Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

tisdag 31 augusti 2010

Club der Visionäre

Club der Visionäre är ett skönt ställe precis vid mer kända – och ofta alldeles för välbesökta – Badeschiff. Det är en bar/klubb belägen på pontoner i en av kanalerna som korsar Spree. Här är mysigt på eftermiddagen och helt fantastiskt på kvällen. Jag vågar påstå att en sommarkväll här slår det mesta!



Även om många verkar tro att stället ligger i Kreuzberg är vi faktiskt i Treptow. Det är dock inte många meter till stadsdelsgränsen! Priserna i baren är relativt låga, men alla som köper något får betala 1 € extra för att täcka kostnaden för deras DJ. Det känns helt OK med tanke på att de inte tar något inträde. Musiken som spelas verkar mest vara electro.



Ett besök här är ett trevligt sätt att inleda sommarkvällen på innan man går vidare till någon av de närliggande klubbarna i Kreuzberg. Eller för att ta igen sig dagen efter en kväll ute! En varm sommardag kan skuggan från pilarna erbjuda lite skön svalka och en flykt undan stadens brus.

VAD: Club der Visionäre, en av Berlins mysigaste klubbar
VAR: Am Flutgraben 1 (Treptow). U Schlesisches Tor
NÄR: Sommarhalvåret, måndag – fredag från 14, lördag – söndag från 12.
PRISNIVÅ: Låg – mellan

Avslutningsvis några bilder från området mellan ovan nämnda ställe och Badeschiff:


På väg till Badeschiff.


Det är inte människorna som är små - det är bänken som är stor!


Här är det fest!



lördag 28 augusti 2010

Berlins bästa kaffe

Jag har givetvis inte besökt varenda kaffestuga i Berlin, knappast ens en bråkdel av dem. Men jag slutar nu. Jag avslutar min jakt på den perfekta koppen. Det spelar faktiskt ingen roll om det går att hitta ett bättre kaffe än så här. Det behöver inte bli bättre än så här! Och jag tvivlar på att det existerar ett bättre kaffe, åtminstone i den här stan. Och skulle den ännu bättre än så här-koppen faktiskt finnas, skulle jag förmodligen behöva dricka hundratals allt annat än perfekta-koppar till innan den dök upp. Och för varje sådan kopp skulle jag svära över min dårskap, naivitet och fåfänga önsketänkande – över att jag inte gick hit och drack drömkoppen istället. Givetvis kommer jag att fortsätta dricka kaffe på nya ställen som jag besöker, men jag kommer inte längre gå in på ett café enbart för att prova deras kaffe. Min tid som jägare-efter-det-perfekta-kaffet slutar nu. Jag går helt enkelt i pension.

Bonanza Coffee Heroes.


Bonanza Coffee HeroesOderberger Straße 35 i Prenzlauer Berg är inte mer än ett hål i väggen. Men man serverar fantastiskt gott kaffe! Det är jag inte ensam om att ha upptäckt för här verkar alltid vara mycket folk. Närheten till Kastanienallee gör dessutom att här är många turister.

Skylt med självförtroende.


En kul och personlig detalj är att baristan frågar vad man heter när man beställer. Sedan när ens kaffe är klart – det tar en stund – ropar de ut ens namn och man får komma och hämta sin kopp. Givetvis är det även ett smart sätt att slippa anställa en servitris!

Trots att de verkar medvetna om sin förträfflighet är prisnivån human. 2,50 € för en cappuccino och 2,10 för en americano får anses vara helt OK – minst sagt. Synd bara att utbudet av kakor och annat tilltugg är så skralt. Vid mitt besök var det helt slut! En slät kopp kaffe blir liksom aldrig det samma som en med sött sällskap!

Cappuccino.


Uteserveringen – känns nästan lite pretentiöst att kalla de utställda borden för uteservering – måste vara Berlins mest ostrukturerade. Ett gäng till synes slumpmässigt utställda bord och bänkar. Några precis utanför, några en bit längre bort – mitt på trottoaren…

Halva gatan utanför är uppgrävd och det har den varit ett tag nu. Inte konstigt att den här staden känns ofärdig när minsta lilla reparationsarbete verkar ta ett halvår…

Kan nog bli bra när (om) det blir färdigt...



VAD: Bonanza Coffee Heroes med Berlins bästa kaffe
VAR: Oderberger Straße 35 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße
NÄR: Måndag – fredag 8:30 – 19, lördag – söndag 10 – 19
PRISNIVÅ: Mellan

torsdag 26 augusti 2010

Gatukonst i Kreuzberg


Gatukonsten i Berlin är kreativ och ofta både vacker och imponerande. Detta tillsammans med en liberal inställning gör att den ofta får vara kvar.

Dessa båda bilder finns på samma hus som Magnet ClubFalckensteinstraße i Kreuzberg, precis vid Watergate. Visst är de läckra?

Den översta är från 2007 och är målad av den italienske konstnären Blu.  Är det någon som vet vem som har gjort den med timglaset?

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek. Framförallt den översta måste ses i full storlek!





lördag 21 augusti 2010

Svenska storheter och trilskande tunnelbana

Som svensk är man ganska liten i världen och man blir alltid lika glad och stolt när något svenskt uppmärksammas i utlandet. Tiden är visserligen förbi när man imponerades (chockades?) av IKEA:s framfart i världen – det finns f ö tre IKEA här i Berlin och nr fyra ska snart öppna – eller av det faktum att Tetra Pak verkar ha tillverkat åtminstone varannan juice- eller mjölkförpackning man ser. Men man blir alltid lika glad och överraskad – Jante håller hårt i oss – när svensk kultur tas emot med öppna armar. Visst är det exempelvis fascinerande att svenska deckarförfattare kan lyckas så bra i England, när deras egna författare överlag är mycket bättre!

Nåväl, tillbaka till Berlin. Just nu är stan fullkomligt tapetserad med reklam för Måns Herngrens film Männer im Wasser (Allt flyter från 2009) som gick upp på biograferna i veckan. Synchronschwimmen statt Midlife-crisis heter det på affischerna. Tidningen Tip gillar den och ger två fyllda cirklar i betyg, vilket är det näst högsta på deras sexgradiga skala.

Svenska män i Berlin.


Nu till något mindre roligt. U-bahn! Tillsammans med S-bahn utgör den stadens blodomlopp och eftersom man är van vid att det alltid funkar (vi är ju i Tyskland, saker funkar här), blir man desto mer frustrerad när det inte gör det. Det händer varje kväll, ibland flera gånger, att tåget bara stannar, på en station långt innan man tänkt stiga av. En myndig tysk stämma förklarar frankt i högtalarsystemet att det här är tågets ändstation och hade man tänkt åka längre än så här får man snällt åka ersättningsbuss (Ersatzbus) istället. Och alla man ser blir lika förvånade! Det är alltså inte bara jag, som dum svensk turist, som inte tagit till mig informationen om pågående reparationsarbete. Visst, det finns skyltar på alla stationer som berättar om arbetena, men vem har tid att läsa dem?

Man är, milt sagt, van vid att det alltid byggs och renoveras i Berlin men i sommar verkar reparationsarbetena i tunnelbanan vara mer omfattande än vanligt. Och ersättningsbuss måste vara den värsta stämningsdödaren som finns! Vem vill åka ersättningsbuss när man bara vill ha det bra? Inte jag i alla fall, som envist vägrat och antingen gått eller åkt taxi istället.

Häromveckan blev jag strandsatt någonstans mellan Nollendorfplatz och Kreuzberg. Min förmåga att enbart komma ihåg trevliga minnen gör att jag förträngt vilken station det var på. Jag var på väg till Watergate och hade tänkt mig en lugn färd med U1:an till Schlesisches Tor och sedan en kort promenad till mitt mål för kvällen. Eftersom det var sent och mitt i veckan hade tåget tillbaka redan slutat gå och någon Ersatzbus syntes inte heller till.  Det var onsdag natt, jag var mitt i ingenstans och det var lika folktomt som på Trelleborgs hemmamatcher i Allsvenskan. Men det var bara att börja gå (lyckligtvis har man GPS i mobilen) tills man hade turen att stöta på en taxi. När jag kom fram till Watergate till slut hävdade vakterna (nu var jag på väg att skriva något elakt) att det var fullt, så det var bara att ta en ny taxi tillbaka till Schöneberg igen…

När den här texten skrivs sitter jag på Café 1900 på Knesebeckstraße (Charlottenburg) och botar min baksmälla – det blev besök på Green Door och Weekend i går – med omelett och starkt kaffe. Tyvärr har de ingen uppkoppling här, så jag får kila vidare för att kunna lägga upp texten. Men det här stället förtjänar definitivt ett eget inlägg i bloggen! Återkommer med det. Auf Wiedersehen!

onsdag 18 augusti 2010

Fina fisken hos Fischers Fritz

För ett par veckor sedan fick jag äntligen tillfälle att besöka Fischers Fritz! Det är den enda tvåstjärniga restaurangen i Berlin och sägs även vara den bästa fiskrestaurangen i Tyskland. Det finns egentligen inga superlativer som beskriver den här restaurangen på ett tillräckligt rättvist sätt. Jag nöjer mig med att konstatera att det är den bästa restaurang jag någonsin ätit på!

Restaurangen ligger inne på det femstjärniga hotellet the Regent vid Gendarmenmarkt och det är en mycket passande miljö. Prisnivån är givetvis hög – man är mycket medveten om sina två stjärnor. Förrätterna, à la carte, startar på 35 € och varmrätterna kostar kring 60 €. Huvudtemat är havets läckerheter, men man serverar även kött, fågel och vegetariskt.

Miljön är klassiskt elegant på Fischers Fritz.


Ett för plånboken gynnsamt alternativ är att, som jag, gå hit på lunchen! Då erbjuder man nämligen en riktigt prisvärd lunchmeny. Från menyn kan man välja mellan sex olika förrätter, sex huvudrätter och fyra desserter. Man kombinerar hur man vill och tre rätter kostar 47 €. Är man inte så hungrig kan man nöja sig med en eller två rätter. Men jag rekommenderar verkligen att inte snåla utan satsa på helheten!

Till förrätt åt jag en tunn skiva (emincé) av guldmakrill med selleri, avokadokräm och citronpeppar. Till huvudrätt blev det filé av ”red mullet” – vet inte vad den kallas på svenska men god var den – på en bädd av potatismos, grön inte av avund utan av underbara provensalska kryddor, och med en sås på skaldjur och saffran. Till detta drack jag en riktigt bra Riesling från Pfalz, 2007 Langenmorgen (Weingut Steffen Christmann).

Huvudrätten.


Till efterrätt valde jag Gugelhupf, som är en slags sockerkaka, och som visade sig vara en gigantisk bit, ackompanjerad av en sötsur päronkräm och vanilj-crème fraiche och garnerad med blommor och bladguld. Serveringen föregicks av att hela kakan – orörd och fin – rullades ut på en vagn vid mitt bord, varefter hovmästaren skar ut en rejäl bit som skickligt balanserades över på min talrik utan att välta.

En rejäl bit Gugelhupf.


Som brukligt är på gourmetrestauranger får man alltid lite mer mat än vad man beställer och betalar för. Utöver inledande brödchips och den efterföljande brödkorgen, med sex sorters hembakat bröd, bjöds jag på en aptitretare innan förrätten och en extra dessert innan den ordinarie.

Sex sorters bröd är mer än man orkar äta.


Nästan lika härligt som att äta maten är det att titta på den. Alla rätter är som små konstverk och det gör lite ont i själen varje gång man går loss med kniven – men det går inte att låta bli, det är ju så gott!

Servicen är fullständigt felfri. Personalen som tar hand om en – de är minst sex stycken och alla har sina bestämda roller – är ytterst professionell men samtidigt mycket vänlig och mån om mitt välbefinnande. Det blir aldrig stelt och opersonligt trots den exklusiva miljön och den på ytan pompösa inramningen. Tänk om franska restauranger hade varit så här!

Det som är lite kul är att man, trots ställets karaktär och tyskens allmänna ordningshysteri, är förvånansvärt överseende med gästernas klädsel. Vid mitt besök trillade det in ett par killar iklädda shorts och gymnastikskor. Och de behandlades på exakt samma sätt som sällskapet i smoking som anlände en minut tidigare!

Var beredd på att kalaset slutar på 75 € per person för tre rätter inkl ett glas vin, mineralvatten och dricks. Mycket pengar för en lunch? Ja, men samtidigt klart prisvärt med tanke på den genomgående höga kvalitén och vad motsvarande upplevelse skulle kosta om man gick hit på kvällen. Brukar du inte äta på den här typen av restaurang blir det garanterat ett minne för livet. Är du en van stjärnkrogsbesökare funderar du förmodligen redan på att boka ett bord! Hemsidan hittar du på www.fischersfritzberlin.com. Jag lämnade stället mätt och lycklig.

VAD: Fischers Fritz, Berlins bästa restaurang med ** i Guide Michelin
VAR: Charlottenstraße 49 (Mitte). U Französische Straße
NÄR: Lunch 12 – 14, middag 18:30 – 22:30
PRISNIVÅ: Hög

söndag 15 augusti 2010

Intimt i Friedrichshain

Intimes är en bar/café/biograf på hörnet av Boxhagener Straße och Niederbarnimstraße, precis där Simon-Dach-Straße börjar. Atmosfären är härligt avslappnad och inte alls lika reaktionär som i norra delen av Friedrichshain. Här i Südkiez är det fler turister än punkare. Men nästan lika många lösspringande hundar!

Intimes uteservering är nästan öde på förmiddagen


Det här är verkligen Berlin, tänker man när man sitter här, men det skulle faktiskt lika gärna ha kunnat vara på Nörrebro i Köpenhamn eller på Möllevången i Malmö, om det inte vore för att personalen talade tyska. Hursomhelst känns det väldigt långt till Mitte och Charlottenburg.

Stället har gratis Wi-Fi, vilket är oerhört praktiskt – och något av en bloggares dröm – om man har med sig sin laptop. Något ett flertal amerikaner och svenskar har upptäckt! Vissa verkar sitta här varje dag. Själv har jag med mig min nyköpta MacBook Pro, uppdaterar mig på läget hemma i Sverige och sitter och skriver denna text!

Oavsett om man bara vill dricka öl eller om man vill äta något är detta ett ställe man gärna återkommer till. Uteserveringen är stor och, även om det är betydligt mysigare inne, ett naturligt val på sommarhalvåret. Från den anar man vimlet på Simon-Dach-Straße och blir antingen sugen på att styra kosan dit eller tacksam över att tempot är snäppet lugnare här.

Här serverar man "dagens drink" istället för dagens rätt...


Frukostmenyn, som serveras fram till 16:00, är ett kapitel för sig. Den är inget annat än fantastisk! Äggröran är fullkomligt magisk, den bästa jag någonsin ätit. Man väljer äggröra från menyn för 4,50 € och betalar sedan 50 cent för varje tillbehör, som kocken blandar tillsammans med äggen. Kombinationen med skinka och svamp kan varmt rekommenderas. Världsklass!

Äggröran, med skinka och svamp, är magisk!


Bion verkar bara köra dubbat. Inte särskilt oväntat – vi är ju trots allt i Tyskland – men lika trist som vanligt. Just nu visar man bl a Stieg Larssons Vergebung (Luftslottet som sprängdes). För en garanterat absurd upplevelse, och kanske som ett sätt att repetera skoltyskan, kan man förbruka två och en halv timme på att höra Noomi Rapace och de andra prata tyska. Själv föredrar jag andra aktiviteter en vacker sommardag som denna!

VAD: Intimes, bar/café/biograf med bl a en fantastisk frukost
VAR: Boxhagener Straße 107 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor
NÄR: Dagligen från 10
PRISNIVÅ: Mellan

söndag 8 augusti 2010

Casting på Kastanienallee

Den kallas för den hippaste gatan i Tyskland. Hur det är med den saken vet jag inte, men just nu är Kastanienallee den gata som känns allra mest inne i hela Berlin och även en av de trevligaste! Den är dessutom Prenzlauer Bergs äldsta gata. För det är i Prenzlauer Berg vi är, den gamla arbetarstadsdelen öster om Mitte. Under östtiden var här inte lika idylliskt, men var i det gamla Östberlin var det egentligen idylliskt? Idag är de flesta av husen på gatan renoverade, men fortfarande finns det en hel del riktigt risiga byggnader kvar som minner om den tid som varit. Just den till synes slumpmässiga mixen av topprenoverat och fallfärdigt är ju så typiskt berlinskt och även något av det som ger Kastanienallee sin härliga charm.

Kastanienallee.
Här ska det renoveras och säljas lägenheter.


Inte för inte kallar de infödda, på sarkastiskt berlinmanér, gatan för Castingallee. Slår man sig ner för att ta en öl, exempelvis på Zaim Lounge i hörnet av Kastanienallee och Oderberger Straße, ser man folket passera revy. Här kommer de som vill synas. De som är häftiga. De som tror de är häftiga. Och framförallt de som vill vara det. Man hör betydligt fler språk än tyska. Svenska – det är väldigt många svenskar här – italienska, danska och engelska (med amerikansk accent) för att nämna några. Det är givetvis många turister men även många som flyttat hit och bor här.

Zaim Lounge vid korsningen av Kastanienalle och Oderberger Straße.


Gatan, som faktiskt börjar i Mitte, är full av caféer och restauranger. Här finns även många trevliga butiker, bl a bokhandeln Schwarze Risse (svarta revor) där man kan hitta trevliga böcker om Berlin eller åtminstone det senaste numret av Tip. Med risk för att slå in öppna dörrar: på Kastanienallee kan man utan vidare tillbringa flera sommardagar i sträck utan att ha det minsta tråkigt!

Schwarze Risse på Kastanienallee 85.


Kastanienallee är pulsådern genom det unga och hippa Prenzlauer Berg. Det är, kort sagt, här det händer.