Tyngdlös på Newton?

Newton Bar är en klassisk och livlig cocktailbar vid Gendarmenmarkt. Men nej, det är inte den Newton som lånat ut sitt namn, utan den Berlinfödde modefotografen Helmut Newton. Hans alster (läs: svartvita nakenbilder i jätteformat) täcker en av väggarna i den eleganta lokalen och tillsammans med stora, bulliga läderfåtöljer, spegelväggar och ädelträtak skapar de en exklusiv men aningen själlös miljö. Det är som en stor hotellbar – utan hotell!

Newton brukar placera sig högt upp i guider och på topplistor över barer i Berlin. Om det beror på okunnighet eller mutade redaktörer ska jag låta vara osagt, för det här är långt ifrån Berlins bästa cocktailbar. Men det är absolut inget dåligt ställe! Drinkarna smakar mycket bra och gillar man whisky är utbudet brett. Prisnivån är dock något högre än på de flesta andra cocktailbarer.

Publiken, framförallt en lördag, är snarare 45 än 25 och man får en känsla av att de flesta är på väg till eller från någon av de många (och dyra) restaurangerna i närheten.

Med det sagt finns det primärt två anledningar att gå till Newton: om man befinner sig i närheten eller om man är ett större sällskap, som kan ha svårt att hitta sittplatser på andra, ofta betydligt mindre, cocktailbarer.

VAD: Newton Bar, barklassiker vid Gendarmenmarkt

VAR: Charlottenstraße 57 (Mitte). U Französische Straße / Stadtmitte

NÄR: Söndag – torsdag 10 – 03, fredag – lördag 10 – 04

PRISNIVÅ: Medel – hög

Böcker om Berlin

Eller: Boktips 1, 2 och 3

För dig som längtar tillbaka till Berlin är en bra bok i ämnet ett hyfsat substitut och inte minst en bra planeringsgrund inför nästa resa. Så kila iväg till bokhandeln, eller gör en nätbeställning, och ge dig själv en Berlinbok eller två i vintergåva – det är du värd! Eller varför inte köpa en till din kompis/flickvän/sambo eller för vem du nu vill berätta om Berlins förträfflighet! Ett bättre sätt att övertyga vederbörande om att nästa resa minsann bör gå till den tyska huvudstaden finns inte.

Av de böcker och guider som finns på svenska har jag tre favoriter. Den första är lite dyrare medan de båda sistnämnda håller låg pocketprisnivå. Det gör dem till alldeles utmärkta gå-bort-presenter, billigare än en flaska vin och förmodligen betydigt mer uppskattade!

Berlin – stadsdel för stadsdel – en hel guide till en delad stad av Valle Wigers och Per Ek med foto av Linda Berglund (2010)

Första upplagan kom 2005 och förra året kom det en uppdaterad version. Det här är en klassisk guidebok, men ändå inte. Dels är den betydligt mer omfattande än andra guider, men framförallt har den ett språk och ett innehåll som gör att den sticker ut från mängden.

Det finns lite småfel här och där – som att KaDeWe påstås ligga i Charlottenburg – men i det stora hela är det en fantastisk guidebok till Berlin. Definitivt den bästa som har skrivits på svenska! Och det slutgiltiga beviset på att en guide inte behöver vara snustorr och politiskt korrekt. Författarna skriver vad de tycker och det är underbart att läsa! Åk inte till Berlin utan den här i väskan!

Berlin på 8 kapitel av Carl-Johan Vallgren (2009)

Det här är ingen vanlig guidebok, men ändå en alldeles lysande resehandbok. Den vänder sig framförallt till historiskt intresserade och den som vill fördjupa sig i stadens hemligheter, snarare än den genomsnittlige förstagångsbesökaren. Författaren själv sätter nivån direkt; så här börjar boken:

”Bakom en tegelmur vid Chausseestraße i stadsdelen Mitte ligger kyrkogården Dorotheenfriedhof. Du har precis hittat den öppna grinden på nummer 126, hjälpt på traven av just den är boken, ja just den här sidan om man ska vara noga. Du har inte varit i Berlin särskilt länge, någon dag bara, du kanske rent av är på besök för första gången? Fast troligen inte, då skulle du inte ha köpt den här boken, utan istället något lättare, något mer övergripande, den sorts resehandbok som lovar dig att uppleva ’allt’ på ett veckoslut. Som Berlitz guide till exempel, med de vackra färgbilderna.”

Istället för att på typiskt guidemanér rada upp en massa tips på ställen och sevärdheter innehåller den här boken ett antal vandringar med fokus på stadens fascinerande förflutna. Det är uppenbart att Vallgren kan sin Berlinhistoria och det är tydligt att han tycker om att berätta den. Det är mycket namedropping – Brecht, Hegel, Döblin och Mann för att nämna några – men som läsare känner man aldrig att författaren är ute efter att försöka imponera, utan enbart informera, och det finns ständigt ett sammanhang mellan personerna som nämns och staden, dess byggnader och dess historia.

Första upplagan kom 1999 och 2009, lagom till 20-årsjubiléet av murens fall, kom denna reviderade och aktualiserade pocketupplaga. Köp den! För den som inte blir sugen på att åka tillbaka till Berlin när han läser den här boken kommer nog aldrig att göra det!

Berlin – krutrök, murbruk och delikatessdiskar av Jan Mosander (2005)

Journalisten Jan Mosander var stationerad i Berlin i början av 1970-talet, som Expressens utrikeskorrespondent, samt för Sveriges Radios räkning åren 1994 – 1997.

Även den här boken skiljer sig från den gängse stadsguiden. Det är en berättelse om Berlins våldsamma 1900-talshistoria, om det kalla kriget och stadens återhämtning efter murens fall – allt sett ur en nyfiken finlandssvensk journalists ögon. Den innehåller bl a intressanta möten med personer som Albert Speer och Hermann Görings änka. Samtidigt är det en trevlig guide till staden. Men medan de båda förstnämnda böckerna utgör fantastiska sällskap under själva Berlinvistelsen, upplever jag Mosanders bok som mest lämpad att läsa inför Berlinresan.

Söndagsbrunch på Intimes

Eller: Brunch am Sonntag

På söndagar 10 – 16 serverar Intimes brunchbuffé istället för sin vanliga frukostmeny. Den kostar 8,50 € och består i vanlig ordning av både kalla och varma rätter. Det är bl a äggröra (dock inte lika god som deras vanliga), diverse andra röror, lax, skinka, grönsaker, frukt och flera olika desserter (bl a en tiramisu som ser trevlig ut). Dessutom många goda ostar, så för den som vill komponera en Käsefrühstück finns det fina möjligheter!

En del, bl a desserterna, av Intimes söndagsbrunch.

Av någon anledning kommer jag själv aldrig förbi de kalla rätterna (bortsett från den obligatoriska äggröran) när jag äter brunchbuffé. Men för den som är lite strategisk, och har vett att inte ta för mycket av de olika rätterna, finns här goda förutsättningar att bygga upp en hel meny! Börja med en liten tallrik kvarg (eller yoghurt) med frukt. Fortsätt med en portion äggröra och skinka (tyvärr har de ingen bacon). Därefter kan det vara läge för en oemotståndlig ostbricka (skippar du brödet orkar du mer ost – se det som ett tips från coachen). Sedan är det förmodligen bra med en kort paus, kanske beställa en ny kopp kaffe eller bara läsa en tidning! Efter det är du redo för en tallrik med lax, äggsallad och någon av de trevliga rörorna innan det är dags att prova på någon av varmrätterna. Undvik ris, pasta och potatis som bara tar onödig plats i magen! Är du någorlunda normal behöver du nog ytterligare en paus innan du sedan avslutar det hela med någon (några?) av de där efterrätterna du gått och sneglat på hela tiden! Se där, sex rätter för 8,50 € – inte illa! Visst, med ett par koppar kaffe och ett glas juice till är du förmodligen uppe i det dubbla, men det är ju bara söndag en gång i veckan! Dessutom lär du inte behöva äta någon middag efter det här…

Skinka, äggsallad, lax och tre sorters ost. Trevligt!

Tyvärr har de tagit bort sitt Wi-Fi, så nu kan man inte längre vara uppkopplad när man äter sin frukost på Intimes. Och jämför man brunchen här med den på Café 100-Wasser (som har kvar sitt Wi-Fi) ett par hundra meter bort, så tycker jag faktiskt att den senare är ett par snäpp bättre på det mesta. Intimes vinner ost-kampen, men för övrigt är det mesta lite bättre på 100-Wasser: Fler och aningen godare rätter, bättre kaffe, trevligare personal och något lägre priser. Å andra sidan brukar det vara lättare att hitta ett bord här, även på vinterhalvåret när den stora uteserveringen är stängd. Så Intimes är en alldeles lysande plan b om du är i kvarteren en söndag och blir brunchsugen!

Och, för att avsluta positivt: Intimes är ett trevligt ställe i en mycket trevlig del av Friedrichshain! Här kan du läsa mer.

VAD: Intimes, bar/restaurang/biograf (!) med klassisk söndagsbrunch

VAR: Boxhagener Straße 107 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen från 10, brunch söndagar 10 – 16

PRISNIVÅ: Mellan 

Lördagsbrunch på 100-Wasser

Eller: Brunch am Samstag

Café 100-Wasser på Simon-Dach-Straße är ett ställe som funkar lika bra på morgonen som mitt på dagen och på kvällen. Deras söndagsbrunch är något av en institution, men det serveras även brunchbuffé på lördagar. Skillnaden är att priset på söndagar (9,50 €) är inklusive kaffe eller te medan priset på lördagar (7,90 €) inte är det. Och att det i regel är betydligt enklare att få ett bord på lördagar!

Café 100-Wasser. Uteserveringen är stängd för säsongen.

Det är en omfattande buffé bestående av frukosträtter, varmrätter och desserter. Det gäller att välja ut sina favoriter för det finns inte en chans att man ska orka äta sig igenom allting! De kalla rätterna domineras av många sorters ost och skinka samt frukt och andra standardfrukosttillbehör som yoghurt, kvarg och flingor. De varma rätterna består bl a av pastagratäng, köttgryta och kyckling.

En del av den omfattande brunchbuffén.

I vanlig ordning försöker de lura en att äta sig mätt på bröd och flera sorters marmelad, men det är inget som biter på en rutinerad bufféräv som undertecknad! Nej, jag dyker rakt på laxen, skinkan och mozzarellan. Efter den obligatoriska äggröran, så klart! Tyvärr saknas det bacon och svamp, så äggröran får nöja sig med skinka som sällskap.

Äggröra, skinka, lax och mozzarella. Ingen dålig start!

Det finns alltså mycket att välja på och maten håller dessutom hög kvalitet, vilket så klart är det allra viktigaste. Även kaffet (från Molinari) är riktigt bra. Jag brukar beställa en doppelter Italienischer Kaffee, vilket är en stor kopp härlig lungo. Tillsammans med ett glas färskpressad apelsinjuice gör den brunchen komplett!

De har gratis Wi-Fi, så har man inget annat sällskap än sin dator kan man ändå fördriva tiden på ett sofistikerat sätt! Allra trevligast är det så klart om man är ett litet sällskap och har tid på sig att äta sakta och svänga många gånger. Har man inte bråttom iväg kan det bli en riktigt prisvärd måltid! Och när andan faller på kan man ju alltid komplettera med en öl eller två...

Eftersom folk har en tendens att sitta kvar väldigt länge vid sina bord lönar det sig att komma hit tidigt. Eller att reservera! Det är dock bara möjligt att reservera bord fram till kl 10. Ring 030-29 00 13 56!

Namnet på restaurangen/baren/caféet är en hyllning till den österrikiske konstnären, formgivaren och arkitekten Friedensreich Hundertwasser (född Friedrich Stowasser). Och det passar ju bra när vi är i Friedrichshain! Personalen är trevlig och det är en vänlig atmosfär. Kommer man hit mitt i veckan serveras det ingen brunchbuffé, men det finns ändå bra frukostmöjligheter. Utöver det är menyn för både lunch och middag omfattande och med en klart blandad inriktning. Det serveras allt från soppor och sallader till pasta, pizza och mexikanskt. Samt diverse kötträtter.

VAD: Café 100-Wasser, bar/café/restaurang med stor brunchbuffé

VAR: Simon-Dach-Straße 39 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Söndag – torsdag 09 – 02, fredag – lördag 09 – 03, brunch 09 – 16

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Uppochner på Madame Claude

Madame Claude är ett är ett av de mest hajpade ställena i hela Berlin. Här är trevligt och väldigt speciellt, men det lever inte riktigt upp till sitt rykte.

Å ena sidan: Stället liknar inget annat. Det är unikt och alternativt så det förslår och inredningen i det uppochnervända barrummet skapar en speciell och glad atmosfär. Till det: bra musik – blandat men mycket rock, pop och indie – och billigt i baren! Det är den här typen av bar/klubb man gärna visar upp för en person som aldrig varit i Berlin tidigare.

Å andra sidan: Stället känns som ett mellanting mellan en fritidsgård och en studentnation! Det är kreativt men samtidigt väldigt spartanskt.

Nåväl, Madame Claude är väl värt ett besök. Om inte annat som en del av en nattlig Kreuzbergrunda eller för att upptäcka nya spännande band! För det är ofta spelningar i den lilla, intima lokalen.

Det första som möter en när man kommer hit är det röda rummet från Twin Peaks och en inramad bild av Laura Palmer! På något vis skapar det den sinnesstämning man bär med sig under resten av besöket. En del David Lynch och en del Berlin kan väl aldrig bli fel?

Man betalar entré i garderoben (valfritt mellan 1 och 3 €) och hamnar så småningom i rummet med baren. Här är i princip allting, utom människorna, uppochner! Just det, möbler i taket och uppochnervända tavlor och lampor på väggarna. De som inredde det här rummet hade garanterat väldigt roligt och det ligger bevisligen en hel del arbete och kreativitet bakom projektet.

För att ”bara” vara en bar händer det en hel del på Madame Claude. På onsdagar är det musik-quiz och varje söndag är det ”open mic night”, då vem som helst har möjlighet att sjunga och spela. Ett recept som kan bli precis hur bra (eller dåligt) som helst!

Kolla in deras Myspace-sida för att se vad som är på gång!

VAD: Madame Claude – Bar for Common People

VAR: Lübbener Straße 19 (Kreuzberg). U Schlesisches Tor

NÄR: Dagligen från 19

PRISNIVÅ: Låg

Lunch på Facil

Ni som följer min blogg vet att jag gillar mat. Och tvärtemot sitt rykte finns det lyckligtvis många riktigt bra gourmetrestauranger i Berlin! Facil, som öppnade 2001, är en av dem. Den har en stjärna i Guide Michelin och är belägen på femte våningen på hotell Mandala vid Potsdamer Platz, i en glaskub på en växtrik innergård mellan de omkringliggande, högre huskropparna.

Utifrån ser Mandala inte särskilt flådigt ut – det skulle lika gärna kunna vara en kontorsbyggnad – men så fort man kommer in genom de automatiska entrédörrarna lägger man märke till den exklusiva och moderna miljön. Och den känslan förstärks efter hissturen upp till femte våningen. Väl där möts man av en korridor och några trappsteg som leder fram till ett par glasdörrar – som öppnas automatiskt när man närmar sig – och bakom dem en sluttande passage, omgiven av växter, som leder fram till en liten receptionsdisk. Mottagandet är vänligt och väldigt korrekt – tyskt så det förslår – och man får eskort till sitt reserverade bord. Själva matsalen är omgiven av glasväggar ut mot den grönskande innergården. Även delar av taket är av glas, vilket ytterligare bidrar till den öppna och ljusa känslan. Stora lerkrus med porlande vatten bidrar också till stämningen. Utan överdrift är det en riktigt läcker miljö med en exklusiv atmosfär! Här är mycket businessfolk och man känner sig en aning ”nedklädd” utan kostym.

På väg in till Facil.

Det är en öppen och läcker miljö på Facil.

Ansvarig för köket, chef de cuisine, är Michael Kempf (född 1977). Tillsammans med sina kollegor skapar han nyskapande rätter baserade på säsongens råvaror.

Här var jag och åt lunch en fredag för några veckor sedan. Och i vanlig ordning är lunchen ett mycket prisvärt alternativ till att gå hit på kvällen. Tre rätter kostar 39 euro och är alldeles lagom.

Även om själva arkitekturen känns minimalistiskt modern är stora delar av inredningen mer klassisk. Stolarna vid borden är rejäla möbler med kraftig stoppning. Vid varje sittplats finns det en liten pall, som man kan ställa sin ev medhavda väska på. När man sätter sig till bords ställs det fram små glasfat med ihoprullade varma handdukar, som man kan fräscha upp händerna med innan man börjar äta!

Första överraskningsrätten vid mitt besök är en gazpacho på rödbeta med en bit bräserad vaktel. Som andra bonusrätt bjuds jag på räkor med Granny Smith och emulsion på gurka och olja. Ingen av rätterna är mycket mer än en munsbit. De är goda, men visar tydligt att fokus inte ligger här utan på rätterna som ska komma.

Gazpacho på rödbeta med bräserad vaktel.

Räkor med Granny Smith.

Mellan de inledande smakbitarna serveras jag fyra sorters bröd med tillbehör: tonfiskröra, mascarpone med basilika, smör och flingsalt. Mascarponen är helt fantastisk och en bidragande orsak till att jag sätter i mig alldeles för mycket bröd. Det är en gyllene regel att ta det lugnt med brödet – så man inte förstör aptiten – men ibland kan man inte lägga band på sina begär!

Som första rätt (inte förrätt) väljer jag laxforell med kaviar och marmelad på kronärtskocka med pistageemulsion. Det är mycket gott och fisken smälter i munnen!

Laxforell med kronärtskocka.

Till andrarätt blir det en oxfilé från Uckermark med jordnötshollandaise och ”höstfrukter”, bestående av bl a ruccola, morot och rödbeta. Oxfilén är perfekt. Hade man ätit på en restaurang på en annan (lägre) nivå, hade de frågat hur jag ville ha köttet stekt. Här vet de och behöver alltså inte fråga!

Oxfilé och höstfrukter.

Portionerna är små, men det är ändå ingen risk att man inte blir mätt. Tre rätter känns, som sagt, lagom.

Jag snålar litegrann på vinet och bestämmer mig för att nöja mig med ett (1) glas. Efter en liten diskussion med somellieren bestämmer jag mig för en pinot noir (Spätburgunder) från Weingut Salwey i Baden. Det är ett mycket bra och smakrikt vin från 2007, som kanske inte är så lysande till fisken men funkar helt perfekt till oxfilén!

Till skillnad mot de övriga rätterna är desserten en rejäl anrättning: Schmarrn med päron och tranbär! Der Schmarrn kommer i en liten varm kastrull och ackompanjeras av en bägare med kvarg, grädde, hallonglass och timjankräm med en chokladkaka i botten. En perfekt avslutning på en mycket god lunch!

Schmarrn med tillbehör.

När man så minst anar det dyker nästa överraskning upp: bonusdessert! Det är en delikat hallonsorbet och en skål med chokladöverdragna mandlar (som ser ut som grå stenar). En kopp kaffe till det och lyckan är fullständig!

Det är framförallt den läckra miljön och den proffsiga inramningen som gör att man vill återvända hit. Maten når inte riktigt upp till samma (extremt höga) nivå som på Fischers Fritz och First Floor, men Facil har ändå ett av de absolut bästa köken i Berlin. Antalet sittplatser inomhus är begränsade till 48 så det är mer eller mindre ett måste att boka bord! På sommaren finns det även ett antal platser ute i trädgården.

VAD: Facil, gourmetrestaurang vid Potsdamer Platz

VAR: The Mandala Hotel, Potsdamer Straße 3 (Tiergarten). S/U Potsdamer Platz

NÄR: Måndag – fredag, lunch från 12, middag från 19

PRISNIVÅ: Hög

Weinbar Rutz

Weinbar Rutz är förmodligen Berlins bästa vinbar. Men rätta mig gärna om jag har fel – det skulle göra mig väldigt glad! Den huserar i samma lokaler som restaurang Rutz (med en stjärna i Guide Michelin). Baren håller till på bottenvåningen och restaurangen en trappa upp. Vinbaren fungerar som en bakficka åt gourmetrestaurangen och har en mer informell atmosfär och enklare inramning. Man har en egen meny där innehållet sträcker sig från traditionell, enkel barmat till en sexrätters avsmakningsmeny med regionala rätter.

Det finns alltså gott om möjligheter att äta, men man går lika gärna hit för att ”bara” dricka vin. De har ett 30-tal viner på glas, både röda, vita och söta. Tråkigt nog serverar de ingen champagne på glas. Priserna varierar mellan 4 och 12 € för 10 cl.

Vinlistan för övrigt är imponerande. Tyngdpunkten är på tyska viner men det finns även en hel del flaskor från Frankrike, Österrike och Italien. Avseende viner från Nya världen hittar man bland annat en imponerande samling Opus One och ett gäng viner från den australiensiska kultproducenten Henschke.

Det som är trevligt – och väldigt osvenskt – är att alla viner även kan köpas med hem! Här är prisnivån riktigt anständig och det finns goda möjligheter att få tag på äldre årgångar av viner som annars är svåra att hitta idag och som, får man förmoda, har förvarats på ett bra sätt.

Personalen är både proffsig och vänlig. Trots att de springer mellan sysslorna i baren, kring borden och i garderoben tar de sig tid att prata med gästerna. Det är trevligt och ger ett gästvänligt intryck!

Väggen med (tomma) vinflaskor bildar en fin fond.

Vinerna då? Jo, vid mitt senaste besök drack jag ett glas 2007 Pommard les Noizons från producenten René Lequin-Colin följt av ett glas 2008 Camins del Priorat från Alvaro Palacios. Det förstnämnda är en riktigt bra pinot noir som säkert kan utvecklas till ett stort vin för den som har tålamod att vänta några år. Spanjoren är en underbar, fruktig sak, bestående av carignan, grenache, cabernet sauvignon och shiraz. En flaska av prioraten kostar för övrigt 16 € att köpa med sig hem. Inte dyrt!

När jag beställer mitt första glas frågar servitrisen om jag vill ha ett glas vatten till och om det ska vara med eller utan kolsyra. Det är mineralvatten på flaska, de fyller på mitt glas efter hand och de låter bli att ta betalt för det. Det känns proffsigt och generöst!

VAD: Weinbar Rutz, vinbar med hög klass

VAR: Chausseestraße 8 (Mitte). U Oranienburger Tor

NÄR: Tisdag – lördag 16 – 23

PRISNIVÅ: Mellan – hög