Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche på Breitscheidplatz
i Charlottenburg är
en av Berlins mest kända
byggnader och dessutom en av världens mäktigaste fredssymboler. Men har du
besökt Berlin de senaste två åren har den inte alls varit sig lik. Istället har
den sett ut så här:
Under det höghusliknande
fodralet pågår det en omfattande renovering av den fallfärdiga kyrkoruinen. För
tack vare en ambitiös kampanj och insamling lyckades man samla ihop de 4,2
miljoner euro som behövdes för att rädda ruinen från att rasa. Renoveringsarbetet
inleddes i slutet av 2010 och man skulle varit färdig 2012, men det har dragit
ut på tiden. Och man blir absolut inte förvånad – saker och ting har en förmåga
att ta tid i den här staden – ett enkelt vägarbete kan ta mer än ett år att
färdigställa… Men under 2013 hoppas man vara klar och då blir förhoppningsvis
en av Berlins sevärdheter sig lik igen. Så här brukade den se ut:
Kyrkan uppfördes
ursprungligen 1891 – 1895. Den dåvarande kejsaren, Wilhelm II, föreslog (och beslutade) dess namn för att hedra sin
farfar Wilhelm I, Tysklands förste
kejsare (och för övrigt farfars mormors far till vår kung). När den var
färdigbyggd var den 113 m hög och den högsta byggnaden i Charlottenburg, som då
var en självständig stad utanför Berlin. Kyrkan var mindre än ett halvsekel
gammal när den så natten till den 23 november 1943 förstördes i en bombattack.
Men istället för att riva den kvarvarande delen efter kriget, lät
man ruinen stå kvar som en påminnelse för eftervärlden över andra världskrigets,
och alla andra krigs, grymheter. Med den uppenbara symboliken: låt det aldrig få hända igen.
På var sin sida om den
gamla kyrkan uppfördes i början av 60-talet en låg, åttakantig ny kyrka och ett högt, sexkantigt klocktorn. Kyrkoruinen brukar på grund av sitt utseende kallas för Hohler Zahn (den ihåliga tanden) medan de
nya byggnaderna kallas för Lippenstift (läppstiftet)
och Puderdose (puderdosan) av
berlinarna.
Så här såg för övrigt den gamla
kyrkan ut från början: