Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

onsdag 27 april 2011

Frukost på Barcomi´s Deli

Fantastiska frukostalternativ, underbara bakverk och riktigt bra kaffe. Det är tre bra anledningar att ta sig till en innergård mellan Sophienstraße och Gipsstraße i Mitte! Barcomi’s Deli har legat här sedan 1997 och är en filial till Barcomi´s KaffeeröstereiBergmannstraße i Kreuzberg. I december utökade de genom att ta över den angränsande lokalen, så nu är stället riktigt stort!



Cynthia Barcomi, professionell dansare och ursprungligen från Seattle, flyttade till Berlin 1985. Nio år senare, efter att ha fött sin andra dotter, kom hon på att hon ville göra något annat i sitt liv än att dansa. Hon hade en vision att skapa något som hon tyckte saknades i Berlin: ett café där man rostade sina egna kaffebönor och bakade allting själva, som ett ställe hon besökt under sin studietid i New York. Så föddes idén till Barcomi’s Kaffeerösterei som några år senare utökades med delin i Mitte. Allt som säljs i de båda butikerna bakas på rosteriet på Bergmannstraße och bygger helt och hållet på Cynthias egna recept. Hennes passion har även resulterat i tre kokböcker på temat bakverk, hon har setts på TV – just nu i Süß & Lecker på WDR – och har, åtminstone för delar av den tyska befolkningen, blivit känd som Miss American Pie!

Medan kafferosteriet i Kreuzberg i första hand fokuserar på kaffe, hembakade bagels och de underbara bakverken, har Barcomi’s Deli dessutom ett bredare sortiment av mackor och diverse lunchrätter. Fast man ska inte gå hit för att äta lunch – såvida det inte är en ursäkt för att äta efterrätt – utan kom hit för fikan eller frukosten! Själv går jag helst hit för den underbara frukostens skull. Då kan man exempelvis beställa in en schweizisk, fransk eller italiensk tallrik med bröd och diverse frukostdelikatesser från respektive land. Det är underbart gott och mer mat än man orkar äta upp!

Det är ingen överdrift att påstå att Cynthia tar det här med kaffe på allvar. För trots allt gott som finns att äta är det ändå kaffet som står i centrum! Det finns en mängd olika bönor att välja mellan, oavsett om man dricker ”vanligt” kaffe eller espresso, och samtliga beskrivs på ett bra sätt på menyn.

Vid mitt senaste besök valde jag en fransk tallrik (Assiette Française) bestående av bl a skinka, salami, brie och en helt underbar chèvre. Till det en stor kopp egyptisk blandning (Äthiopien Mocca Sidamo) och ett litet glas apelsinjuice. Det innebar mängder med god mat – man rullade i princip därifrån – och det fanns inte en chans att man skulle våga sig på den där biten monster brownie eller devil’s food cake som man tidigare spanat in…



Läs mer om Cynthia Barcomi på hennes hemsida, där man även hittar en del trevliga recept!




VAD: Barcomi’s Deli, amerikanskinspirerat café med fantastisk frukost
VAR: Sophienstraße 21, på innergården (Mitte). U Weinmeisterstraße / S Hackescher Markt
NÄR: Måndag – lördag 9 – 21, söndag 10 – 21
PRISNIVÅ: Mellan

lördag 16 april 2011

Bilder från Tacheles

Konstnärskollektivet, utställningslokalen, nattklubben, biografen, turistfällan, und so weiter Tacheles håller på att stängas. Fastigheten har sålts, en av två konstnärsgrupper har fått betalt (en miljon euro) för att lämna och den kvarvarande kämpar mot alla odds för att få vara kvar. Idag hölls det en demonstration utanför som en sista (?) desperat åtgärd.



Ingenstans har väl kombinationen av genuint berlinskt förfall och turistfälla varit tydligare än här. Det där ”genuint” anarkistiska, som blivit själva sinnebilden för många av Berlin, i naturlig kombination med det populära och det kommersiella. Eller om man så vill: en resa där underground blivit mainstream.

En del av innergården på Tacheles.


I tjugoett år fick de hållas, de rebelliska ockupanterna och sedermera accepterade konstnärerna, men nu är det alltså av allt att döma slut. Lite tråkigt är det ju, men samtidigt en naturlig del av den dynamik som gör Berlin till den stad den är. Och räkna med att det kommer skapas nya konstscener i staden som en direkt effekt av det här. För konstnärerna som flyttar kommer ju att ta vägen någonstans!

Lite historia: Byggnaden uppfördes 1908 som varuhuset Friedrichsstadtpassagen och sträckte sig, som en jättelik passage, ända bort till Friedrichstraße. Efter att bl a ha fungerat som showroom för elektronikkoncernen AEG under 1920-talet blev byggnaden nazisthögkvarter under 30- och 40-talen. Under andra världskriget användes delar som fängelse åt franska krigsfångar. Stora delar av byggnaden förstördes under kriget och det som fanns kvar läts förfalla under DDR-tiden – renoveringar stod aldrig högt upp på agendan under de här mörka åren! Under 80-talet började byggnaden rivas och planen var att den sista delen, den del som finns kvar idag, skulle förstöras i april 1990. Men muren föll och i februari 1990 ockuperade en grupp internationella konstnärer byggnaden. De lyckades till slut få byggnaden utnämnd till ett historiskt landmärke och fick vara kvar. Därefter utvecklades Tacheles till ett konstcentrum och en plats för oetablerade konstnärer att verka och synas. Ordet tacheles är för övrigt jiddisch och betyder ungefär tala ut, tala fritt, tala uppriktigt.

Lite historia till, i form av en serie bilder tagna förra veckan:













Läs mer om Tacheles på deras hemsida. Mer om den senaste tidens händelser (på engelska) hittar du på Exberliner.

VAD: Tacheles, ett stycke Berlinhistoria
VAR: Oraninenburger Straße 54 – 56 (Mitte). U Oranienburger Tor
NÄR: T o m förra veckan

söndag 10 april 2011

An einem Sonntag im August...

Precis i slutet – början om man kommer från nordost – av Kastanienallee ligger baren/caféet An einem Sonntag im August. Bara namnet gör ju att man vill komma hit! Det är ett skönt ställe med en väldigt avslappnad atmosfär – vilket inte minst gäller de anställda som inte verkar ha alltför bråttom.



Rökarna har en alldeles egen del av lokalen, till vänster efter entrén och skild från oss övriga med en glasdörr.

Det är typiskt berlinskt spartanskt så det förslår. Udda möblemang är bara förnamnet! När jag var här i onsdags höll de dessutom på att måla om delar av lokalen och det var så klart inget hinder för att fortsätta ha öppet som vanligt.



Det känns som att främsta anledningen att gå hit är att ta en kopp eller ett glas. Men de serverar även en liten, och väldigt billig, brunchbuffé – 2,95 € om man samtidigt beställer något att dricka – samt diverse enklare lunchrätter. Takmålningen är dock intressant! Och de har gratis internet.



VAD: An einem Sonntag im August, spartanskt hak på Kastanienallee
VAR: Kastanienallee 103 (Prenzlauer Berg). U Eberswalder Straße
NÄR: Dagligen, från 9
PRISNIVÅ: Låg – mellan

torsdag 7 april 2011

Belle & Sebastian på Columbiahalle

Fantastiska Belle & Sebastian spelade på Columbiahalle i Tempelhof igår kväll! Det blev en riktigt trevlig kväll med en minnesvärd insats av bandet.



I början av konserten konstaterade Stuart Murdoch att de alltid spelat på just Columbiahalle när de varit i Berlin – och att den lokalen faktiskt är det enda han någonsin sett av staden!

Svenska Those Dancing Days agerade förband. De har ett gäng riktigt bra låtar, men tyvärr var ljudet lite dåligt – alldeles för mycket bas – under deras spelning igår.

Belle & Sebastian gjorde som vanligt en stabil och entusiastisk insats. Jag har sett dem två gånger tidigare, men det här var helt klart min bästa upplevelse med dem hittills! De var upp till tretton personer på scenen samtidigt, inklusive en stråkkvartett som gav den extra dimension som många av låtarna kräver. Bl a det faktum att bandet vägrar kompromissa – det hade varit så enkelt och kostnadsbesparande för dem att strunta i stråkarna – gör att man tycker så bra om dem. Dessutom är de så otroligt ödmjuka! De tackade Those Dancing Days för sin insats som förband och dedikerade Fox in the Snow till trummisen Cissi, som tydligen har den som sin favoritlåt! Och lite senare tackade Stuart tjejerna i T-shirtförsäljningen för deras outtröttliga jobb.



Låtarna då? Jo, som vanligt saknade man många av sina favoriter, för trots att de hann avverka ett tjugotal sånger hinner de så klart inte med alla. Fortfarande är det If You’re Feeling Sinister-skivan från 1996 som dominerar bland låtvalen, men för övrigt är det en bra mix mellan gammalt och nytt, albumspår och singlar. Versionen av Lord Anthony var fullständigt magisk och var den som lämnade störst avtryck hos undertecknad denna kväll tillsammans med favoriten I’m Waking Up To Us. En annan höjdare blev klassikern och första extranumret Lazy Line Painter Jane, där Linnea Jönsson, sångerskan i Those Dancing Days, kom upp på scen och sjöng duett med Stuart.



Det var en fantastisk konsert på en trevlig arena. Det är kvällar som den här man blir lycklig av!

söndag 3 april 2011

Lunch hos Tim Raue

Tim Raue (född 1974) är en av de mest kända unga kockarna i Tyskland. Redan 2007 blev han utnämnd till årets kock av Gault-Millau, han har gett ut kokboken Aromen(r)evolution, har suttit i juryn i det tyska tv-programmet Meisterkoch (Mästarkocken) och – framförallt – var han än har arbetat verkar det ha blivit succé!

Raue växte upp under enkla omständigheter i Kreuzberg och var som ung, och som ende tysk, medlem i det beryktade (turkiska) gänget 36 Boys. Utan överdrift har han ordnat upp sitt liv sedan dess! Sina första stora framgångar fick han 2007 som kökschef på trendiga 44Swissôtel i Charlottenburg, vars kök belönades med en stjärna i Guide Michelin under Raues ledning och som sedan blivit av med nämnda stjärna igen. Mellan 2008 och 2010 var han kulinarisk direktör (kulinarischer Direktor) för lyxhotellet Adlon Kempinskis restauranger, där han bl a öppnade den kinesiskinspirerade restaurangen Ma Tim Raue, som efter endast fem månader fick en stjärna i Guide Michelin! Denna restaurang stängdes i juli 2010 när Tim Raue beslutade sig för att öppna eget tillsammans med hustrun Marie-Anne, som även hon kommer från Berlin (Friedenau). Detta resulterade i restaurangen Tim Raue, som öppnade i september i Kreuzberg, vid en sidogata till Friedrichstraße ett litet stenkast från Checkpoint Charlie. Och här var jag och åt lunch en fredag i början av mars!



Restaurangens filosofi är att kombinera japansk produktkvalitet med thailändska smaker och kinesisk matlagningsfilosofi. Målet är att endast servera mat som ger energi och som inte belastar kroppen i onödan. De undviker därför vitt socker, mejeriprodukter och gluten och serverar varken pasta, ris eller bröd. Det sistnämnda märks inte minst genom att den obligatoriska brödkorgen är ersatt med fyra små skålar med snacks, som serveras i samband med att menyn levereras. Det är grönsaker och cashewnötter med olika kryddor och oljor. Fräscht och gott!

Lunchmenyn består av valda delar från kvällsmenyn och från denna komponerar man sedan fritt sin egen meny. Jag valde fyra rätter, vilket kostar 48 €, men man kan även välja tre eller fem. Jämfört med vad det kostar att gå hit på kvällen är det klart prisvärt!

Som förstarätt valde jag ”japansk pizza” med tonfisk. Tonfisken var i princip helt rå och fullständigt magisk! Till andrarätt serverades jag vaktel med kinesiska tillbehör. Fågeln smakade fantastiskt men tillbehören var lite för kryddstarka för min smak.


Japansk pizza med magisk tonfisk.


Vaktel med tillbehör.



Den tredje rätten bestod av torsk på en bädd av en kräm på ärtor och wasabi och garnerad med ett knippe ärtskott. Den smakade underbart gott! De söta skotten kontrasterade perfekt till fisken och den fantastiska krämen.


Torsk på en bädd av ärtor och wasabi.


Till dessert blev det sedan azukibönor med shisoglass och röda druvor på en bädd av wasabi. Wasabin brände ordentligt i näsan men funkade för övrigt finfint med de söta druvorna. Bönorna, som jag inte ätit tidigare, var en riktigt trevlig bekantskap! Helt klart dagens bästa rätt – världsklass!


Azukibönor, shisoglass och druvor.


Bonusrätter då? Jo, innan förstarätten bjöds jag på en liten grönsak – fin att titta på men en aning smaklös – och efter efterrätten blev det en bonusdessert i form av gelé. Överraskningsmomentet avseende den sistnämnda förstärktes av att den serverades först efter att hovmästaren säkerställt att jag verkligen var nöjd med allting och jag hunnit beställa en kopp kaffe!






Maten på Tim Raue håller alltså hög klass och även vinlistan är mycket intressant. Den innehåller givetvis mängder av sake men även en hel del champagne, bl a olika årgångar av Krug, Jacques Selosse och Dom Perignon. Många av vinerna serveras på glas – med priser från i sammanhanget låga 4 € per glas – och även flera av champagnerna. Det är exempelvis möjligt att beställa Krug på glas! Jag drack ett glas 2006 Solanes från Priorat till de två första rätterna, ett utvecklat och mycket bra vin som passade perfekt till vakteln. Till torsken valde jag en 2008 Scharzhofberger Riesling Kabinett från Egon Müller i Saar, ett riktigt trevligt halvtorrt vin som gjorde sig bra till fisken!

Restaurangen lider fortfarande av vissa barnsjukdomar, varav den mest utmärkande är att servicen är ojämn. Alla i personalen är väldigt trevliga, men nivån på kunskap och inställning varierar. Sommelieren hann jag bli god vän med och när jag hade svårt att bestämma mig för vilket vin jag skulle välja till fisken, lät han mig först smaka på två olika. På slutet kom Tim Raue själv fram till bordet och frågade om allt varit till belåtenhet! Sådant bättrar så klart på upplevelsen och gör att man känner sig nöjd som gäst.

Åk hit innan stället får sin andra stjärna, priserna stiger och det blir svårare att få ett bord!

VAD: Tim Raue, sannolikt Berlins bästa asiatiska restaurang
VAR: Rudi-Dutschke-Straße 26 (Kreuzberg). U Kochstraße
NÄR: Tisdag – lördag, 12 – 14 samt 19 – 22
PRISNIVÅ: Hög