var en fantastisk konsert på en trevlig arena. Det är kvällar som den här man blir lycklig av!

Lunch hos Tim Raue

2011-04-03T23:43:00.004+02:00

Tim Raue (född 1974) är en av de mest kända unga kockarna i Tyskland. Redan 2007 blev han utnämnd till årets kock av Gault-Millau, han har gett ut kokboken Aromen(r)evolution, har suttit i juryn i det tyska tv-programmet Meisterkoch (Mästarkocken) och – framförallt – var han än har arbetat verkar det ha blivit succé!

Raue växte upp under enkla omständigheter i Kreuzberg och var som ung, och som ende tysk, medlem i det beryktade (turkiska) gänget 36 Boys. Utan överdrift har han ordnat upp sitt liv sedan dess! Sina första stora framgångar fick han 2007 som kökschef på trendiga 44 på Swissôtel i Charlottenburg, vars kök belönades med en stjärna i Guide Michelin under Raues ledning och som sedan blivit av med nämnda stjärna igen. Mellan 2008 och 2010 var han kulinarisk direktör (kulinarischer Direktor) för lyxhotellet Adlon Kempinskis restauranger, där han bl a öppnade den kinesiskinspirerade restaurangen Ma Tim Raue, som efter endast fem månader fick en stjärna i Guide Michelin! Denna restaurang stängdes i juli 2010 när Tim Raue beslutade sig för att öppna eget tillsammans med hustrun Marie-Anne, som även hon kommer från Berlin (Friedenau). Detta resulterade i restaurangen Tim Raue, som öppnade i september i Kreuzberg, vid en sidogata till Friedrichstraße ett litet stenkast från Checkpoint Charlie. Och här var jag och åt lunch en fredag i början av mars!

Restaurangens filosofi är att kombinera japansk produktkvalitet med thailändska smaker och kinesisk matlagningsfilosofi. Målet är att endast servera mat som ger energi och som inte belastar kroppen i onödan. De undviker därför vitt socker, mejeriprodukter och gluten och serverar varken pasta, ris eller bröd. Det sistnämnda märks inte minst genom att den obligatoriska brödkorgen är ersatt med fyra små skålar med snacks, som serveras i samband med att menyn levereras. Det är grönsaker och cashewnötter med olika kryddor och oljor. Fräscht och gott!

Lunchmenyn består av valda delar från kvällsmenyn och från denna komponerar man sedan fritt sin egen meny. Jag valde fyra rätter, vilket kostar 48 €, men man kan även välja tre eller fem. Jämfört med vad det kostar att gå hit på kvällen är det klart prisvärt!

Som förstarätt valde jag ”japansk pizza” med tonfisk. Tonfisken var i princip helt rå och fullständigt magisk! Till andrarätt serverades jag vaktel med kinesiska tillbehör. Fågeln smakade fantastiskt men tillbehören var lite för kryddstarka för min smak.

Japansk pizza med magisk tonfisk.

Vaktel med tillbehör.

Den tredje rätten bestod av torsk på en bädd av en kräm på ärtor och wasabi och garnerad med ett knippe ärtskott. Den smakade underbart gott! De söta skotten kontrasterade perfekt till fisken och den fantastiska krämen.

Torsk på en bädd av ärtor och wasabi.

Till dessert blev det sedan azukibönor med shisoglass och röda druvor på en bädd av wasabi. Wasabin brände ordentligt i näsan men funkade för övrigt finfint med de söta druvorna. Bönorna, som jag inte ätit tidigare, var en riktigt trevlig bekantskap! Helt klart dagens bästa rätt – världsklass!

Azukibönor, shisoglass och druvor.

Bonusrätter då? Jo, innan förstarätten bjöds jag på en liten grönsak – fin att titta på men en aning smaklös – och efter efterrätten blev det en bonusdessert i form av gelé. Överraskningsmomentet avseende den sistnämnda förstärktes av att den serverades först efter att hovmästaren säkerställt att jag verkligen var nöjd med allting och jag hunnit beställa en kopp kaffe!

Maten på Tim Raue håller alltså hög klass och även vinlistan är mycket intressant. Den innehåller givetvis mängder av sake men även en hel del champagne, bl a olika årgångar av Krug, Jacques Selosse och Dom Perignon. Många av vinerna serveras på glas – med priser från i sammanhanget låga 4 € per glas – och även flera av champagnerna. Det är exempelvis möjligt att beställa Krug på glas! Jag drack ett glas 2006 Solanes från Priorat till de två första rätterna, ett utvecklat och mycket bra vin som passade perfekt till vakteln. Till torsken valde jag en 2008 Scharzhofberger Riesling Kabinett från Egon Müller i Saar, ett riktigt trevligt halvtorrt vin som gjorde sig bra till fisken!

Restaurangen lider fortfarande av vissa barnsjukdomar, varav den mest utmärkande är att servicen är ojämn. Alla i personalen är väldigt trevliga, men nivån på kunskap och inställning varierar. Sommelieren hann jag bli god vän med och när jag hade svårt att bestämma mig för vilket vin jag skulle välja till fisken, lät han mig först smaka på två olika. På slutet kom Tim Raue själv fram till bordet och frågade om allt varit till belåtenhet! Sådant bättrar så klart på upplevelsen och gör att man känner sig nöjd som gäst.

Åk hit innan stället får sin andra stjärna, priserna stiger och det blir svårare att få ett bord!

VAD: Tim Raue, sannolikt Berlins bästa asiatiska restaurang

VAR: Rudi-Dutschke-Straße 26 (Kreuzberg). U Kochstraße

NÄR: Tisdag – lördag, 12 – 14 samt 19 – 22

PRISNIVÅ: Hög

Tidningar om Berlin

2011-03-27T23:30:00.002+02:00

Ett bra sätt att få koll på vad som händer i Berlin just nu är att köpa det senaste numret av någon av tidningarna Tip eller Zitty. De kommer ut om lott, varannan vecka, på torsdagar, och tipsar om aktuella evenemang, kulturhändelser och uteliv. Dessutom innehåller de reportage, film- och musikrecensioner och annonser. Det allra bästa är att de berättar om allt som händer dag för dag, vilket är perfekt för att få reda på vilka klubbar som är öppna, vilka band som spelar, und so weiter, just de dagar man är i Berlin!

Zitty ger även ut das Berlin Buch – en veritabel bibel över staden som innehåller mer än 700 adresser till Berlins viktigaste muséer, gallerier, butiker, restauranger och klubbar – och Shopping, en shopping-dito med adresser till butiker inom mode, inredning och underhållning.

030 är en gratisvariant som man hittar på McDonald’s. Den kommer också ut varannan vecka, innehåller givetvis inte lika mycket redaktionellt material som Tip och Zitty men har nästan lika många tips. 030, som för övrigt är Berlins riktnummer, har även ett bra adressregister över bl a klubbar, barer och caféer, vilket är praktiskt om man inte hittar det man söker eller om man inte vet vad man söker!

Exberliner är ett engelskspråkigt månadsmagasin som också innehåller en hel del tips på vad som händer i stan. Namnet på tidningen är en ordlek och syftar på att en stor del av läsekretsen är expats, d v s utlänningar som tillfälligt eller permanent bosatt sig i Berlin. Formatet är inte lika behändigt som på de övriga stadstidningarna, så Exberliner lämpar sig bättre på soffbordet än som sällskap på stadsturen. Men för 2,50 € får man en hel del intressant och aktuell läsning!

Cupcake Berlin

2011-03-14T21:32:00.002+01:00

Sedan april 2007 har det serverats smarriga amerikanska cupcakes i Friedrichshain. Närmare bestämt på Cupcake Berlin på Krossener Straße, på krypavstånd från Simon-Dach-Straße.

Det här caféet är inget annat än en liten del av himmelriket! Det är ett sådant ställe man bara vill omfamna och hoppas att det aldrig försvinner. Samtidigt vet man att företag som det här ofta är beroende av en enda eldsjäl för att kunna överleva. Eldsjälen i det här fallet är amerikanska Dawn Nelson som flyttade till Berlin 2006 och som driver stället tillsammans med sin make.

Cupcakesen som det hela utspelar sig kring är ”handgjorda med mycket kärlek” och det finns ingen anledning att betvivla det sistnämnda. Dessutom kostar de nästan inga pengar alls! För 2,50 € för en cupcake modell xl och 2 € för en stor kopp kaffe är inget man tycker är jobbigt att betala. Framförallt inte när det smakar så här bra! Enda problemet när man kommer hit är vilken sort man ska välja… Själv har jag fastnat för Hot Chocolate, som inte är särskilt het men en riktig chokladbomb! Helt underbar till en kopp kaffe. Och ja, även kaffet är riktigt bra!

Skulle man, av någon märklig anledning, inte gå igång på cupcakes finns det även brownies, New York cheesecake och äppelpaj att äta till sin kopp. Bakom disken hittar man dessutom traditionella amerikanska avarter som Root Beer, Dr Pepper och peanut butter & jelly sandwiches.

En cupcake ska för övrigt inte förväxlas med en muffin. Medan den senare kan liknas vid en portionsbakad sockerkaka – och kan vara både torr och tråkig – är en cupcake på amerikanskt manér sötare och dessutom lättare i konsistensen. Och framförallt har den, som frosting on the cake, just frosting on the cake! Alltså en slags topping av smörkräm. Mmmm…

VAD: Cupcake Berlin, en liten del av himmelriket

VAR: Krossener Straße 12 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor / Samariterstraße

NÄR: Måndag – tisdag 13 – 19, onsdag – söndag 12 – 19

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Bilder från Prenzlauer Berg

2011-03-08T22:24:00.002+01:00

Här kommer några bilder från i söndags.

Nu ska två av de sista bombhålen på Kastanienallee bebyggas. Gentrifieringen fortsätter – till glädje för vissa och till fasa för andra.

Prenzlauer Berg sägs vara det barnvagnstätaste området i norra Europa, men jag har svårt att tänka mig någon del i hela världen som skulle kunna ha fler barnvagnar! Vill man se upp för hundskit i Friedrichshain är det barnvagnarna man ska akta sig för när man är ute och promenerar i Prenzlauer Berg! Nu har det gått så långt att caféer och restauranger börjat muttra över att de lattetörstande föräldrarna inte fattar att man parkerar sitt fordon utanför lokalen istället för att ta med det in och stjäla plats från betalande kunder. En del har t o m börjat sätta upp förmanande skyltar, på sedvanligt myndigt tyskt vis. Som fina caféet Manolo på hörnet Schönhauser Allee / Danziger Straße:

Inte sällan parkerar vagnarna på rad, som här utanför fantastiska Sasaya på Lychener Straße:

Wasserturm Prenzlauer Berg i Kollwitzkiez är Berlins äldsta vattentorn, uppfört 1877 och i bruk till 1952. De gamla maskinarbetarbostäderna i tornet fungerar fortfarande som lägenheter och är enligt uppgift hett efterfrågade! Den gamla maskinhallen som tillhörde vattentornet, och låg precis bredvid, kom 1933 att fungera som nazisternas första koncentrationsläger, där kommunister, judar och andra ”fiender” till regimen fängslades och mördades. Den byggnaden förstördes dock redan 1935 och idag finns det en lekplats här. Makabert? Javisst, men samtidigt en naturlig del av kontrasternas Berlin.

Gott kaffe på Café Slörm

2011-03-06T18:34:00.004+01:00

Café Slörm är ett fantastiskt litet café, mitt på genomfartsleden Danziger Straße och med gott kaffe och trevlig personal.

Den lilla uteserveringen, d v s möblerna utanför, är härlig så här års, när solens strålar äntligen börjar värma våra frusna själar igen! Det är man dock inte ensam om att tycka, så man får i regel hålla tillgodo med platserna där inne.

Inuti är stället så (medvetet) spartanskt inrett att det får vilket Kreuzbergcafé som helst att verka lyxigt. Det är udda, gamla soffor och fåtöljer, charmiga trälådor som bord och ett allmänt kaos av förvaringsskåp och allehanda prylar.

Längst in bor Paula och Leo. Det är två papegojor som fått ett helt eget rum, där de försöker sitta i fred från toalettbesökare och andra nyfikna gäster, som både vill fotografera och mata dem – åtminstone om man får tro den myndiga skylten som förbjuder just dessa båda saker! Och eftersom jag är snäll tog jag lite bilder av de andra gästerna istället!

Tillägg 2011-07-22: När jag var här häromdagen upptäckte jag att de har gratis Wi-Fi. Ytterligare en anledning att ta sig hit!

VAD: Café Slörm, trevligt kaffeställe i Prenzlauer Berg

VAR: Danziger Straße 53 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: (vintertider) måndag – fredag 8 – 19:30, lördag – söndag 10 – 19:30

PRISNIVÅ: Låg - mellan

Fran Healy på Magnet Club

2011-03-05T17:48:00.003+01:00

I torsdags var jag och såg Fran Healy (sångaren i Travis) på Magnet Club. Han har inlett en solokarriär och släppte sin första egna skiva, trevliga Wreckorder, i höstas.

Som vanligt händer det mycket i Berlin och ibland blir det krockar. Samtidigt som Healys konsert spelade White Lies på Columbiahalle och med fantastiska Crocodiles som förband! Men man kan ju som bekant bara vara på ett ställe i taget. Och jag valde Magnet Club, något jag inte ångrar!

Missincat (italiensk folkpoptjej) och därefter Foley Stewart (amerikansk singer/songwriter och för kvällen även vikarierande ljudtekniker åt Healy) agerade förband, vilket tillsammans med Healys riktigt långa spelning gjorde att konserten blev totalt tre och en halv timme lång!

Missincat.

Det var en avskalad och intim tillställning där samtliga musiker spelade akustiska instrument. Dessutom är konsertlokalen liten, vilket skapar en intim och trevlig atmosfär. Healy körde faktiskt första låten utan mikrofon och det lät bra! För övrigt spelade han enbart gitarr – han hade tyvärr inget piano med sig – och i ungefär hälften av låtarna ackompanjerades han av en stråkkvartett.

Francis Healy bor i Berlin sedan några år och det var tydligt att han trivdes med att uppträda på hemmaplan. Publiken var förvisso inte särskilt svårflirtad, men Healy är onekligen oerhört publikfriande och sannolikt en av popvärldens mest sympatiska individer. Utan överdrift upplevde jag nog det bästa och mest utlämnande mellansnack jag någonsin hört på en konsert! Inför kvällens tredje låt, Travisklassikern Writing to Reach You, bekände han att han stulit ackorden rakt av men tyckte samtidigt att det kändes helt OK eftersom den han stulit dem från (Noel Gallagher i Oasis) själv stulit en massa låtar…

Fran Healy.

Det blev alltså en riktigt lång spelning. Om jag räknade rätt spelade han totalt tolv Travislåtar och nio sånger från nya skivan! Inför den femtonde låten påpekade Healy att det skulle bli den sista officiella låten, men tillade att ”jag hatar extranummer, så istället för att kliva av scenen och sedan komma tillbaka efter en stund, stannar jag kvar och tar emot önskemål!” Publiken blev givetvis helvild och skrek ut sina önskelåtar i mun på varandra, men det var ganska uppenbart att Healy, hur helylle han än är, redan i förväg hade bestämt vilka låtar han skulle spela. Han fick med de flesta av Travis största hits, men märkligt nog spelade han aldrig Why Does It Always Rain on Me?

Som tillägg till mitt tidigare inlägg om Magnet Club kan jag passa på att konstatera att det är ett med såväl indie- som Kreuzbergmått mätt ordningsamt ställe. Rökarna har sitt eget rum, med bar och allt de kan tänkas behöva, och alla drycker serveras i plastglas, som det dessutom är 50 cents pant på!

Stoppa för fan inget i ärmarna! Ordnung muß sein. Bitte!

Magnet Club

2011-02-28T23:55:00.001+01:00

På de flesta av de största klubbarna i Berlin är det techno eller house som regerar på dansgolven, men det finns (lyckligtvis) undantag! På Magnet Club spelas det mest rock, pop och indie. Klubben ligger på Falckensteinstraße 48 i Kreuzberg, granne med betydligt mer kända Watergate.

Det är i regel öppet tisdag – lördag, men ibland är det spelningar även på söndagar och måndagar. Varje kväll har ett eget tema. På tisdagar är det alltid RockBar – vilket är vad det låter. Onsdagar är det klubben Get Wavey, vilket brukar innebära mer elekronisk musik än rock. Torsdagar bjuder på Thursday’s Child med pop, rock och indie. Und so weiter! Kolla in hemsidan för att se vad som är på gång!

Det är mycket brittiska och svenska band som spelar på Magnet Club. Nu på onsdag lirar svenska indie-popparna Those Dancing Days. På torsdag spelar Fran Healy (sångaren i Travis) och nästa torsdag (10 mars) kommer Glasvegas hit!

Inträdet varierar, beroende på vilken klubb och vilka band som spelar, från 3 euro och uppåt och baren håller Kreuzberg-låga priser.

Stämningen är studentikos och hipsterfaktorn är hög – men det är ett trevligt ställe! På något vis påminner det mig litegrann om Värmlands nation i Lund. Det är ungefär samma struktur (läs: brist på struktur) på lokalen – bara betydligt större – och ungefär samma (unga) publik och musik.

VAD: Magnet Club

VAR: Falckensteinstraße 48 (Kreuzberg). U Schlesisches Tor

NÄR: Oftast tisdag – lördag, varierande tider.

PRISNIVÅ: Låg – mellan