Min blogg och din guide till Berlin. Här skriver jag om mina upplevelser i Berlin, om restauranger, barer, caféer och annat som är värt att uppmärksamma. I denna charmiga, festliga, dekadenta, underbara stad!

torsdag 30 december 2010

Uppochner på Madame Claude

Madame Claude är ett är ett av de mest hajpade ställena i hela Berlin. Här är trevligt och väldigt speciellt, men det lever inte riktigt upp till sitt rykte.



Å ena sidan: Stället liknar inget annat. Det är unikt och alternativt så det förslår och inredningen i det uppochnervända barrummet skapar en speciell och glad atmosfär. Till det: bra musik – blandat men mycket rock, pop och indie – och billigt i baren! Det är den här typen av bar/klubb man gärna visar upp för en person som aldrig varit i Berlin tidigare.

Å andra sidan: Stället känns som ett mellanting mellan en fritidsgård och en studentnation! Det är kreativt men samtidigt väldigt spartanskt.

Nåväl, Madame Claude är väl värt ett besök. Om inte annat som en del av en nattlig Kreuzbergrunda eller för att upptäcka nya spännande band! För det är ofta spelningar i den lilla, intima lokalen.



Det första som möter en när man kommer hit är det röda rummet från Twin Peaks och en inramad bild av Laura Palmer! På något vis skapar det den sinnesstämning man bär med sig under resten av besöket. En del David Lynch och en del Berlin kan väl aldrig bli fel?

Man betalar entré i garderoben (valfritt mellan 1 och 3 €) och hamnar så småningom i rummet med baren. Här är i princip allting, utom människorna, uppochner! Just det, möbler i taket och uppochnervända tavlor och lampor på väggarna. De som inredde det här rummet hade garanterat väldigt roligt och det ligger bevisligen en hel del arbete och kreativitet bakom projektet.




För att ”bara” vara en bar händer det en hel del på Madame Claude. På onsdagar är det musik-quiz och varje söndag är det ”open mic night”, då vem som helst har möjlighet att sjunga och spela. Ett recept som kan bli precis hur bra (eller dåligt) som helst!

Kolla in deras Myspace-sida för att se vad som är på gång!



VAD: Madame Claude – Bar for Common People
VAR: Lübbener Straße 19 (Kreuzberg). U Schlesisches Tor
NÄR: Dagligen från 19
PRISNIVÅ: Låg

fredag 24 december 2010

Lunch på Facil

Ni som följer min blogg vet att jag gillar mat. Och tvärtemot sitt rykte finns det lyckligtvis många riktigt bra gourmetrestauranger i Berlin! Facil, som öppnade 2001, är en av dem. Den har en stjärna i Guide Michelin och är belägen på femte våningen på hotell Mandala vid Potsdamer Platz, i en glaskub på en växtrik innergård mellan de omkringliggande, högre huskropparna.

Utifrån ser Mandala inte särskilt flådigt ut – det skulle lika gärna kunna vara en kontorsbyggnad – men så fort man kommer in genom de automatiska entrédörrarna lägger man märke till den exklusiva och moderna miljön. Och den känslan förstärks efter hissturen upp till femte våningen. Väl där möts man av en korridor och några trappsteg som leder fram till ett par glasdörrar – som öppnas automatiskt när man närmar sig – och bakom dem en sluttande passage, omgiven av växter, som leder fram till en liten receptionsdisk. Mottagandet är vänligt och väldigt korrekt – tyskt så det förslår – och man får eskort till sitt reserverade bord. Själva matsalen är omgiven av glasväggar ut mot den grönskande innergården. Även delar av taket är av glas, vilket ytterligare bidrar till den öppna och ljusa känslan. Stora lerkrus med porlande vatten bidrar också till stämningen. Utan överdrift är det en riktigt läcker miljö med en exklusiv atmosfär! Här är mycket businessfolk och man känner sig en aning ”nedklädd” utan kostym.

På väg in till Facil.

Det är en öppen och läcker miljö på Facil.


Ansvarig för köket, chef de cuisine, är Michael Kempf (född 1977). Tillsammans med sina kollegor skapar han nyskapande rätter baserade på säsongens råvaror.

Här var jag och åt lunch en fredag för några veckor sedan. Och i vanlig ordning är lunchen ett mycket prisvärt alternativ till att gå hit på kvällen. Tre rätter kostar 39 euro och är alldeles lagom.

Även om själva arkitekturen känns minimalistiskt modern är stora delar av inredningen mer klassisk. Stolarna vid borden är rejäla möbler med kraftig stoppning. Vid varje sittplats finns det en liten pall, som man kan ställa sin ev medhavda väska på. När man sätter sig till bords ställs det fram små glasfat med ihoprullade varma handdukar, som man kan fräscha upp händerna med innan man börjar äta!

Första överraskningsrätten vid mitt besök är en gazpacho på rödbeta med en bit bräserad vaktel. Som andra bonusrätt bjuds jag på räkor med Granny Smith och emulsion på gurka och olja. Ingen av rätterna är mycket mer än en munsbit. De är goda, men visar tydligt att fokus inte ligger här utan på rätterna som ska komma.

Gazpacho på rödbeta med bräserad vaktel.

Räkor med Granny Smith.


Mellan de inledande smakbitarna serveras jag fyra sorters bröd med tillbehör: tonfiskröra, mascarpone med basilika, smör och flingsalt. Mascarponen är helt fantastisk och en bidragande orsak till att jag sätter i mig alldeles för mycket bröd. Det är en gyllene regel att ta det lugnt med brödet – så man inte förstör aptiten – men ibland kan man inte lägga band på sina begär!

Som första rätt (inte förrätt) väljer jag laxforell med kaviar och marmelad på kronärtskocka med pistageemulsion. Det är mycket gott och fisken smälter i munnen!

Laxforell med kronärtskocka.


Till andrarätt blir det en oxfilé från Uckermark med jordnötshollandaise och ”höstfrukter”, bestående av bl a ruccola, morot och rödbeta. Oxfilén är perfekt. Hade man ätit på en restaurang på en annan (lägre) nivå, hade de frågat hur jag ville ha köttet stekt. Här vet de och behöver alltså inte fråga!

Oxfilé och höstfrukter.


Portionerna är små, men det är ändå ingen risk att man inte blir mätt. Tre rätter känns, som sagt, lagom.

Jag snålar litegrann på vinet och bestämmer mig för att nöja mig med ett (1) glas. Efter en liten diskussion med somellieren bestämmer jag mig för en pinot noir (Spätburgunder) från Weingut Salwey i Baden. Det är ett mycket bra och smakrikt vin från 2007, som kanske inte är så lysande till fisken men funkar helt perfekt till oxfilén!

Till skillnad mot de övriga rätterna är desserten en rejäl anrättning: Schmarrn med päron och tranbär! Der Schmarrn kommer i en liten varm kastrull och ackompanjeras av en bägare med kvarg, grädde, hallonglass och timjankräm med en chokladkaka i botten. En perfekt avslutning på en mycket god lunch!

Schmarrn med tillbehör.


När man så minst anar det dyker nästa överraskning upp: bonusdessert! Det är en delikat hallonsorbet och en skål med chokladöverdragna mandlar (som ser ut som grå stenar). En kopp kaffe till det och lyckan är fullständig!

Det är framförallt den läckra miljön och den proffsiga inramningen som gör att man vill återvända hit. Maten når inte riktigt upp till samma (extremt höga) nivå som på Fischers Fritz och First Floor, men Facil har ändå ett av de absolut bästa köken i Berlin. Antalet sittplatser inomhus är begränsade till 48 så det är mer eller mindre ett måste att boka bord! På sommaren finns det även ett antal platser ute i trädgården.

VAD: Facil, gourmetrestaurang vid Potsdamer Platz
VAR: The Mandala Hotel, Potsdamer Straße 3 (Tiergarten). S/U Potsdamer Platz
NÄR: Måndag – fredag, lunch från 12, middag från 19
PRISNIVÅ: Hög

tisdag 14 december 2010

Weinbar Rutz

Weinbar Rutz är förmodligen Berlins bästa vinbar. Men rätta mig gärna om jag har fel – det skulle göra mig väldigt glad! Den huserar i samma lokaler som restaurang Rutz (med en stjärna i Guide Michelin). Baren håller till på bottenvåningen och restaurangen en trappa upp. Vinbaren fungerar som en bakficka åt gourmetrestaurangen och har en mer informell atmosfär och enklare inramning. Man har en egen meny där innehållet sträcker sig från traditionell, enkel barmat till en sexrätters avsmakningsmeny med regionala rätter.



Det finns alltså gott om möjligheter att äta, men man går lika gärna hit för att ”bara” dricka vin. De har ett 30-tal viner på glas, både röda, vita och söta. Tråkigt nog serverar de ingen champagne på glas. Priserna varierar mellan 4 och 12 € för 10 cl.

Vinlistan för övrigt är imponerande. Tyngdpunkten är på tyska viner men det finns även en hel del flaskor från Frankrike, Österrike och Italien. Avseende viner från Nya världen hittar man bland annat en imponerande samling Opus One och ett gäng viner från den australiensiska kultproducenten Henschke.

Det som är trevligt – och väldigt osvenskt – är att alla viner även kan köpas med hem! Här är prisnivån riktigt anständig och det finns goda möjligheter att få tag på äldre årgångar av viner som annars är svåra att hitta idag och som, får man förmoda, har förvarats på ett bra sätt.

Personalen är både proffsig och vänlig. Trots att de springer mellan sysslorna i baren, kring borden och i garderoben tar de sig tid att prata med gästerna. Det är trevligt och ger ett gästvänligt intryck!

Väggen med (tomma) vinflaskor bildar en fin fond.


Vinerna då? Jo, vid mitt senaste besök drack jag ett glas 2007 Pommard les Noizons från producenten René Lequin-Colin följt av ett glas 2008 Camins del Priorat från Alvaro Palacios. Det förstnämnda är en riktigt bra pinot noir som säkert kan utvecklas till ett stort vin för den som har tålamod att vänta några år. Spanjoren är en underbar, fruktig sak, bestående av carignan, grenache, cabernet sauvignon och shiraz. En flaska av prioraten kostar för övrigt 16 € att köpa med sig hem. Inte dyrt!

När jag beställer mitt första glas frågar servitrisen om jag vill ha ett glas vatten till och om det ska vara med eller utan kolsyra. Det är mineralvatten på flaska, de fyller på mitt glas efter hand och de låter bli att ta betalt för det. Det känns proffsigt och generöst!



VAD: Weinbar Rutz, vinbar med hög klass
VAR: Chausseestraße 8 (Mitte). U Oranienburger Tor
NÄR: Tisdag – lördag 16 – 23
PRISNIVÅ: Mellan – hög

måndag 6 december 2010

Reingold

Häromhelgen var jag på Reingold för första gången. Och hit kommer jag absolut att gå igen! Det är en otroligt läcker cocktailbar med skön atmosfär, lättsam stämning och smakfull inredning. Slår man upp ordet lounge i en ordbok, borde det finnas en bild från den här baren! 



Att komma hit är dessutom som en resa tillbaka till förbudstiden i 20- eller 30-talets New York. Den anonyma entrén, bartendrarnas kläder, den tidstypiska musiken och inte minst den mycket festglada stämningen bidrar till den atmosfären.

Som vanligt här i Berlin behöver man inte klä upp sig för att komma hit, men man önskar nästan att man hade gjort det! För här är så vackert, smakfullt och sofistikerat. Och utan att någonsin kännas det minsta pretentiöst. Tvärtom är stämningen hela tiden glad, vänlig och lättsam.



Färgsättningen i lokalen pendlar mellan guld, brunt och svart, vilket bidrar till den sobra utformningen. Väggen bakom den långa baren är helt färgad i guld. Alla bartendrar är enhetligt klädda i svarta byxor och vit skjorta med hängslen och fluga. Längst in i den avlånga lokalen finns ett antal soffgrupper med stora svarta skinnsoffor, svarta skinnpallar och bruna träbord som skiftar i guld och bärnsten. På väggen bakom: en gigantisk bild på Klaus och Erika Mann, nobelpristagaren Thomas Manns nästan lika berömda barn.

Klaus och Erika Mann.


Det som ytterligare utmärker Reingold är den digra drinklistan med mängder av roliga drinkar. De jobbar mycket med färska kryddor, som exempelvis salvia, timjan och basilika. Samtliga juicer som ingår i drinkarna är färskpressade, vilket ytterligare bidrar till fräschheten. Och i likhet med Victoria Bar går det även bra att få en macka om man känner sig lite hungrig.

Jag började kvällen med en Dartmoor Smash, bestående av London dry gin, äppeljuice, fläderblomssaft, sodavatten, färsk basilika och gurka. Och fortsatte med en Pink Mojito med hallon. Framförallt den sistnämnda var riktigt god!

Ska man hitta något att klaga på så saknar man det lilla vattenglaset, som är mer eller mindre obligatoriskt på de flesta andra cocktailbarer i stan. Väntetiden, från beställd till levererad drink, kunde också varit betydligt bättre vid mitt besök. Men varför klaga på sådana petitesser när allt annat är på topp?

På sommaren kan man även sitta utomhus på den trevliga innergården.

Dartmoor Smash på Reingold.

Pink Mojito.


VAD: Reingold, läcker cocktailbar med 30-talstema
VAR: Novalisstraße 11 (Mitte). S Nordbahnhof / U Oranienburger Tor
NÄR: tisdag – lördag 19 – 03
PRISNIVÅ: Mellan