Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

måndag 31 december 2012

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche


Kaiser-Wilhelm-GedächtniskircheBreitscheidplatz i Charlottenburg är
en av Berlins mest kända byggnader och dessutom en av världens mäktigaste fredssymboler. Men har du besökt Berlin de senaste två åren har den inte alls varit sig lik. Istället har den sett ut så här:



Under det höghusliknande fodralet pågår det en omfattande renovering av den fallfärdiga kyrkoruinen. För tack vare en ambitiös kampanj och insamling lyckades man samla ihop de 4,2 miljoner euro som behövdes för att rädda ruinen från att rasa. Renoveringsarbetet inleddes i slutet av 2010 och man skulle varit färdig 2012, men det har dragit ut på tiden. Och man blir absolut inte förvånad – saker och ting har en förmåga att ta tid i den här staden – ett enkelt vägarbete kan ta mer än ett år att färdigställa… Men under 2013 hoppas man vara klar och då blir förhoppningsvis en av Berlins sevärdheter sig lik igen. Så här brukade den se ut:



Kyrkan uppfördes ursprungligen 1891 – 1895. Den dåvarande kejsaren, Wilhelm II, föreslog (och beslutade) dess namn för att hedra sin farfar Wilhelm I, Tysklands förste kejsare (och för övrigt farfars mormors far till vår kung). När den var färdigbyggd var den 113 m hög och den högsta byggnaden i Charlottenburg, som då var en självständig stad utanför Berlin. Kyrkan var mindre än ett halvsekel gammal när den så natten till den 23 november 1943 förstördes i en bombattack. Men istället för att riva den kvarvarande delen efter kriget, lät man ruinen stå kvar som en påminnelse för eftervärlden över andra världskrigets, och alla andra krigs, grymheter. Med den uppenbara symboliken: låt det aldrig få hända igen.

På var sin sida om den gamla kyrkan uppfördes i början av 60-talet en låg, åttakantig ny kyrka och ett högt, sexkantigt klocktorn. Kyrkoruinen brukar på grund av sitt utseende kallas för Hohler Zahn (den ihåliga tanden) medan de nya byggnaderna kallas för Lippenstift (läppstiftet) och Puderdose (puderdosan) av berlinarna.

Så här såg för övrigt den gamla kyrkan ut från början:


torsdag 27 december 2012

Frukost på Rote Harfe


Rote Harfe på Oranienstraße är något av en institution i Kreuzberg. Här har man bra möjligheter att både äta och dricka gott, från hyfsat tidig morgon till riktigt sen kväll.



Själv går jag gärna hit för att äta frukost. På frukostmenyn hittar man bl a diverse frukosttallrikar, som Käsefrühstück och Biofrühstück, och äggröra i olika former – kombinationen med ost och champinjoner kan rekommenderas!

Biofrühstück.


På lördagar och söndagar har de en riktigt trevlig brunchbuffé för 8 resp 8,50 €. Kanske Kreuzbergs bästa brunch och definitivt en av de mest prisvärda i hela Berlin! Utbudet på buffén ändras under dagen och är dessutom något större på söndagar. Gillar man ägg till sin frukost (som jag) blir man garanterat nöjd, för det finns alltid två sorters äggröra och stekta ägg! Det sistnämnda har jag för övrigt inte hittat på någon annan brunchbuffé, bortsett från på hotellen. De har också en fantastisk kallrökt lax, gudomlig broccoli och finfina champinjoner! Och även ostutbudet är bra, med bl a två sorters mozzarella och en jättegod brie.


Brunchtallrik 1.

Brunchtallrik 2.

Brunchtallrik 3.

Brunchtallrik 4.


Frukosten serveras fram till 16 på vardagar. På helgen är det ”bara” brunchen man kan välja och den finns tillgänglig fram till 15. På vardagar finns det även en tvårätters lunchmeny för 6,50 € mellan 11:30 och 16. Gratis wifi förhöjer stämningen ytterligare.

En trappa upp hittar man cocktailbaren Orient Lounge. Men om den får jag skriva en annan gång!

VAD: Rote Harfe, institution i Berlin med bra brunch
VAR: Oranienstraße 13 (Kreuzberg). U Kottbusser Tor / Görlitzer Bahnhof
NÄR: måndag – lördag från 10, söndag från 9. Open end
PRISNIVÅ: Låg – mellan

söndag 16 december 2012

Julmarknaden vid Schloss Charlottenburg


Igår blev det ett besök på den fina julmarknaden framför Schloss Charlottenburg, der Weihnachtsmarkt vor dem Schloss Charlottenburg. Den är inte lika storslagen som den på Gendarmenmarkt, som jag skrev om här, men definitivt värd ett par timmar av din uppmärksamhet! Samtidigt är slottet en sevärdhet i sig, om du aldrig varit här.



Slottet och dess omgivningar erbjuder en vacker inramning till den trevliga marknaden. Här hittar man i vanlig ordning olika typer av hantverk och massor av mat och dryck, med mer eller mindre julig inriktning (tänk: korv, Glühwein och ägglikör). Delar av marknaden, inkl den mysiga vinterrestaurangen, är inomhus i uppvärmda tält så man behöver inte frukta regn och slask!

Marknaden öppnade den 26 november och håller på till den 26 december. Den är stängd på julafton men håller annars öppet dagligen, måndag – torsdag 14 – 22 och fredag – söndag 12 – 22. Enklaste sättet att ta sig hit är att ta U2:an till Sophie-Charlotte-Platz. Program och annan info finns på deras hemsida!

Fordonet i mitten av bilden suger upp vatten och slask.








fredag 14 december 2012

Yeasayer på C-club


Igår var vi och såg det fantastiska Brooklynbandet YeasayerC-club i Tempelhof. Det var en riktigt bra konsert med ett piggt band, som verkar trivas väldigt bra här i Berlin! De skulle egentligen ha spelat här redan i september, men eftersom sångaren Chris Keating blev pappa valde de att flytta fram hela Europaturnén.



Musiken, som är en skön blandning av psykedeliska toner, funkiga rytmer och smittande melodier, placerar sig någonstans mitt mellan traditionell rock och elektronisk pop. Live blir den aningen mer tillbakalutad än på skiva och något mindre elektronisk. Spellistan igår var en bra mix mellan gamla hits och låtar från senaste skivan, Fragrant World som kom i augusti. Avslutningen med Devil and the Deed, Fingers Never Bleed, Tightrope och Wait for the Summer var magnifik! Men allra bäst var Madder Red. Publiken var också med på noterna och gladast av alla var nog killen som kvällen till ära var utklädd till hummer (!) och som stod och hoppade till höger framför scenen. Hans viftande jätteklor syntes under större delen av kvällen och gav en kul inramning till konserten. Chris Keatings kommentar var också ganska skön: ”I don’t get it, but I like it”!

C-club är ett trevligt ställe och den gamla armébiografen funkar, tack vare sitt sluttande golv, riktigt bra som konsertlokal.

Jag ska försöka lägga upp en video av Madder Red från igår när jag hinner, men fram tills dess får ni hålla till godo med den här inspelningen:



måndag 26 november 2012

Middag på Volt


Att det våras för Kreuzberg i finsmakarvärlden har jag skrivit om tidigare. 2011 fick trevliga Hartmanns en stjärna i Guide Michelin och i vintras fick fina Horváth sin första stjärna. Det är två Kreuzbergrestauranger med ambitioner, men som samtidigt är betydligt enklare än de typiska stjärnkrogarna i Berlin (tänk Fischers Fritz eller Facil)! Och utvecklingen stannar så klart inte här…



Förra helgen var jag och åt middag på VoltPaul-Lincke-Ufer vid Landwehrkanal. Restaurangen, med Matthias Gleiß i spetsen, är en bra representant för det moderna tyska köket. Och jag blir inte förvånad om den får sin första Michelinstjärna snart, för även här är maten riktigt bra. Kom ihåg var ni läste det först!

Restaurangen ligger i Umspannwerk Kreuzberg, en före detta kraftstation som försåg berlinarna med el ända fram till 1989 och som idag mest fungerar som kontorsbyggnad åt diverse webbfirmor och andra kreativa företag. Att före detta fabriker eller kraftverk i Berlin byggs om till hippa restauranger eller klubbar är ingen ny företeelse – snarare en del av den post-industriella trend som förstärker det tjänstebaserade samhällets utveckling och vår önskan om förnyelse samtidigt som vi håller fast vid det gamla – men innebär alltid en lika trevlig upplevelse. På Volt har man skapat en imponerande miljö bland röda tegelväggar och öppna metallgrindar. Man kan välja mellan att sitta längst ner och njuta av den fantastiska takhöjden eller en eller två trappor upp, på någon av de båda avsatserna som löper längs med den inre väggen.

Och maten är alltså minst lika bra som lokalen. Vi åt en trerättersmeny med tillhörande (tyska) viner och det var genomgående mycket bra. Först av allt fick vi en överraskningsrätt i form av en kaninköttbulle (!) med tillbehör. Till förrätt blev det sedan rökt stör med svartrot och portlak tillsammans med en silvaner. Riktigt bra!



Huvudrätten bestod av rådjurssadel på en bädd av brysselkål med svampcrêpes, palsternacka och fläderbärssaft. Det var fantastiskt gott och den tillhörande pinot noiren funkade perfekt till. Och tänk att brysselkål kan smaka så bra!



Till efterrätt fick vi choklad med päron, macadamiakräm och svartvinbärssorbet. Päronen kändes helt överflödiga men allting annat var underbart gott. Till detta drack vi en söt gewürztraminer.



Jag kommer garanterat att gå hit snart igen. Om inte tidigare så framåt vårkanten när man kan sitta ute på terrassen och njuta av de lummiga omgivningarna längs Landwehrkanal!



VAD: Volt, trendig gourmetrestaurang i Kreuzberg
VAR: Paul-Lincke-Ufer 21 (Kreuzberg). U Schönleinstraße / Görlitzer Bahnhof
NÄR: Måndag – lördag 18 – 24
PRISNIVÅ: Hög

onsdag 21 november 2012

Höstbilder från Kreuzberg


Hösten har slagit sina klor i Kreuzberg och övriga Berlin. Här är en serie bilder från de senaste två veckorna. De tre översta från den 10-11 november och de övriga från den 15 november.












Och till slut kan jag inte undanhålla er den här, även om den är tagen vid Alexanderplatz (Mitte). Det ständigt närvarande TV-tornet var inte lika vägledande som vanligt! Så här mycket (lite) såg man av det i lördags kväll:


måndag 19 november 2012

Allo Darlin' på Lido


I lördags fick jag äntligen möjlighet att se fantastiska Allo Darlin’ igen, det engelska popbandet som jag tipsade om redan här. De skulle egentligen ha spelat på Rosi’s den 13 juli, men då blev konserten av någon anledning inställd och flyttades istället till Lido i lördags. Det var i alla fall en mycket bra spelning med ett entusiastiskt band! Efter att de i våras släppte sitt andra album, Europe, har de nu ett ganska stort låtmaterial att välja från. Och om jag räknade rätt spelade de åtta låtar från nya skivan och sex från den gamla.



Förband var norska Making Marks. De gjorde också ett bra jobb, trots att halva bandet saknades och att gitarren inte hade något ljud från början!

Allo Darlin’ är ett otroligt sympatiskt band som förmedlar glädje och verkligen bjuder på sig själva. När jag träffade sångerskan Elisabeth Morris i samband med deras konsert i Malmö i början av 2011 blev jag emellertid så förvirrad att jag råkade säga att jag älskar henne – när jag i själva verket hade tänkt säga att jag älskar bandets musik… Hon blev så klart livrädd, men lyckades ändå hålla god min. Och förhoppningsvis är jag inte den enda galningen hon träffat!



Lido är ett trevligt ställe. Den före detta biografen är sedan starten 2006 en av Berlins mest kända konsertlokaler. Och för att påminna om lokalens tidigare användningsområde har man lämnat kvar en rad med fyra biograffåtöljer på golvet framför scenen!


fredag 16 november 2012

Wild Nothing på White Trash Fast Food


Igår spelade Wild Nothing i källaren på White Trash Fast Food, the Diamond Lounge.



Men vi började kvällen med att äta en trappa upp. För min del blev det en Warm Goat Cheeseburger – alltid ett säkert kort – med en Franziskaner. En trevlig uppvärmning inför en bra konsert!



Wild Nothing gjorde sig snabbt ett namn i indiekretsar under 2010 i och med släppet av den hyllade debutskivan Gemini. Många blev sedan förvånade när det visade sig att bandet endast bestod av Jack Tatum, en tjugoettåring från Virginia som spelade alla instrument (gitarrer, bas, synt och trummor) själv och som spelat in skivan hemma i sin bostad!

På scen har Tatum med sig fyra andra musiker medan han själv sjunger och spelar gitarr. Resultatet blir något rockigare än på skiva. Gårdagens konsert bestod av en blandning av låtar från Gemini och uppföljaren Nocturne, som kom i augusti. Bäst var avslutande Summer Holiday!



Förband var Grey Television från Berlin.


onsdag 14 november 2012

Ostfrukost på le Johann Rose


I söndags åt jag frukost på le Johann Rose, ett trevligt, franskinspirerat ställe i Kreuzberg. Det blev en Käsefrühstück med fyra sorters ost, frukt och grönsaker. Brödet man fick till var, som det tyvärr brukar vara, långt från fantastiskt – en vanlig ljus fralla och en dito grov. Men själva tallriken var riktigt läcker! Och välfylld. En frukosttallrik där det är svårt att se själva tallriken är alltid en bra tallrik!




Det är ett fint café som funkar som en bar på kvällstid. När jag gick förbi i fredags kväll var det ett jazzband som spelade i den lilla lokalen och det såg väldigt trevligt ut!

Glad och trevlig personal, wifi och låga priser är tre andra bra argument att återvända hit. Klicka på länken nedan så får du en fin vy över stället!



VAD: le Johann Rose, mysigt café i Kreuzberg
VAR: Forster Straße 57 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof
NÄR: Dagligen, från 10
PRISNIVÅ: Låg – mellan

söndag 11 november 2012

Beach House på Astra Kulturhaus


Igår var jag och såg drömpopbandet Beach HouseAstra Kulturhaus i Friedrichshain. Det var en bra konsert med ett engagerat band! Baltimoreduon, bestående av Victoria Legrand (sång och keyboard) och Alex Scally (gitarr och sång), var förstärkta med Daniel Franz på trummor, som gav ljudbilden ytterligare en dimension.



De spelade totalt sjutton låtar varav femton var från de två senaste skivorna, nio från Bloom som kom i våras och sex från Teen Dream från 2010. Bland höjdpunkterna fanns fantastiska Take Care och 10 Mile Stereo men allra bäst var Myth från nya skivan. Det enda jag kan klaga på var att volymen var lite för hög (vuxenpoäng, tack)... Legrand har en ganska gäll röst och ljudbilden i bandets musik är överlag väldigt ljus, så åtminstone mina öron hade mått bra av en lite lägre nivå!



Förband var Holy Other, ett enmansambientband (finns det ordet?) från Manchester. Jag missade början, men av det jag hörde lät det intressant, bortsett från att det bitvis var alldeles för mycket bas! Han var dock inte särskilt social... Han var helt inne i sin musik och sa inte ett ord – inte ens när han lämnade scenen!


torsdag 8 november 2012

White Trash Fast Food


White Trash Fast Food är en kul restaurang/bar/klubb (och tatueringsstudio!) med fantastisk atmosfär och bra mat. Det är dessutom ett riktigt stort ställe, så jag brukar rekommendera det även om man är ett större sällskap. Menyn är också omfattande och ett hopkok av det mesta, men med tyngdpunkt på amerikansk snabbmat (getostburgaren är exempelvis alldeles lysande). Men även vinlistan är bred och överraskar bl a med ett bra utbud champagne!



Man tar begreppet white trash på allvar och har närmast skapat en (ironisk) konstform av det. För inredningen i lokalen slår det mesta i form av omfång och kitsch! Det är medvetet smaklöst och för mycket – i den mest superlativa form du kan tänka dig.

Det svänger rejält här på kvällen och som den genuina rockklubb man faktiskt är spelar musiken en central roll. Det är livemusik i princip varje kväll och nästa torsdag, den 15 november, spelar exempelvis Wild Nothing här!

Wifi finns, men tillgängligheten varierar beroende på var i lokalen man befinner sig. Om det också är en medveten strategi för att förstärka white trash-känslan låter jag vara osagt… Men det är tydligt att receptet för en lyckad helkväll stavas: Mat (kött), musik (rock’n’roll), alkohol (mycket) och tatuering.



VAD: White Trash Fast Food, ett på många sätt unikt ställe i Berlin
VAR: Schönhauser Allee 6 – 7 (Prenzlauer Berg). U Rosa-Luxemburg-Platz
NÄR: Måndag – fredag från 12, lördag – söndag från 18. Open end
PRISNIVÅ: Mellan

söndag 28 oktober 2012

Trattoria á Muntagnola


Trattoria á Muntagnola är en hemtrevlig, traditionell italiensk restaurang på Fuggerstraße i Schöneberg, ett par minuters promenad från Wittenbergplatz.

På menyn hittar man exempelvis en riktigt läcker lasagne med skinka och pistagenötter.



Servicen är inte den snabbaste, men lokalen är trevlig och full av kul detaljer, som en tv-skärm som visar vad som händer ute i köket. Och på herrtoan hittar man det här gänget:



VAD: Trattoria á Muntagnola, bra italienare
VAR: Fuggerstraße 27 (Schöneberg). U Wittenbergplatz
NÄR: Dagligen 17 – 24
PRISNIVÅ: Mellan