Einmal Weißbier, bitte!

I år känns sommaren ovanligt het här i Berlin, liksom i Sverige. Och när temperaturen passerat de 30 behöver man något läskande för att orka med. Det är då man med gott samvete slinker in på något ölställe för att tillkalla Herr Obers uppmärksamhet: ”Einmal Weißbier, bitte!”

Att dricka weissbier (Weißbier och även kallat Weizenbier, veteöl) är en bra anledning att åka till Berlin. Nu är ju inte Berlin den enda tyska stad där man kan bli serverad en härlig Weißbier, men en varm sommardag i Berlin är verkligen som gjord för ett stort glas Weißbier!

Weißbier är ett överjäst och (oftast) ofiltrerat öl som inte bara bryggs på malt från korn utan även på malt från vete. Till skillnad från exempelvis en lager får ölet en smak med fruktiga aromer. Lite mindre beska och lite mer banan, om man så vill!

Eftersom Weißbier serveras i mycket höga, vasformade glas som smalnar av ovanför foten, ger ölet ett ståtligt och festligt intryck och serveringen brukar följas av lystna blickar från de övriga vid bordet – som gjorde misstaget att beställa var sin lager. Man kan välja mellan att beställa sin Weißbier med jästfällning, vilket kallas Hefe (betyder jäst), eller utan jästfällning, som kallas Kristall. Det finns de som hävdar att smaken i de båda i princip är den samma, men jag håller inte med! Dessutom tycker jag att Weißbier ska drickas med jästfällning, för känslans skull! För den som föredras sitt öl mörkt, finns det ibland även en mörk variant (dunkel).

Förr i tiden fanns det en hiskelig massa olika bryggerier, både i Berlin och i resten av Tyskland. Idag är de betydligt färre, men många av dem tillverkar Weißbier. Två av de godaste är Franziskaner Hefe och Paulaner Hefe. Båda är från München men än så länge har jag inte märkt av några sura miner från någon serveringspersonal över att jag föredrar utomsocknes öl framför den lokalt producerade. Tvärtom! Alla är så glada.

En lokal variant är Berliner Weiße, som är ett alkoholsvagt öl (ca 2,5 %) som är utblandat med saft av hallon (Himbeer) eller myskmadra (det heter tydligen så på svenska, Waldmeister säger de på tyska), som ger ölet en ilsket röd eller grön färg. Det serveras i små, bulliga, skålformade glas med sugrör (!) och både ser ut och känns mer som en drink än som öl. Smaken då? Tja, mitt tips är att om man vill dricka öl så är det bättre att hålla sig till vanlig weissbier! Prost!