Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

torsdag 30 september 2010

Behind the Green Door

Ett besök på en trevlig cocktailbar kan förgylla vilken kväll som helst. Och befinner man sig i Schöneberg under kvällstid är Green Door något av ett måste. Stället ligger ett litet stenkast från Nollendorfplatz och tillsammans med Stagger Lee (som jag har skrivit om här), på andra sidan kvarteret, utgör den grunden till en riktigt bra barrunda.



På sommaren, när uteserveringen är öppen, är även dörren – den gröna – öppen. Men annars är den stängd och man får ringa på för att bli insläppt! En kul detalj som skapar en känsla av privatklubb och exklusivitet.

Inuti är det Hästens-mönster på väggarna, en lååång bardisk och många lustiga lampor. Stilen andas 70-tal och är färgfull, på gränsen till smaklös men väldigt häftig. Jag gillar den!

Bild: Green Door / diephotodesigner


Det bästa på Green Door händer dock bakom bardisken. Kay, Torsten och de andra som jobbar där är grymt skickliga drickblandare. Med precision och seriositet, en yrkesstolthet som gränsar till pedanteri, blandar de de godaste drinkar du kan tänka dig.

Ring på (om dörren är stängd), hälsa på den som öppnar och slå dig ner vid bardisken. Även om det finns bord i lokalen vill du sitta vid bardisken! Att följa bartendrarnas lidelsefulla arbete med att ta fram de fulländade drinkarna är nämligen halva nöjet med att komma hit. Som brukligt är, på seriösa cocktailbarer, blir du serverad ett glas vatten innan du hinner be om det. Därefter får du ett ex av den digra drinklistan. Har du svårt att bestämma dig kan du alltid be om hjälp! Förklara för bartendern vad du gillar så rekommenderar han något. Husdrinken heter så klart Green Door och är en trevlig variant på mojito.

Ett tips är att gå hit en udda tid, exempelvis en onsdagsnatt, då här oftast är mycket lugnt. En skön kontrast mot en fredags- eller lördagskväll och en chans att få en pratstund med någon av hjältarna bakom bardisken. Eller så hänger man på låset när de öppnar! De har happy hour mellan sex och nio varje kväll.

Men tänk om rökförbudet hade nått hit! Så underbart det hade varit. För en sekund drömmer man sig bort till 1105 i Köpenhamn, där drinkarna är lika goda men rökarna lyser med sin frånvaro…

VAD: Green Door, en av Berlins bästa cocktailbarer
VAR: Winterfeldtstraße 50 (Schöneberg). U Nollendorfplatz
NÄR: Söndag – torsdag 18 – 03, fredag – lördag 18 – 04.
PRISNIVÅ: Mellan

söndag 26 september 2010

Paris-Moskau

För några veckor sedan var jag och åt lunch på Paris-Moskau, en trevlig restaurang i ett gammalt korsvirkeshus i Moabit. Stället ligger egentligen helt off, mitt i ingenstans, men samtidigt mindre än 300 meter från Hauptbahnhof. Låter det motsägelsefullt? Välkommen till Berlin! Den här delen av staden lider fortfarande av sviterna från andra världskriget och den efterföljande 1900-talspolitiken. Fram till murens fall var Moabit en östlig utpost i Västberlin. Idag är det åter en högst central del av staden, om än väldigt ofärdig.



Efter att ha spanat in menyn på deras hemsida (www.paris-moskau.de) hade jag ställt in mig på vaktel med kantareller till förrätt följt av bl a hälleflundra. När jag kom fram visade det sig förargligt nog att de bytt meny. Besviken men inte uppgiven bestämde jag mig för att prova deras trerätters överraskningsmeny för 29 €. Väl medveten om att det skulle kunna innebära ett potpurri av veckans rester… Servitören började med att fråga om jag föredrog kött eller fisk. Mitt svar, att det inte spelade någon roll, innebar att jag fick lite av varje. Förrätten bestod av sill med selleri, en förvisso god men lite andefattig anrättning. Till huvudrätt blev det en komposition bestående av oxfilé och skinka med citronsmaksatt potatiskaka, ärtor och lök. Efterrätten hade tydligt körsbärstema: körsbärsglass med körsbärskaka och körsbär!

Oxfilé och skinka.
Tema körsbär.


Desserten var klart bäst – bortsett från fläckarna på skjortan! Restaurangen har höga ambitioner men når inte ända fram till stjärnstatus. Maten är jättebra, men man saknar det där lilla extra! På tal om extra, så brukar man bli bortskämd med allehanda överraskningar, som aperitifer och extrarätter, när man går på finkrog. Det enda som bjuds här, utöver de beställda rätterna, är en tråkig brödkorg och en liten skål oliver. Servicenivån är ojämn och lite förvirrad men personalen är samtidigt ödmjuk och mycket trevlig. Det sistnämnda förlåter det mesta!

Tråkig brödkorg.


Man följer sin nutidshistoria väl. Husdrinken hette tidigare Glasnost och bestod av Kir Royale och Vodka Gorbatschow. Denna har nu blivit ersatt med Gazprom, en tvåfärgad brygd som jag inte vågade smaka.

Bakom huset hittar man för tillfället en gigantisk sandlåda med grävmaskiner. Här ska det nya inrikesministeriet, das Bundesinnenministerium, byggas. Det är lätt att tro att det lilla korsvirkeshuset lever farligt p g a sin nya mäktiga granne – verandan har redan fått stryka på foten – men det ska tydligen få finnas kvar. Och restaurangägarna verkar se fram emot att området utvecklas.

Här byggs det inrikesministerium.


VAD: Restaurant Paris-Moskau
VAR: Alt-Moabit 141 (Moabit). S/U Hauptbahnhof
NÄR: Måndag – fredag 12 – 15, måndag – söndag från 18
PRISNIVÅ: Mellan – hög

tisdag 21 september 2010

Berlin Marathon

På söndag är det dags för Berlin Marathon igen. Det är en dag när Berlin och berlinarna brukar visa sig från sin bästa sida. Glada och högljudda går stadsbor och tillresta mer eller mindre man ur huse för att heja fram deltagarna. Ett sextiotal band och orkestrar – allt från techno-DJ:ar till rock’n’roll till storbandsjazz – längs banans sträckning gör sitt bästa för att ytterligare höja stämningen!

Man tjuvstartar redan på lördag när 8 000 inlinesåkare kör samma sträcka. Men det är så klart på söndag det största intresset tilldrar sig. Vid fint väder kan det vara över miljonen åskådare som följer de mer än 40 000 löparna! Går man inte alls igång på det här och enbart tycker det är frustrerande att inte kunna komma fram som man vill, kan det vara all idé att hålla sig undan!

Start och mål är på Straße des 17. Juni, mellan Brandenburger Tor och Siegessäule. Nedan ser du bansträckningen – oavsett om du vill komma och titta eller hålla dig därifrån! Har du, av någon anledning, planerat att köra bil i Berlin den kommande helgen ska du titta extra noga!



Loppet börjar 9:00 för eliten och sedan fyller de övriga på. Och eftersom alla får individuell starttid, med hjälp av ett chip i skon, råder det tyskt organiserad lugn och ordning, snarare än trängsel och panik, vid starten.

I år ska jag inte springa, eftersom det krockar med en del andra saker. Och tur är väl det eftersom formen inte är den bästa för tillfället. Men jag sprang faktiskt förra året. Och jag kan intyga att publiken är glad och entusiastisk!

Hur det gick för mig? Jo, det var en pärs men jag tog mig runt – och överlevde! Till glädje för publiken var det molnfri himmel och högsommarvärme – upp mot 27 grader och säkert 33 i solen – medan vi som sprang inte tyckte det kändes lika optimalt. T o m segraren, världsrekordhållaren Haile Gebrselassie, klagade på värmen. Trots att han, till skillnad från undertecknad, kommer från Etiopien och var i mål redan strax efter elva!

söndag 19 september 2010

Sen frukost på Schwarzes Café



Det är lätt hänt att man råkar vända på dygnet här i Berlin. Många klubbar öppnar sent – och framförallt stänger väldigt sent! En kebab, eller något annat smarrigt, på det och det är i princip förmiddag innan man får kontakt med kudden. Och oavsett hur mättande den där kebaben var för stunden, är man garanterat utsvulten när man vaknar igen! Även om möjligheterna till frukost är milt sagt generösa i den här staden – den serveras till långt in på eftermiddagen på de flesta ställen – är det förr eller senare slut på det roliga och kocken vill fokusera på kvällsmenyn istället. Då är det tur att Schwarzes Café finns. Här har man inte bara öppet dygnet runt, man serverar även frukost alla dygnets timmar!



Stället ligger på Kanstraße 148, ett litet stenkast från Savignyplatz (Charlottenburg). Det finns en minimal uteservering på framsidan. Men inuti är caféet större än det först verkar och det finns även en trädgård på baksidan.

Är det frukost man är ute efter, kan det vara på sin plats att påpeka att de gör sin äggröra på endast två ägg och inte på tre, som brukligt är. Smakar bra gör den i alla fall! Även kaffet är gott och personalen är oftast vänlig.



Medan det ständigt poppar upp nya caféer överallt, framförallt i de östra stadsdelarna, är Schwarzes Café något av en klassiker. Och det tackar vi för!

VAD: Schwarzes Café, en klassiker i Västberlin
VAR: Kantstraße 148 (Charlottenburg). S Savignyplatz
NÄR: Dygnet runt
PRISNIVÅ: Mellan

torsdag 16 september 2010

Weekend

Snart är det helg igen! Och då kan kanske ett besök på Weekend stå på programmet. Det är en av det mest kända klubbarna i Berlin, men lite för känd enligt många som tyckte det var bättre förr, innan alla turister kom hit och förstörde stämningen… Nåväl, det finns elitister överallt. För oss andra – som inte dör av att det ibland pratas mer engelska än tyska – är det fortfarande en bra klubb! Stället huserar i en kontorsbyggnad vid Alexanderplatz. I torgets tredje högsta byggnad, för att vara exakt, efter TV-tornet och Hotel Park Inn.





Man går in, och betalar inträde (12 €), via husets huvudentré, vilket känns klart annorlunda jämfört med andra klubbar. Sedan blir det eskorterad hisstur till tolfte våningen, där själva klubbandet börjar. På femtonde våningen finns nästa dansgolv, men det som framförallt utmärker det här stället är takterrassen. Den är riktigt sjuk! Antingen i ordets positiva eller i dess negativa bemärkelse – beroende på vem man frågar. Är man höjdrädd är det klar risk att man mår sjukt dåligt här uppe. Men för alla andra är det garanterat en sjukt trevlig upplevelse! Hela terrassen är inredd som en stor lounge med soffor, fåtöljer och en lång bardisk som sträcker sig längs ena långsidan. Baren är dessutom nedsänkt för att inte störa utsikten mer än nödvändigt! Terrassen är öppen åt tre håll vilket i princip ger en 360 graders vy över staden. Allra bäst här är en tidig sommarmorgon (läs: sen natt), när morgonen gryr och solen går upp i horisonten. Då har man verkligen staden under sina fötter!

Bild: Weekend / Bullet Event
Bild: Weekend / Bullet Event


Inredningen, såväl inne som ute, är minimalistiskt läcker med mycket trä och framträdande LED-belysning. Musiken som spelas är mest techno och house.

Namnet till trots har man även öppet på torsdagar. Som för de flesta andra klubbar i Berlin gäller mottot: gå inte hit för tidigt! Innan kl 01 är här i regel ganska dött. Och sin berlinska vana trogen stänger man först när gästerna går hem! En alltid lika skön kontrast mot hur det är i Sverige.

VAD: Weekend, klubb med Berlins bästa takterrass
VAR: Haus des Reisens, Alexanderplatz 5 (Mitte). S/U Alexanderplatz
NÄR: Torsdag – lördag, från 23
PRISNIVÅ: Mellan

söndag 12 september 2010

Paus på Literaturhaus


Literaturhaus Berlin är en institution i det litterära Berlin men även något av en oas, bara ett stenkast från pulsen på Kurfürstendamm. Och man behöver inte vara särskilt litterärt intresserad för att trivas här. Den främsta behållningen med stället är nämligen dess trädgård! Här finns det café och restaurang med tillhörande uteservering och även en jättefin vinterträdgård, som är ett härligt alternativ under den kalla årstiden.

Oavsett om man tar paus från shoppingen eller något annat ansträngande kan det alltid vara läge för en fika. Och en fika kan ju lika gärna innebära ett glas vin eller en öl som kaffe och kaka! För den som är hungrig finns det även varm mat. Och frukost serveras till 14:00.

En Weißbier är aldrig fel!


Det är härligt och avkopplande att ta en öl i litteraturhusets trädgård. Miljön känns intellektuell men samtidigt berlinskt avslappnad. Klientelet är en skön blandning av lokala kultursnobbar, mammor-med-barnvagn och nyfikna turister. Har man tur kan det dessutom dyka upp en poet, som mer än gärna reciterar en strof eller två!

En livs levande poet.


För den som är mindre ytlig än jag, finns det givetvis även en hel del litterärt att upptäcka här. Från början fungerade stället som litterärt centrum i Västberlin med syftet att sprida samtida litteratur och fortfarande kan man komma hit för att uppleva symposier, utställningar och andra kulturella händelser. Det finns även en bokhandel, Kohlhaas & Company, i husets källarvåning. Här är det fokus på bl a historia, musik och teater men det finns också många böcker om Berlin.

VAD: Literaturhaus Berlin, en oas vid Ku’damm.
VAR: Fasanenstraße 23 (Charlottenburg). U Uhlandstraße
NÄR: Dagligen, 9:30 – 01
PRISNIVÅ: Mellan

måndag 6 september 2010

Pilsner på Prater

När man är i Tyskland måste man nästan besöka en Biergarten! För er som inte känner till begreppet kan en biergarten närmast liknas vid en gigantisk uteservering där man dricker öl. Prater vid Kastanienallee är Berlins äldsta, ända sedan 1800-talet har berlinarna druckit sig berusade här.



Medan Kastanienallee med fog kan beskrivas som trendig, hipp och inne, är Prater i mångt och mycket dess absoluta motsats. Trots sitt läge precis vid nämnda gata. Det här är genuint tyskt och på många sätt får man en känsla av att tiden står still. Att tiden stått still är dock en chimär eftersom stället faktiskt ändrat karaktär ett flertal gånger genom åren, genom världskrig, DDR och efter murens fall. Den som är närmare intresserad av Praters historia läser mer på www.pratergarten.de/e/chronik.html.

En skylt vid ingången förklarar på typiskt tyskt manér, d v s vänligt och bestämt, att såväl cyklar som medhavd mat och dryck är förbjudna. Det påpekas även att hundar ska kopplas, vilket kan behövas eftersom vi är Berlin.



Prater är alltså typiskt tyskt och väldigt opretentiöst. Eller med andra ord: festligt, folkligt och fullsatt! Det sistnämnda stämmer visserligen inte alltid eftersom de har en hiskelig massa platser här, 600 enligt uppgift. Det är inte lokalhyran som sätter gränserna på ett ställe som det här! Och framförallt inte i Berlin. Men festligt och folkligt är det verkligen. För form och finess, sök annorstädes!

Här samlas barnfamiljer, skolklasser (de serverar mer än öl), studenter, arbetskamrater, o s v. Helt enkelt folk i allmänhet, i dess bredaste bemärkelse! Under kastanjeträden dricker man sin öl och tar en paus från livet utanför.



Vill man inte bara dricka tyskt går det även bra att äta i samma stil. Ur en särskild lucka – på behörigt avstånd från ölluckan gudbevars – serveras ändamålsenlig mat som Bratwurst och Schweinenackensteak. Av praktiska – och kanske även miljömässiga – skäl har de pant på tallrikarna. Det får mig att tänka på Roskildefestivalen, som införde ett liknande koncept på nittiotalet. Och bortsett från tält, musik och gyttja är miljön här inte helt olik!

VAD: Prater Biergarten, Berlins äldsta ”ölträdgård”
VAR: Kastanienallee 7 – 9 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße
NÄR: April – september från 12, när vädret tillåter.
PRISNIVÅ: Låg – mellan

fredag 3 september 2010

Café 1900

Jag lovade ju att återkomma till Café 1900 som jag besökte härförleden. Det här stället, på Knesebeckstraße 76 intill Savignyplatz (Charlottenburg), liknar inget annat. Allra minst ett café. Tänk en del vardagsrum och en del lumpbod och du får en hygglig bild. Ordningssinne stod under alla omständigheter inte högst upp på listan när gud delade ut förmågor till innehavaren av det här stället! Och det verkar ha smittat av sig på den övriga personalen. Här är stökigt, men ganska rent. Och väldigt trevligt!

Uteserveringen är populär på 1900!


Uteserveringen – här är det ganska likt vilket café som helst – är knökfulll vid mitt besök så jag får hålla tillgodo med ett av borden där inne. Jag får flytta på två blomkrukor och ett stort krus för att överhuvudtaget kunna slå mig ner, med min lilla laptop i sällskap. Och då valde jag ändå det bord som verkade minst belamrat!

Inomhus är det fler blommor än gäster...


Missförstå mig rätt – stället är underbart charmigt! Och ju längre man sitter här desto mer fascineras man av inredningen, som antingen är väldigt medveten eller totalt omedveten. Ta exempelvis hyllan med hemmagjord marmelad, i burkar av olika storlek och form, som finns i lokalen. Är det ställets egna lager, som inte får plats i skafferiet? Är de till salu? Eller är de bara en bisarr del av inredningen?

Marmelad.


Maten då? Jo, omeletten, med skinka och champinjoner, som jag äter är himmelsk! Tillsammans med kaffet blir den till balsam för en sömnig själ. Menyn är ganska begränsad och någon dryckesmeny existerar över huvud taget inte. Men servitrisen räknar glatt upp vilka drycker huset erbjuder, vilket inkluderar det mesta i kaffeväg.

Dagens frukost: omelett.



Efter den underbara omeletten vill jag så klart betala. Den hjärtliga servitrisen ler glatt och levererar ett handskrivet kvitto på en post it-lapp! På något sätt blir man inte förvånad.


VAD: 1900 Café Bistro, med annorlunda inredning och himmelsk omelett
VAR: Knesebeckstraße 76 (Charlottenburg). S Savignyplatz
NÄR: Måndag – lördag 8 – 19, söndag 11 – 19
PRISNIVÅ: Mellan