Berlin Marathon

På söndag är det dags för Berlin Marathon igen. Det är en dag när Berlin och berlinarna brukar visa sig från sin bästa sida. Glada och högljudda går stadsbor och tillresta mer eller mindre man ur huse för att heja fram deltagarna. Ett sextiotal band och orkestrar – allt från techno-DJ:ar till rock’n’roll till storbandsjazz – längs banans sträckning gör sitt bästa för att ytterligare höja stämningen!

Man tjuvstartar redan på lördag när 8 000 inlinesåkare kör samma sträcka. Men det är så klart på söndag det största intresset tilldrar sig. Vid fint väder kan det vara över miljonen åskådare som följer de mer än 40 000 löparna! Går man inte alls igång på det här och enbart tycker det är frustrerande att inte kunna komma fram som man vill, kan det vara all idé att hålla sig undan!

Start och mål är på Straße des 17. Juni, mellan Brandenburger Tor och Siegessäule. Nedan ser du bansträckningen – oavsett om du vill komma och titta eller hålla dig därifrån! Har du, av någon anledning, planerat att köra bil i Berlin den kommande helgen ska du titta extra noga!

Loppet börjar 9:00 för eliten och sedan fyller de övriga på. Och eftersom alla får individuell starttid, med hjälp av ett chip i skon, råder det tyskt organiserad lugn och ordning, snarare än trängsel och panik, vid starten.

I år ska jag inte springa, eftersom det krockar med en del andra saker. Och tur är väl det eftersom formen inte är den bästa för tillfället. Men jag sprang faktiskt förra året. Och jag kan intyga att publiken är glad och entusiastisk!

Hur det gick för mig? Jo, det var en pärs men jag tog mig runt – och överlevde! Till glädje för publiken var det molnfri himmel och högsommarvärme – upp mot 27 grader och säkert 33 i solen – medan vi som sprang inte tyckte det kändes lika optimalt. T o m segraren, världsrekordhållaren Haile Gebrselassie, klagade på värmen. Trots att han, till skillnad från undertecknad, kommer från Etiopien och var i mål redan strax efter elva!