Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

måndag 31 december 2012

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche


Kaiser-Wilhelm-GedächtniskircheBreitscheidplatz i Charlottenburg är
en av Berlins mest kända byggnader och dessutom en av världens mäktigaste fredssymboler. Men har du besökt Berlin de senaste två åren har den inte alls varit sig lik. Istället har den sett ut så här:



Under det höghusliknande fodralet pågår det en omfattande renovering av den fallfärdiga kyrkoruinen. För tack vare en ambitiös kampanj och insamling lyckades man samla ihop de 4,2 miljoner euro som behövdes för att rädda ruinen från att rasa. Renoveringsarbetet inleddes i slutet av 2010 och man skulle varit färdig 2012, men det har dragit ut på tiden. Och man blir absolut inte förvånad – saker och ting har en förmåga att ta tid i den här staden – ett enkelt vägarbete kan ta mer än ett år att färdigställa… Men under 2013 hoppas man vara klar och då blir förhoppningsvis en av Berlins sevärdheter sig lik igen. Så här brukade den se ut:



Kyrkan uppfördes ursprungligen 1891 – 1895. Den dåvarande kejsaren, Wilhelm II, föreslog (och beslutade) dess namn för att hedra sin farfar Wilhelm I, Tysklands förste kejsare (och för övrigt farfars mormors far till vår kung). När den var färdigbyggd var den 113 m hög och den högsta byggnaden i Charlottenburg, som då var en självständig stad utanför Berlin. Kyrkan var mindre än ett halvsekel gammal när den så natten till den 23 november 1943 förstördes i en bombattack. Men istället för att riva den kvarvarande delen efter kriget, lät man ruinen stå kvar som en påminnelse för eftervärlden över andra världskrigets, och alla andra krigs, grymheter. Med den uppenbara symboliken: låt det aldrig få hända igen.

På var sin sida om den gamla kyrkan uppfördes i början av 60-talet en låg, åttakantig ny kyrka och ett högt, sexkantigt klocktorn. Kyrkoruinen brukar på grund av sitt utseende kallas för Hohler Zahn (den ihåliga tanden) medan de nya byggnaderna kallas för Lippenstift (läppstiftet) och Puderdose (puderdosan) av berlinarna.

Så här såg för övrigt den gamla kyrkan ut från början:


torsdag 27 december 2012

Frukost på Rote Harfe


Rote Harfe på Oranienstraße är något av en institution i Kreuzberg. Här har man bra möjligheter att både äta och dricka gott, från hyfsat tidig morgon till riktigt sen kväll.



Själv går jag gärna hit för att äta frukost. På frukostmenyn hittar man bl a diverse frukosttallrikar, som Käsefrühstück och Biofrühstück, och äggröra i olika former – kombinationen med ost och champinjoner kan rekommenderas!

Biofrühstück.


På lördagar och söndagar har de en riktigt trevlig brunchbuffé för 8 resp 8,50 €. Kanske Kreuzbergs bästa brunch och definitivt en av de mest prisvärda i hela Berlin! Utbudet på buffén ändras under dagen och är dessutom något större på söndagar. Gillar man ägg till sin frukost (som jag) blir man garanterat nöjd, för det finns alltid två sorters äggröra och stekta ägg! Det sistnämnda har jag för övrigt inte hittat på någon annan brunchbuffé, bortsett från på hotellen. De har också en fantastisk kallrökt lax, gudomlig broccoli och finfina champinjoner! Och även ostutbudet är bra, med bl a två sorters mozzarella och en jättegod brie.


Brunchtallrik 1.

Brunchtallrik 2.

Brunchtallrik 3.

Brunchtallrik 4.


Frukosten serveras fram till 16 på vardagar. På helgen är det ”bara” brunchen man kan välja och den finns tillgänglig fram till 15. På vardagar finns det även en tvårätters lunchmeny för 6,50 € mellan 11:30 och 16. Gratis wifi förhöjer stämningen ytterligare.

En trappa upp hittar man cocktailbaren Orient Lounge. Men om den får jag skriva en annan gång!

VAD: Rote Harfe, institution i Berlin med bra brunch
VAR: Oranienstraße 13 (Kreuzberg). U Kottbusser Tor / Görlitzer Bahnhof
NÄR: måndag – lördag från 10, söndag från 9. Open end
PRISNIVÅ: Låg – mellan

söndag 16 december 2012

Julmarknaden vid Schloss Charlottenburg


Igår blev det ett besök på den fina julmarknaden framför Schloss Charlottenburg, der Weihnachtsmarkt vor dem Schloss Charlottenburg. Den är inte lika storslagen som den på Gendarmenmarkt, som jag skrev om här, men definitivt värd ett par timmar av din uppmärksamhet! Samtidigt är slottet en sevärdhet i sig, om du aldrig varit här.



Slottet och dess omgivningar erbjuder en vacker inramning till den trevliga marknaden. Här hittar man i vanlig ordning olika typer av hantverk och massor av mat och dryck, med mer eller mindre julig inriktning (tänk: korv, Glühwein och ägglikör). Delar av marknaden, inkl den mysiga vinterrestaurangen, är inomhus i uppvärmda tält så man behöver inte frukta regn och slask!

Marknaden öppnade den 26 november och håller på till den 26 december. Den är stängd på julafton men håller annars öppet dagligen, måndag – torsdag 14 – 22 och fredag – söndag 12 – 22. Enklaste sättet att ta sig hit är att ta U2:an till Sophie-Charlotte-Platz. Program och annan info finns på deras hemsida!

Fordonet i mitten av bilden suger upp vatten och slask.








fredag 14 december 2012

Yeasayer på C-club


Igår var vi och såg det fantastiska Brooklynbandet YeasayerC-club i Tempelhof. Det var en riktigt bra konsert med ett piggt band, som verkar trivas väldigt bra här i Berlin! De skulle egentligen ha spelat här redan i september, men eftersom sångaren Chris Keating blev pappa valde de att flytta fram hela Europaturnén.



Musiken, som är en skön blandning av psykedeliska toner, funkiga rytmer och smittande melodier, placerar sig någonstans mitt mellan traditionell rock och elektronisk pop. Live blir den aningen mer tillbakalutad än på skiva och något mindre elektronisk. Spellistan igår var en bra mix mellan gamla hits och låtar från senaste skivan, Fragrant World som kom i augusti. Avslutningen med Devil and the Deed, Fingers Never Bleed, Tightrope och Wait for the Summer var magnifik! Men allra bäst var Madder Red. Publiken var också med på noterna och gladast av alla var nog killen som kvällen till ära var utklädd till hummer (!) och som stod och hoppade till höger framför scenen. Hans viftande jätteklor syntes under större delen av kvällen och gav en kul inramning till konserten. Chris Keatings kommentar var också ganska skön: ”I don’t get it, but I like it”!

C-club är ett trevligt ställe och den gamla armébiografen funkar, tack vare sitt sluttande golv, riktigt bra som konsertlokal.

Jag ska försöka lägga upp en video av Madder Red från igår när jag hinner, men fram tills dess får ni hålla till godo med den här inspelningen: