Fika på Kaffeeraum

Eller: Käsefrühstück på Kaffeeraum

Kvarteren mellan Greifswalder Straße och Volkspark Friedrichshain var länge outforskad mark för mig. Men här finns flera trevliga ställen, bl a läckra Kaffeeraum (fikarummet). Hit kan man gå för en fika eller en härlig frukost. Det är vackert inrett och de som jobbar här är väldigt trevliga - det märks att de trivs på jobbet!

Vi är i Prenzlauer Berg men stället känns betydligt mer som Wien eller Paris än som Berlin! Det är delvis kakorna och tårtorna som gör det men även inredningen, som är betydligt mer påkostad än på det genomsnittliga Berlincaféet.

Vill man inte fika är alltså den goda frukosten också en bra anledning att ta sig hit. Då kan man exempelvis hugga in på en Käsefrühstück med fem sorters ost och hembakat bröd. Verkligen gott!

Det är lätt att dröja sig kvar i den ombonade och färgglada lokalen. Inte minst på grund av den vänliga atmosfären och framförallt nu på hösten när gatan utanför känns grå, trist och kall. Gratis internet (Wi-Fi) bidrar ytterligare till trivseln!

VAD: Kaffeeraum, en flykt undan höstmörkret

VAR: Bötzowstraße 25 (Prenzlauer Berg). S Greifswalder Straße

NÄR: Dagligen, 9 – 20

PRISNIVÅ: Mellan

Flammkuchen på Schwarzwaldstuben

För en tid sedan var jag och åt flammkuchen på Schwarzwaldstuben. Denna alsaciska delikatess är ett fräscht och trevligt alternativ till pizza. Och Schwarzwaldstuben är ett mysigt ställe i gränslandet mellan pub och restaurang.

Ställets inredning befinner sig någonstans mittemellan jaktstuga och vardagsrum. Och det är mycket kitsch! Det första som möter en när man kommer in är en tavla med en piercad Bambi, följd av bl a en discokula och ett uppstoppat vildsvinshuvud… Men det är faktiskt inte så smaklöst som det låter, utan tillsammans med allt annat i lokalen skapas en kul och stämningsfull helhet!

Som namnet antyder – Schwarzwald (Svarta skogen) är ett bergsområde i sydvästra Tyskland – är inriktningen sydtysk. Vill man inte äta flammkuchen kan man t ex vältra sig i spätzle, schnitzel eller surkål. Rustikt och utan krusiduller! Dricker gör man så klart på en pub och här hittar man exempelvis öl från det av delstaten Baden-Württemberg ägda bryggeriet Rothaus.

Före.

Efter.

VAD: Schwazwaldstuben, sydtyskt hak i Scheunenviertel

VAR: Tucholskystraße 48 (Mitte). S Oranienburger Straße / U Oranienburger Tor

NÄR: Dagligen, från 9

PRISNIVÅ: Mellan

Pizza Nostra

Pizza Nostra i Prenzlauer Berg serverar riktigt bra pizza, helt klart bland Berlins bästa. Och Vår pizza är ju onekligen ett passande namn på en pizzeria!

De har visserligen mer än så på menyn, men det känns som att det är för pizzan man tar sig hit. Ingredienserna är fräscha och kocken generös – en kombination som brukar leda till framgång! Dessutom är degen väldigt bra och ger, jämfört med svenska pizzor, en trevligare botten.

Ska man klassificera stället hamnar man definitivt närmare snabbmatsställe än restaurang. Och det är litet – framförallt på vinterhalvåret när uteserveringen är stängd – så ha inte med dig för många vänner när du åker hit. Såvida ni inte satsar på take-away (eller to go, som man säger här i Berlin)! Men vad gör det när det smakar så här bra?

Hugg exempelvis en Crudo (tomat, mozzarella, lufttorkad skinka och sjuka mängder parmesan) och drick en Nastro Azzurro till!

Prisnivån är relativt hög för att vara i Berlin – en pizza kostar runt 8 € – men det är tveklöst prisvärt. Stängt på måndagar!

VAD: Pizza Nostra, vår pizza i Berlin

VAR: Lychener Straße 2 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße

NÄR: tisdag – söndag 11 – 24

PRISIVÅ: Mellan

Givebox - sharing is caring

Sedan några veckor tillbaka står det en givebox på Kollwitzstraße. Och det är inte den enda i stan. Den första placerades på Steinstraße (Mitte) den 20 augusti och sedan har det ploppat upp en på Falckensteinstraße i Kreuzberg, en på Weserstraße (Neukölln) och så denna i Prenzlauer Berg.

Konceptet går ut på att man lämnar saker man inte längre behöver och tar det man vill ha istället. Syftet är att främja hållbarhet, hjälpa andra människor, spara resurser och inte minst att skapa en medvetenhet kring konsumtion och ägande. Det kan låta som kommunistiskt flum, men det är onekligen en kul idé – och så typiskt Berlin!

Reglerna är enkla. Lämnar man något uppmanas man att hålla koll på att saken verkligen försvinner. Gör den inte det inom två veckor får man snällt ta tillbaka den igen, så att den inte står och skräpar och tar plats från andra gåvor. Man får så klart inte sälja sakerna man tar (det vore inte så snällt). Och så får man gärna lämna en hälsning i gästboken! Det finns små klisterlappar man kan fästa på t ex böcker, filmer och skivor, som berättar att varan kommer från en givebox och uppmanar den nya ägaren att skänka saken vidare när han/hon är klar med den.

Man undrar hur länge en sådan här installation hade fått stå i fred i en svensk stad innan den blev vandaliserad… Men här funkar det! Dessutom verkar själva konceptet redan vara på väg att utvecklas till en mindre folkrörelse. Det är kul att dela med sig!

Läs mer och följ utvecklingen här!

Efter Berlin Marathon 2011

Så här lite mer än ett dygn efter Berlin Marathon 2011 börjar man få lite distans (!) till loppet – och benen börjar kännas bra igen. Det var inte lika varmt i år som när jag sprang för två år sedan och det bidrog så klart till att jag gjorde bättre ifrån mig nu. Stämningen längs banan var däremot precis lika bra i år och det är verkligen fantastiskt hur positiva och glada alla människor är! Enligt uppgift var det en miljon människor ute längs gatorna som hejade och hjälpte oss fram.

Bild: Victah Sailer / BMW Berlin-Marathon.

Loppet gick alltså bra. Och rent tekniskt slog jag faktiskt Haile Gebrselassie i år eftersom han bröt p g a magsmärtor! Etiopiern hade verkligen ingen bra dag på jobbet igår, för han tvingades inte bara avbryta loppet utan blev dessutom av med sitt tre år gamla världsrekord till segraren Patrick Makau från Kenya, som sprang in på otroliga 2:03:38.

Bild: Victah Sailer / BMW Berlin-Marathon.

Idag har jag burit min finisher-tröja med stolthet och dessutom kunnat konstatera att vi hade tur med vädret, för även om det faktiskt var ganska varmt igår så var det flera grader varmare idag! Dagen inleddes för övrigt med frukost på Anna Blume och sedan blev det en tur till Checkpoint Charlie. Denna sevärdhet, och framförallt den stående utställningen kring den gamla gränsstationen, kan man inte se för ofta. Nu var det visserligen ett tag sedan jag var där förra gången, men det skadar aldrig att bli påmind om hur sjuk delar av den här stadens historia faktiskt är.

Kadó - lakritsfackhandel

Kadó på Graefestraße är en av de där pärlorna, en av de där underbara pusselbitarna som gör Berlin till den fantastiska stad den är! I det här fallet är det en liten butik som har bestämt sig för att bli bäst inom sitt smala område. De hade lika gärna kunnat sälja slipsar eller choklad, eller vadsomhelst, men Kadó är inget mindre än en lakritsfackhandel. Och det kan verka hur pretentiöst som helst att kalla sin godisaffär för ”fackhandel”, men här tar man verkligen det här med lakrits på allvar! Det är tydligt att man har en passion och en stolthet för det man jobbar med.

Känslan när man kommer in i affären är betydligt närmare ett gammaldags apotek än en modern godisbutik. Personalen har en ytterst seriös framtoning och kundkretsen är överlag vuxen och minst lika allvarlig som de som jobbar här. Och glöm att du får plocka ditt smågodis själv! Nej, här får man snällt vänta på sin tur och sedan få hjälp av ett biträde som plockar fram någon av glasskålarna från hyllorna bakom disken och myndigt ger dig tillgång till det som gömmer sig under locken!

Sortimentet är brett och mestadels hämtat från de traditionella ”lakritsländerna” i Norden samt Holland och England. Fokuset ligger på lösviktsgodis och klassiska metall- och pappaskar. Man hittar gott om gamla favoriter! Här finns exempelvis Salmiak-pastillen, Potter’s och inte minst svenska klassiker som Salta katten och Viol.

Prisnivån är överlag ganska hög om man jämför med vad det kostar hemma i Sverige. Lösviktsgodiset går exempelvis löst på 1,60 € per hekto. Men det är uppenbart att man vänder sig till en begränsad kundkrets, en som uppskattar det här med kvalitet och exotiska varor och som gärna betalar för det. Min erfarenhet är dessutom att många tyskar tycker att saltlakrits är ganska äckligt! Det bidrar så klart till att de som faktiskt ”förstått” och uppskattar delikatesserna känner sig som en liten, utvald skara.

Man kan även hitta Kadó på lördagsmarknaderna på Kollwitzplatz (Prenzlauer Berg), Winterfeldplatz (Schöneberg) och Hackescher Markt (Mitte) där de har stånd varje lördag.

VAD: Kadó – paradis för lakritsälskaren

VAR: Graefestraße 20 (Kreuzberg). U Schönleinstraße

NÄR: Tisdag – fredag 9:30 – 18:30, lördag 9:30 – 15:30

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Berlin Marathon 2011

Nästa söndag, den 25 september 9:00, är det dags för Berlin Marathon igen. Och i år ska jag springa! Det ska även Haile Gebrselassie göra, som satte sitt fantastiska världsrekord här i Berlin 2008 på 2:03:59, en tid som står sig än idag.

Tillsammans med tävlingarna i New York, Boston, London och Chicago tillhör Berlin de största och mest prestigefyllda maratonloppen. Berlin anses dessutom vara världens lättaste maraton, eftersom det är så flackt. Arrangörerna har slugt nog undvikit att dra sträckningen genom Prenzlauer Berg! Det har också gjort att många löpare försöker, och lyckas, slå världsrekordet här.

Det är 38:e gången loppet arrangeras. Nytt för i år är att BMW är huvudsponsor. Fram till 1989 gick det endast i Västberlin men sedan 1990 går loppet genom ”hela” staden och avslutas med att man springer genom Brandenburger Tor. Start och mål är på Straße des 17. Juni, mellan Brandenburger Tor och Siegessäule. Nedan ser du hela bansträckningen.

Det här är något av en folkfest, oavsett om man springer eller tittar på. Publiken är i regel väldigt entusiastisk och det brukar vara över miljonen som är ute för att titta och heja på de omkring 40 000 deltagarna!

Svenska ambassaden uppmärksammar arrangemanget i år genom att bjuda in alla svenska löpare till pastaparty på ambassaden (Rauchstraße 1, Tiergarten) dagen före loppet! Utöver pastan ska det bjudas på föredrag av den tyske långdistanslöparen Michael Spöttel, som vann Berlin Marathon 1978.

För två år sedan, när Haile och jag senast ställde upp i tävlingen, kom etiopiern i mål strax innan jag kommit halvvägs… I år siktar jag på att skillnaden ska bli mindre!

Och för dig som undrar: 42 195 m är det vi ska springa. Och jag hoppas på svalare väder än 2009 då det var upp mot 27 grader varmt! T o m Haile klagade på värmen då.