Morrissey, vegetarian sedan barnsben, hade i vanlig ordning inga problem med att visa sina ståndpunkter. Han förklarade att han älskar Berlin, men att staden har ett stort problem: att det finns McDonald’s överallt! Och de fem musikerna i bandet hade samtliga röda t-shirts med McDonalds-loggan och texten ”McCruelty, we’re hating it”. För övrigt var han på gott humör, gav komplimanger åt Berlin och Tyskland och gjorde sitt bästa för att försöka skaka hand med de i publiken som förgäves försökte ta sig upp på scenen, men som bryskt stoppades av de tuffa vakterna.
Han spelade totalt 18 låtar och blandade friskt från hela sin karriär, både från tiden med the Smiths och från soloåren, inklusive ett par nya låtar. Dessutom fick vi höra en cover av Lou Reeds Satellite of Love, där han bytt ut textraden ”I like to watch things on TV” mot ”I cannot stand TV”. Några av höjdpunkterna var Everyday Is Like Sunday, fantastiska There Is a Light That Never Goes Out och extranumret First of the Gang to Die.
Det gamla citadellet (från slutet av 1500-talet), beläget där Spree möter Havel, användes ursprungligen för att försvara Spandau – som var en egen stad på den tiden – mot omvärlden. Utöver att vara ett trevligt utflyktsmål är det idag en populär plats för utomhuskonserter. Ta U7:an mot Rathaus Spandau och hoppa av vid U Zitadelle!
Hej Martin,
SvaraRaderaKul att du skriver lite om min nuvarande 'hemstad' också. Jag flyttade som nybliven pensionär till Spandau i april. Hade hoppats på att hitta en bostad i något mer trendigt område, men det går alldeles utmärkt att bo i Spandau också. Din blogg är trevlig läsning för en nybliven berlinbo.
Hej Jan!
SvaraRaderaTack för vänligheten. Vad roligt att du trivs i Berlin!
Och jag tänker bara åttiotalsrullen "Gotcha" när Anthony Edwards hoppar ner i vallgraven på Spandau för att undkomma ryska agenter... :-)
SvaraRaderaSjälv tänker jag mest på Albert Speer. Och så på Spandau Ballet, så klart! :)
SvaraRadera