På spaning i Neukölln

Prenzlauer Berg har sin Kastanienallee, Schöneberg har Goltzstraße och i Friedrichshain finns Simon-Dach-Straße. Alltså bar- och restauranggator som fungerar som ett slags pulsåder för respektive stadsdel och utgör epicentrum för där det händer.

Motsvarigheten i Neukölln är Weserstraße. Den börjar vid Hermannplatz och Kottbusser Damm och sträcker sig sydost genom Kreuzkölln – som norra delen av stadsdelen populärt kallas – och vidare i den riktningen. I likhet med exempelvis Simon Dach var det här inte mer än en sömnig bostadsgata från början. Men så öppnade en bar – baren Ä i fallet Weserstraße – och så en till och ännu en och så vidare! Barerna och pubarna på Weserstraße är, än så länge måste jag tillägga – läser du det här inlägget om tre år undrar du kanske vad jag yrar om – inte lika många som på ovan nämnda gator, men det öppnar nya ställen hela tiden! Atmosfären känns dock annorlunda här. Det som med svenska mått mätt upplevs som alternativt på Simon-Dach-Straße och i Prenzlauer Berg är ibland ännu mer alternativt här. Det är lite enklare, lite skitigare – och lite mer inne, om man får tro dem som tycker sådant är viktigt...

Samtidigt finns det ett slags intressant bitterhet, nästan fientlighet, från många av de boende i området, t o m bland vissa av pub- och barägarna, mot turister i allmänhet och laptop-försedda hipsters i synnerhet. Man verkar livrädd för alla former av utveckling – och gentrifiering i synnerhet – som i slutändan riskerar leda till högre hyror och att man tvingas ändra sin livssituation (läs: skaffa ett riktigt jobb) eller flytta. Ungefär: passar vi oss inte öppnar det snart upp ett latte-ställe på hörnet och sedan är det bara en tidsfråga innan barnfamiljerna flyttar in och då är det definitivt kört…

Detta manifesteras inte minst genom ovanstående slagord, från en husvägg på Weserstraße: ”Wessis, bleibt in Prenzlauer Berg”. Wessis är slang för västtyskar och innebörden blir därmed ”Västtyskar, stanna i Prenzlauer Berg”. Uppmaningen kan tyckas lite motsägelsefull, med tanke på att Neukölln, där vi nu är, låg i Västberlin, och alltså var en del av Väst, medan Prenzlauer Berg låg på östsidan! Men man syftar på att det gentrifierade Prenzlauer Berg blivit vad det blivit på grund av att det ”invaderats” av en massa välmående västtyskar (och utlänningar), som gjort att hyrorna höjts och att s k ”vanliga” människor tvingats bort… Det man bortser från i det resonemanget är att många av västtyskarna flyttade till Prenzlauer Berg först efter att östtyskarna flytt stadsdelen efter murens fall och lämnat en massa tomma lägenheter efter sig och att det överlag inte var rika människor som flyttade dit, utan snarare ungt folk som attraherades av de (i jämförelse med väst) låga hyrorna, i kombination med en spännande tillvaro. Nåväl, det har runnit en del vatten genom Spree sedan dess, min poäng är att orden på väggen snarare ska ses som en vänster-högergrej än som en motsättning mellan wessis och ossis. Men intressant är det!

Hur som helst finns det flera anledningar att ta sig till Weserstraße någon kväll: Nämnda Ä, Holz-Kohlen, vodkabaren Kuschlowski eller nyligen öppnade Gastón för att nämna några av dem.