Middag på Volt

Att det våras för Kreuzberg i finsmakarvärlden har jag skrivit om tidigare. 2011 fick trevliga Hartmanns en stjärna i Guide Michelin och i vintras fick fina Horváth sin första stjärna. Det är två Kreuzbergrestauranger med ambitioner, men som samtidigt är betydligt enklare än de typiska stjärnkrogarna i Berlin (tänk Fischers Fritz eller Facil)! Och utvecklingen stannar så klart inte här…

Förra helgen var jag och åt middag på Volt på Paul-Lincke-Ufer vid Landwehrkanal. Restaurangen, med Matthias Gleiß i spetsen, är en bra representant för det moderna tyska köket. Och jag blir inte förvånad om den får sin första Michelinstjärna snart, för även här är maten riktigt bra. Kom ihåg var ni läste det först!

Restaurangen ligger i Umspannwerk Kreuzberg, en före detta kraftstation som försåg berlinarna med el ända fram till 1989 och som idag mest fungerar som kontorsbyggnad åt diverse webbfirmor och andra kreativa företag. Att före detta fabriker eller kraftverk i Berlin byggs om till hippa restauranger eller klubbar är ingen ny företeelse – snarare en del av den post-industriella trend som förstärker det tjänstebaserade samhällets utveckling och vår önskan om förnyelse samtidigt som vi håller fast vid det gamla – men innebär alltid en lika trevlig upplevelse. På Volt har man skapat en imponerande miljö bland röda tegelväggar och öppna metallgrindar. Man kan välja mellan att sitta längst ner och njuta av den fantastiska takhöjden eller en eller två trappor upp, på någon av de båda avsatserna som löper längs med den inre väggen.

Och maten är alltså minst lika bra som lokalen. Vi åt en trerättersmeny med tillhörande (tyska) viner och det var genomgående mycket bra. Först av allt fick vi en överraskningsrätt i form av en kaninköttbulle (!) med tillbehör. Till förrätt blev det sedan rökt stör med svartrot och portlak tillsammans med en silvaner. Riktigt bra!

Huvudrätten bestod av rådjurssadel på en bädd av brysselkål med svampcrêpes, palsternacka och fläderbärssaft. Det var fantastiskt gott och den tillhörande pinot noiren funkade perfekt till. Och tänk att brysselkål kan smaka så bra!

Till efterrätt fick vi choklad med päron, macadamiakräm och svartvinbärssorbet. Päronen kändes helt överflödiga men allting annat var underbart gott. Till detta drack vi en söt gewürztraminer.

Jag kommer garanterat att gå hit snart igen. Om inte tidigare så framåt vårkanten när man kan sitta ute på terrassen och njuta av de lummiga omgivningarna längs Landwehrkanal!

VAD: Volt, trendig gourmetrestaurang i Kreuzberg

VAR: Paul-Lincke-Ufer 21 (Kreuzberg). U Schönleinstraße / Görlitzer Bahnhof

NÄR: Måndag – lördag 18 – 24

PRISNIVÅ: Hög

Höstbilder från Kreuzberg

Hösten har slagit sina klor i Kreuzberg och övriga Berlin. Här är en serie bilder från de senaste två veckorna. De tre översta från den 10-11 november och de övriga från den 15 november.

Och till slut kan jag inte undanhålla er den här, även om den är tagen vid Alexanderplatz (Mitte). Det ständigt närvarande TV-tornet var inte lika vägledande som vanligt! Så här mycket (lite) såg man av det i lördags kväll:

Allo Darlin' på Lido

I lördags fick jag äntligen möjlighet att se fantastiska Allo Darlin’ igen, det engelska popbandet som jag tipsade om redan här. De skulle egentligen ha spelat på Rosi’s den 13 juli, men då blev konserten av någon anledning inställd och flyttades istället till Lido i lördags. Det var i alla fall en mycket bra spelning med ett entusiastiskt band! Efter att de i våras släppte sitt andra album, Europe, har de nu ett ganska stort låtmaterial att välja från. Och om jag räknade rätt spelade de åtta låtar från nya skivan och sex från den gamla.

Förband var norska Making Marks. De gjorde också ett bra jobb, trots att halva bandet saknades och att gitarren inte hade något ljud från början!

Allo Darlin’ är ett otroligt sympatiskt band som förmedlar glädje och verkligen bjuder på sig själva. När jag träffade sångerskan Elisabeth Morris i samband med deras konsert i Malmö i början av 2011 blev jag emellertid så förvirrad att jag råkade säga att jag älskar henne – när jag i själva verket hade tänkt säga att jag älskar bandets musik… Hon blev så klart livrädd, men lyckades ändå hålla god min. Och förhoppningsvis är jag inte den enda galningen hon träffat!

Lido är ett trevligt ställe. Den före detta biografen är sedan starten 2006 en av Berlins mest kända konsertlokaler. Och för att påminna om lokalens tidigare användningsområde har man lämnat kvar en rad med fyra biograffåtöljer på golvet framför scenen!

Wild Nothing på White Trash Fast Food

Igår spelade Wild Nothing i källaren på White Trash Fast Food, the Diamond Lounge.

Men vi började kvällen med att äta en trappa upp. För min del blev det en Warm Goat Cheeseburger – alltid ett säkert kort – med en Franziskaner. En trevlig uppvärmning inför en bra konsert!

Wild Nothing gjorde sig snabbt ett namn i indiekretsar under 2010 i och med släppet av den hyllade debutskivan Gemini. Många blev sedan förvånade när det visade sig att bandet endast bestod av Jack Tatum, en tjugoettåring från Virginia som spelade alla instrument (gitarrer, bas, synt och trummor) själv och som spelat in skivan hemma i sin bostad!

På scen har Tatum med sig fyra andra musiker medan han själv sjunger och spelar gitarr. Resultatet blir något rockigare än på skiva. Gårdagens konsert bestod av en blandning av låtar från Gemini och uppföljaren Nocturne, som kom i augusti. Bäst var avslutande Summer Holiday!

Förband var Grey Television från Berlin.

Ostfrukost på le Johann Rose

I söndags åt jag frukost på le Johann Rose, ett trevligt, franskinspirerat ställe i Kreuzberg. Det blev en Käsefrühstück med fyra sorters ost, frukt och grönsaker. Brödet man fick till var, som det tyvärr brukar vara, långt från fantastiskt – en vanlig ljus fralla och en dito grov. Men själva tallriken var riktigt läcker! Och välfylld. En frukosttallrik där det är svårt att se själva tallriken är alltid en bra tallrik!

Det är ett fint café som funkar som en bar på kvällstid. När jag gick förbi i fredags kväll var det ett jazzband som spelade i den lilla lokalen och det såg väldigt trevligt ut!

Glad och trevlig personal, wifi och låga priser är tre andra bra argument att återvända hit. Klicka på länken nedan så får du en fin vy över stället!

VAD: le Johann Rose, mysigt café i Kreuzberg

VAR: Forster Straße 57 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof

NÄR: Dagligen, från 10

PRISNIVÅ: Låg – mellan

Beach House på Astra Kulturhaus

Igår var jag och såg drömpopbandet Beach House på Astra Kulturhaus i Friedrichshain. Det var en bra konsert med ett engagerat band! Baltimoreduon, bestående av Victoria Legrand (sång och keyboard) och Alex Scally (gitarr och sång), var förstärkta med Daniel Franz på trummor, som gav ljudbilden ytterligare en dimension.

De spelade totalt sjutton låtar varav femton var från de två senaste skivorna, nio från Bloom som kom i våras och sex från Teen Dream från 2010. Bland höjdpunkterna fanns fantastiska Take Care och 10 Mile Stereo men allra bäst var Myth från nya skivan. Det enda jag kan klaga på var att volymen var lite för hög (vuxenpoäng, tack)... Legrand har en ganska gäll röst och ljudbilden i bandets musik är överlag väldigt ljus, så åtminstone mina öron hade mått bra av en lite lägre nivå!

Förband var Holy Other, ett enmansambientband (finns det ordet?) från Manchester. Jag missade början, men av det jag hörde lät det intressant, bortsett från att det bitvis var alldeles för mycket bas! Han var dock inte särskilt social... Han var helt inne i sin musik och sa inte ett ord – inte ens när han lämnade scenen!

White Trash Fast Food

White Trash Fast Food är en kul restaurang/bar/klubb (och tatueringsstudio!) med fantastisk atmosfär och bra mat. Det är dessutom ett riktigt stort ställe, så jag brukar rekommendera det även om man är ett större sällskap. Menyn är också omfattande och ett hopkok av det mesta, men med tyngdpunkt på amerikansk snabbmat (getostburgaren är exempelvis alldeles lysande). Men även vinlistan är bred och överraskar bl a med ett bra utbud champagne!

Man tar begreppet white trash på allvar och har närmast skapat en (ironisk) konstform av det. För inredningen i lokalen slår det mesta i form av omfång och kitsch! Det är medvetet smaklöst och för mycket – i den mest superlativa form du kan tänka dig.

Det svänger rejält här på kvällen och som den genuina rockklubb man faktiskt är spelar musiken en central roll. Det är livemusik i princip varje kväll och nästa torsdag, den 15 november, spelar exempelvis Wild Nothing här!

Wifi finns, men tillgängligheten varierar beroende på var i lokalen man befinner sig. Om det också är en medveten strategi för att förstärka white trash-känslan låter jag vara osagt… Men det är tydligt att receptet för en lyckad helkväll stavas: Mat (kött), musik (rock’n’roll), alkohol (mycket) och tatuering.

VAD: White Trash Fast Food, ett på många sätt unikt ställe i Berlin

VAR: Schönhauser Allee 6 – 7 (Prenzlauer Berg). U Rosa-Luxemburg-Platz

NÄR: Måndag – fredag från 12, lördag – söndag från 18. Open end

PRISNIVÅ: Mellan