Freies Neukölln har stängt

Vid årsskiftet stängde Freies Neukölln. Baren i Neukölln blev något av en institution, inte för att de serverade fantastiska drinkar eller erbjöd en mysig miljö – långt från det – utan för att det var stället som inledde omvandlingen av Weserstraße till den bargata den är idag. Och för att dess ägare Matthias Merkle gav ett ansikte åt den trångsynthet som dessvärre präglar delar av dagens Berlin. 2010 blev han känd när han publicerade en video (se den här) där han ondgjorde sig över alla ”turister” som kom och ”förstörde” hans stadsdel. Istället för att som barägare bli glad över fler gäster såg han dem som ett hot mot sina invanda vanor och sitt sätt att leva… Han tillhör alltså den växande och allt mer högljudda skara berlinare som tycker att alla nyinflyttade och tillfälliga besökare kommer hit och sabbar ”deras” stad. Allt enligt tesen fler människor – dyrare stad. Det intressanta är att de som klagar högst i princip alltid själva är inflyttade! Men eftersom de var här ”först” tycker de att de har claimat staden och att det de uppskattar (läs: låg hyra och billig öl) riskerar gå förlorat om fler kommer hit och driver på gentrifieringen.

Bild från i somras.

Lite bakgrund: Matthias, ursprungligen från Freiburg i sydvästra Tyskland (jodå, han är också inflyttad), lockas till Berlin i början av 90-talet. Han bosätter sig i Neukölln, en stadsdel med dåligt rykte och präglad av invandrare, hög arbetslöshet och kriminalitet. Han gillar verkligen sin stadsdel och att man kan hyra en jättelägenhet för nästan inga pengar alls, men tycker det är tråkigt att man måste ta sig till Kreuzberg när man vill gå ut och dricka öl. Tillsammans med sin partner och filmkollega Antje Borchardt öppnar han 2006 därför en Eckkneipe (=klassisk tysk kvarterskrog, belägen i ett gathörn) i hörnet av Pannierstraße-Weserstraße. Stället överlever mot alla odds – tydligen ska hans grannar ha slagit vad om hur många veckor det skulle dröja innan de tvingades stänga – och inspirerar dessutom andra som öppnar barer som Ä, Kuschlowski och Silver Future. Vintern 2008 upptäcker tidningen Zitty vad som håller på att hända i ”den farliga stadsdelen” och publicerar en serie artiklar under rubriken Neukölln rockt. Det blir katalysatorn som lockar ”alla” att komma hit. Droghandlarna försvinner från Weserstraße och nya barer och restauranger poppar upp som svampar ur jorden. Ryktet sprider sig långt utanför stadens gränser och istället för turkar och araber är det nu en ny typ av utlänningar som flyttar hit: studenter och andra levnadsglada från USA, Sydeuropa och Skandinavien. Efterfrågan på lägenheter stiger, hyresutvecklingen tar fart och många som bodde här redan tidigare får svårt att bo kvar.

Tillbaka till idag: Anledningen till att Freies Neukölln stängde var att hyreskontraktet löpte ut och att fastighetsägaren inte ville förlänga det (oklart varför). Men istället för att, som många andra gör, flytta till en ny lokal valde man att kasta in handduken. Och det är klart, med ett öppet förakt mot de flesta av sina gäster, en allmän rädsla för förändringar och inte minst med attityder som ”vi har en espressomaskin, men vi vägrar att sälja någon jävla latte”, är det kanske inte så konstigt att Matthias Merkle ger upp och stänger sin bar. Berlin är tveklöst en institution fattigare, men Neukölln är lyckligtvis inte mindre fritt för det!

Man kan se stängningen som ett tecken i tiden. Inte nödvändigtvis ett tecken på att en epok är på väg att ta slut, men att staden fortsätter att utvecklas. Berlin är fortfarande en ur många aspekter ofärdig stad, något som bidrar till dess charm och lockar hit människor från hela världen. Men det Matthias Merkle och hans meningsfränder inte inser är att man inte kan stoppa en stads utveckling. Tror man på frihet och människors fria vilja måste man också tro på marknaden – den som så många tycks hata för sakens egen skull – för den är inget annat än ett utslag av våra gemensamma intressen. Och då måste man också acceptera gentrifieringen av vår stad.

Decemberbilder från Berlin

Här kommer lite bilder från den senaste månaden. Och vad passar bättre att börja med än ett på flera sätt tidstypiskt foto från en av stadens julmarknader. Lägg märke till 1: Lyftkranen, som präglat Berlins silhuett de senaste 25 åren; 2: Selfiepinnen (årets nyord?) som präglat stadsbilden på senare tid; och 3: Det ständigt närvarande TV-tornet!

Julmarknaden på Gendarmenmarkt:

Årets Glühweinmugg:

Lucia Weihnachtsmarkt i Kulturbrauerei:

Arbetet vid S-bahnhof Warschauer Straße fortsätter (och risken finns att det ser ungefär likadant ut om ett år...):

Den här butiken sprang jag på en kväll i Friedrichshain, onekligen en ganska udda kombo! Körskola och vinaffär. Bara i Berlin…

Den obligatoriska (?) nattkebaben, denna gång i kinabox från stället i korsningen Warschauer Straße / Revaler Straße:

Och på något vis är Morrissey ständigt närvarande:

Söndagsbrunch på Van Loon

Förra söndagen blev det brunch på Van Loon. Det är ett gammal holländskt fraktfartyg som byggts om till restaurang och som ligger för ankar vid Landwehrkanals södra strand i Kreuzberg.

Varje söndag, från 10 till 15, dukar de fram en jättefin brunchbuffé för 17,50 €. Det är klart dyrare än genomsnittet här i Berlin, men med tanke på vad man får tycker jag inte det känns särskilt dyrt. Det är en uppsjö (!) av både varma och kalla rätter med en hel del ovanliga inslag, som en trevlig svampstuvning, fläskfilé, en grym quiche lorraine och flera sorters fisk. Man kan även à la femstjärnig hotellfrukost beställa valfri äggrätt, så som omelett, äggröra, stekta ägg eller våfflor, från någon av kockarna och bara det är tveklöst värt några extra euro! Utöver det bjuds man på en trevlig miljö som lätt skapar en uppsluppen stämning.

På andra sidan kanalen, kring U-Bahnhof Prinzenstraße är det allt annat än idylliskt. Men området här, där båten ligger, och österut bort mot Graefekiez är bland de trevligaste delarna i hela Berlin, framförallt under sommarhalvåret. Då kan man med fördel även sitta och äta uppe på skeppets däck!

Vill man hellre åka längs kanalen när man äter sin brunch eller middag erbjuder systerfartygen Philippa och Josephine just detta. Se deras hemsida (länk nedan) för ytterligare information!

VAD: Van Loon, restaurangbåt i kanalen

VAR: Carl-Herz-Ufer 5 (Kreuzberg). U Prinzenstraße

NÄR: Dagligen, 9-1 (köket stänger 23); frukost 9-15
PRISNIVÅ: Mellan

Lördagslunch på Dos Palillos

Igår blev det lunch på Dos Palillos i Mitte. Det är en modern spansk tapasrestaurang med asiatisk (!) mat. Systerrestaurangen, med samma namn, i Barcelona har en stjärna i Guide Michelin och man har tveklöst fina ambitioner även här i Berlin! Bakom restaurangen står bl a Albert Raurich, som tidigare arbetade som chefskock på El Bulli. Miljön är enkel och avskalad – det är ingen tvekan om att fokus ligger på mat och dryck! Det är dessutom öppet mellan köket och matsalen och väljer man att sitta längs det långa bordet har man en fin utsikt över kockarnas arbete.

De hade en lunchmeny där man fick fyra (små) rätter och ett glas vin för 25 €, men jag valde att sätta samman min egen meny istället. Och tog en öl – Firestone Pale 31 – trots att vinlistan såg spännande ut!

Först beställde jag in en rispappersrulle med friterat kycklingskinn och grönsaker. Den lilla anrättningen var ett riktigt konstverk och det bar nästan emot att sätta tänderna i den – men ner skulle den så klart! Den var mycket god och en bra start på måltiden:

Därefter pankofriterad avokado med yuzu. Så genialt enkelt och så fantastiskt gott!

Sedan yakitori, jättegoda träkolsgrillade kycklingspett med mild sås och snälla kryddor:

Till dessert valde jag dorayaki, en liten japansk pannkaka med yuzumarmelad i mitten. God, men citrusfyllningen var något för bitter när man hoppades på något sött.

Det blir dessvärre inga överraskningar. Och man hade utan tvekan fått ner ett par rätter till, för det här är både gott och smått!

VAD: Dos Palillos, asiatisk finmat i spansk tappning

VAR: Rosenthaler Straße 53 (Mitte). U Weinmeisterstraße / S Hackescher Markt

NÄR: Tisdag-lördag 19-24 samt lördag 12:30-15

PRISNIVÅ: Mellan-hög

Holy Heimat

Ho, ho, holy Heimat!

Julen är här och med den alla julmarknader i Berlin! Jag har tidigare skrivit om den på Gendarmenmarkt, den vid Schloss Charlottenburg och den skandinaviska julmarknaden på Kulturbrauerei i Prenzlauer Berg.

Idag besökte jag Holy Heimat i Friedrichshain, som får betecknas som något av en alternativ julmarknad. Å andra sidan kan man ju fråga sig vad som egentligen är alternativt, när det snart finns lika många alternativa julmarknader som traditionella? Själva platsen, Neue Heimat på RAW-området mellan järnvägen och Revaler Straße, den före detta tågreparationsverkstaden som idag känns som ett mellanting mellan Christiania och en ständigt pågående musikfestival, får dock även med Berlinmått betecknas som alternativ! Och för all del även själva kärnan i upplägget, som är en förhållandevis liten designmarknad med diverse hantverk som smycken, kläder, prydnadssaker och konst. Utöver den bjuder Holy Heimat bl a på en massa trevlig streetfood – det är nästan fler matstånd än utställare – och en ambitiös isbana.

Kan det kanske locka med en lampa i julklapp:

Eller möjligen en tavla av Berghain?

Jultomten verkade inte ha vaknat vid mitt besök, för hans fåtölj var tom:

Holy Heimat har öppet torsdagar till söndagar t o m den 21 december. Det är en trevlig marknad och ett kul komplement till någon av de stora, mer traditionella, julmarknaderna. När det gäller tradition och mysfaktor går den dock inte att jämföra med exempelvis den på Gendarmenmarkt!

VAD: Holy Heimat, alternativ julmarknad i Berlin

VAR: Neue Heimat, vid korsningen Revaler Str / Dirschauer Str (Friedrichshain). S/U Warschauer Straße

NÄR: Torsdag-fredag 15-24, lördag-söndag 12-24. T o m 21 december

PRISNIVÅ: 2 € i inträde

Frukost på Café Botanico

Café Botanico är ett jättefint café i Neukölln med egen örtträdgård. Det ser inte särskilt inbjudande ut från gatan, men där inne är det väldigt ombonat och det finns en trevlig innergård att sitta i när temperaturen medger sådana excesser!

Cafét/restaurangen hämtar sina influenser från Italien, men det som framförallt utmärker stället är den fantastiska trädgården som förser köket med grönsaker, rotfrukter, kryddor och andra läckerheter under nästan hela året! På deras hemsida (se länk nedan) kan man se vad som växer i trädgården från månad till månad.

Man kan komma hit för lunch, fika eller middag också, men inleder man sin dag här kan man till exempel välja en Botanico Vegetarino, som är en frukosttallrik med ett par sorters ost (scamorza och grana padana), en massa härliga baljväxter samt vad den egna trädgården erbjuder i form av örter och grönsaker. Det är mycket gott och helt klart annorlunda än den traditionella Käsefrühstücken!

Bilder från i somras då det inte var minusgrader och innergården snarare kändes sval än svinkall:

VAD: Café Botanico, italienskt café med egen grönsaksodling

VAR: Richardstraße 100 (Neukölln). U Karl-Marx-Straße

NÄR: Tisdag-lördag från 12, söndag från 11
PRISNIVÅ: Låg-mellan

Middag på Hostaria la buona forchetta

I våras var jag och åt middag på Hostaria la buona forchetta, en traditionell och hemtrevlig italiensk restaurang på Graefestraße.

Deras koncept påminner om det på Hostaria del Monte Croce och Lavanderia Vecchia. Här på La buona forchetta får man sju rätter, obegränsat med vin och mineralvatten samt kaffe och digestif för 37 €! Tempot är lite lägre här än på ovanstående ställen och rätterna är något enklare, men annars är det samma typ av italiensk helkväll som står på programmet! Att det var sparristider märktes bara på tre av rätterna…

Till att börja med fick vi in en trevlig antipastitallrik med hembakat bröd:

Därefter serverades vi crêpes med sparris:

Kyckling med couscous, kapris och mynta:

Bucatini med tomat och paprika:

Spaghetti med räkor och sparris:

Kyckling med ris, vit sparris och nötter:

Samt avslutningsvis en tarte med ricottakräm och jordgubbar:

Framförallt crêpsen, de båda pastarätterna och kycklingen smakade mycket gott men även de andra rätterna var bra!

VAD: Hostaria la buona forchetta, traditionell italienare

VAR: Graefestraße 83 (Kreuzberg). U Schönleinstraße

NÄR: Tisdag-lördag 18-24
PRISNIVÅ: Låg