Zur letzten Instanz

Zur letzten Instanz (till sista instansen), några stenkast från Nikolaiviertel, är Berlins äldsta restaurang. Det gamla värdshuset ligger precis vid resterna av den medeltida stadsmuren – den bakre väggen var ursprungligen en del av muren – och lokalens historia går ända tillbaka till 1561. Kroglivet började 1621 och sitt nuvarande namn fick det 1924 efter att det byggts en domstolsbyggnad i närheten. Enligt legenden skulle två bönder mötas i rätten för att försöka lösa en svår och långvarig tvist. Men de lyckades komma överens över ett glas öl på restaurangen, i så att säga ”sista instans”, och kunde därmed undvika domstolen. Det sägs även att dömda brottslingar fick ta ett sista glas i frihet här, på vägen mellan domstolen och fängelset. Under DDR-tiden låg för övrigt landets högsta domstol i kvarteret – bokstavligen den sista instansen!

Byggnaden skadades kraftigt under andra världskriget, men myndigheterna ansåg att den var återuppbyggbar – vilket i praktiken innebar att den fick fortsätta att stå och förfalla istället för att rivas. 1961 tog dock Östberlins stadsförvaltning beslut om att bygga upp restaurangen på nytt för att använda den som turistmagnet. För att förverkliga sina planer valde man att riva resterna av byggnaden och även de båda kringliggande husen för att bygga upp det vi ser idag – en betydligt större lokal än den ursprungliga. Det innebar att såväl det ursprungliga byggnadsmaterialet som den medeltida planlösningen förstördes. Men Berlins äldsta utskänkningsställe var åter i drift och den historielösa regimen tyckte säkert att de fått en ny fjäder i hatten!

Men även om dagens inredning inte har så mycket gemensamt med den ursprungliga är det ett fint ”gammalt” hus som möter en. Och här är förvånansvärt rofyllt med tanke på var vi befinner oss, mitt i en metropol och bara 200 meter från en trafikerad genomfartsled! Dessutom finns det en liten biergarten som är trevlig att sitta i så här års. Så kom hit, ta en öl, njut av omgivningen – och låt dig förfasas över stadens historia!

Maten då? Jodå, det är rustika tyska rätter av klassiskt snitt. Roligast är namnen på dem: advokatfrukost (lammkorv med potatissallad), korsförhör (kalvlever med schalottenlök), bevismaterial (kåldolmar med potatismos), o s v!

Turistfälla? Det tycker jag inte, men det märks i alla fall på prisnivån att man i första hand vänder sig till turister!

VAD: Zur letzten Instanz, Berlins äldsta restaurang

VAR: Waisenstraße 14-16 (Mitte). U Klosterstraße

NÄR: Måndag – lördag 12 – 01, söndag 12 – 23

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Bilder från Nikolaiviertel

Nikolaiviertel är det äldsta bostadsområdet i Berlin och tillika stadens historiska centrum, med anor från början av 1200-talet. Men särskilt genuint är det naturligtvis inte. Området sönderbombades under andra världskriget, blev en del av Östberlin och återuppbyggdes inte förrän under 80-talet. Renoveringar stod som bekant aldrig högst upp på agendan under DDR-tiden, men inför Berlins 750-årsfirande 1987 kom man på att det kunde vara trevligt att lyfta fram stadens rötter. Och i kapprustningen med väst var det naturligtvis viktigt för DDR att visa omvärlden, och inte minst de egna medborgarna, vilket som var det ”riktiga” Berlin. Så då restaurerade man den gamla Nikolaikyrkan och byggde upp ett märkligt mischmasch av kopior av historiska byggnader, inkl några som inte ens låg här från början, och nya väldigt otidsenliga betonghus. Idag känns området som en blandning av Gamla stan och Disneyland, men en solig dag är det väl värt ett besök!

Utöver Nikolaikirche, som för övrigt är Berlins äldsta kyrka, finns det en del andra kända byggnader här. Till exempel Ephraim-Palais, ursprungligen uppfört 1766, på den tiden känt som Berlins vackraste hörn och rivet redan 1936 då gatan Mühlendamm behövde breddas. Delar av fasaden sparades dock och kunde återanvändas, efter att de överlämnats av Västberlin, när byggnaden byggdes upp på nytt. Och Knoblauchhaus från 1761, som är en av få byggnader som faktiskt står på exakt samma plats idag och som var hem åt familjen Knoblauch. Och Zum Nussbaum, ett gammalt legendariskt värdshus som från början låg på närliggande Fischerinsel.

Heinrich Zilles målning från 1922 av det ursprungliga Zum Nussbaum:

Café CK

Café CK är ett trevligt litet café i Prenzlauer Berg. Med riktigt bra kaffe!

Att hävda att filterkaffe är den nya trenden är så klart en överdrift av rang, men allt fler caféer lyfter fram filterkaffet vid sidan om espressodryckerna. Och gärna med fokus på ursprung och terroir!  Och så även här på CK där man kan välja mellan båda alternativen. Bestämmer man sig för filterkaffe behöver man, utöver val av bönor, även ta beslut om de ska bryggas genom en aeropress eller ett handfilter. Men blir man bara trött av alla val är det så klart inga problem att beställa en traditionell americano! Eller kanske ett glas masala chai, om du inte vill dricka kaffe över huvud taget. Mer oväntat är att de även serverar de, för Berlin, ovanliga belgiska ölsorterna Duvel och Orval!

Det finns wifi och vill man äta något till sin dryck finns det bl a morotskaka och brownie. Inte mycket att klaga på här med andra ord!

Americano.

Masala chai.

VAD: Café CK, trevligt café med gott kaffe och belgiskt öl

VAR: Marienburger Straße 49 (Prenzlauer Berg). U Senefelder Platz

NÄR: Måndag – fredag 8 – 19, lördag – söndag 9 – 19

PRISNIVÅ: Mellan

Berlins bästa glass

Berlins bästa glass hittar man på Hokey Pokey i Prenzlauer Berg. Punkt. Den fantastiska glassen är hemlagad och gjord på riktigt bra råvaror. Dessutom finns det många fantasifulla sorter och sortimentet varierar över säsongen.

Niko Robert heter killen bakom hantverket och den lilla glassbutiken. Han är kock och har tidigare bl a arbetat som konditor på det femstjärniga hotellet the Ritz-Carlton. Nu brinner han för att göra den bästa glassen och snålar inte med vilka ingredienser han använder! Han tar visserligen 1,60 € per kula numera, vilket är högt med Berlinmått mätt, men med tanke på hur gott det smakar hostar man gärna upp!

Men man har haft sina kontroverser. Förra året kostade glassen en euro per kula, folk vallfärdade hit från hela Berlin och stället hyllades för sin prisvärdhet. När så den här säsongen inleddes i mars hade Niko höjt priset till 1,20. Trots prishöjningen fortsatte antalet kunder att öka lavinartat och soliga dagar kunde det stå hundratals människor i kö utanför den lilla lokalen, som med cyklar och barnvagnar skapade ett mindre kaos för omgivningen. Det var inte poppis bland de övriga näringsidkarna på gatan som klagade på att glassätarna blockerade deras lokaler och använde deras möbler. Stämningen blev minst sagt hätsk och Robert valde att stänga butiken i några dagar i april. När han öppnade igen hade han höjt priset till 1,60 per kula (och samtidigt sänkt priset på glassförpackningarna, som är tänkta att ta med hem, från 7 till 6 euro)! För att på så sätt minska efterfrågan. Och det har givetvis haft effekt! Nu är många bittra över att deras favoritglass blivit 60 procent dyrare på mindre än ett år – redan den första höjningen hade så klart sina belackare – och det har blivit märkbart lugnare utanför butiken. Hur som helst, räkna med att det öppnar upp fler Hokey Pokey-butiker i Berlin framöver!

Var det lustiga namnet kommer ifrån? Hokey pokey är en glassort på Nya Zeeland, en vaniljglass med små bitar av fluffig gräddkola, s k hokey pokey. Och hokey pokey var dessutom slang för glass, främst glass såld av gatuförsäljare, i delar av USA och Storbritannien på 1800-talet och i början av 1900-talet!

Vill du trots allt komma billigare undan finns alltid Kleine Eiszeit snett över gatan. Det stället har funnits här sedan DDR-tiden och tar bara 90 cent per kula. Å andra sidan är glassen också av det mer ordinära slaget.

VAD: Hokey Pokey, Berlins godaste glass

VAR: Stargarder Straße 73 (Prenzlauer Berg). S/U Schönhauser Allee

NÄR: Under sommarsäsongen. Dagligen, 12 – 23

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Frukost på Datscha

Igår blev det frukost på Datscha (ryska för sommarstuga, lantställe) i Friedrichshain. Stället har samma ägare som fantastiska Pasternak och kombinerar det traditionella ryska köket med nutida och utländska influenser. Alltihop kryddat med en rejäl dos sovjetnostalgi.

De har verkligen underbara frukosttallrikar här! Exempelvis deras Käsefrühstück med bl a tre sorters ost, äggröra, fyllda blini, pannkakor, kvarg och brödkorg med två sorters bröd och croissant. En stor kopp kaffe till det och man får garanterat en bra start på dagen!

Frukosten serveras fram till 16:00 och det finns wifi. På lunchtid har de en generös lunchtallrik för 6,90 € och på söndagar är det brunch mellan 10 och 15 för 11,40. Och vodkasortimentet är givetvis brett!

VAD: Datscha, ryskt ställe med fina frukosttallrikar

VAR: Gabriel-Max-Straße 1 (Friedrichshain). S/U Warschauer Straße

NÄR: Dagligen, från 10

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Utomhusbio på Freiluftkino Kreuzberg

Att gå på utomhusbio är en populär sommaraktivitet här i Berlin. I fredags kväll var vi och såg Argo (grymt bra film för övrigt) på Freiluftkino Kreuzberg. De visar en film varje kväll under sommarmånaderna – oavsett väder. Starttiden varierar men är i regel runt halv tio, precis när det börjar bli mörkt, och inträdet är 6,50 €. Det som är bra med Freiluftkino Kreuzberg är att alla filmer visas på originalspråk (med tysk text) och om det är en tyskspråkig film är det oftast engelsk text. På andra ställen får man se upp så att filmen inte är dubbad till tyska, vilket tyvärr fortfarande är standard på de flesta biograferna här. Leta efter förkortningarna OmU (Originalfassung mit Untertiteln) eller engl.m.dt.Ut (englisch mit deutschen Untertiteln) om du vill slippa tysk dubbning!

Filmutbudet är en kombination av vad som gått på bio det senaste året och gamla klassiker och det visas en ny film varje kväll (även om vissa återkommer under säsongen). Det funkar bra att ta med mat och dryck, vilket många gör, men det finns också en kiosk som säljer öl och popcorn och annat som kan vara trevligt att stoppa i sig under filmen.

Det här är ett trevligt sätt att inleda/avsluta sin sommarkväll på. Kommer man i god tid kan man få en av solstolarna och då blir det riktigt mysigt! Enda minuset är alla rökare.

VAD: Freiluftkino Kreuzberg, utomhusbio med film på originalspråk

VAR: På innergården till Kunstquartier Bethanien, Mariannenplatz 2 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof / Kottbusser Tor

NÄR: Dagligen, 3 maj – 1 september i år. S.tarttid varierar – se hemsidan!

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Lunch på Tim Raue

Igår blev det lunch på Tim Raue igen. Det var lite mer än två år sedan jag var här senast och nu har restaurangen fått sin andra stjärna i Guide Michelin.

Inriktningen är asiatisk. Genom att kombinera japansk perfektionism och thailändska aromer med den kinesiska matlagningsfilosofin och genom att endast servera mat som ger energi och inte belastar kroppen i onödan, vill Tim Raue skapa en matupplevelse utöver den vanliga. Därför undviker han bl a bröd, pasta och ris liksom raffinerat socker och laktosfria mjölkprodukter i sin matlagning.

Även om restaurangen alltså har två stjärnor numera är prisnivån på lunchmenyn fortfarande den samma som våren 2011. Tre valfria rätter från menyn kostar 38 €, fyra kostar 48, o s v. Och oavsett hur många man väljer är det ett klart prisvärt alternativ till att komma hit på kvällstid!

Innan man hunnit beställa sin mat kommer det in fyra skålar med aptitretare: pilgrimsmusslor, fläskkött, cashewnötter och grönsaker. Det är lite spicy, men ett fräscht och kul alternativ till den traditionella brödkorgen!

Bland maten för övrigt kan nämnas Ikarimi-lax med sesamfrön, grapefrukt och vanilj där den råa laxen gifter sig perfekt med grapefrukten och vaniljen i såsen!

Så här såg det ut på tallrikarna:

Ikarimi-lax med sesamfrön, grapefrukt och vanilj.

Dumplings med pilgrimsmusslor, oxmärg och shiso.

Dumplings med pekinganka, purjolök och ingefära.

Hummer med tamarind och tomat.

Mannys biff med vattenmelon, granatäpple och oxtunga.

Buffelost med bacon, pinjenötter och sockerkaka.

Till detta dracks det Egly-Ouriet och en 2007 Solanes från Priorat.

Till kaffet (som är starkt och riktigt bra) kommer dagens enda bonusrätt: En liten glasspinne med jordgubbsglass, choklad, mynta och smultron!

Kvalitén på rätterna pendlar mellan bra och underbar. Allra bäst den här gången är desserten buffelost med bacon (!), pinjenötter och sockerkaka! Men även om restaurangen fortfarande erbjuder Berlins bästa tolkning av det asiatiska köket, når maten ändå inte upp till samma fantastiska nivå som på exempelvis Fischers Fritz, First Floor eller Reinstoff. Dessutom gör den medvetet avslappnade atmosfären att servicenivån känns lite väl slapp emellanåt. Men vinlistan är mycket trevlig, inte minst om man gillar champagne!

Se mitt förra inlägg om Tim Raue här, med mer information om både restaurangen och Tim Raue själv.

VAD: Tim Raue, fortfarande Berlins bästa asiatiska restaurang

VAR: Rudi-Dutschke-Straße 26 (Kreuzberg). U Kochstraße

NÄR: Tisdag – lördag, 12 – 15 och 19 – 24

PRISNIVÅ: Hög