Boken visar hur Prenzlauer Berg, mer än någon annan Berlin-stadsdel, förändrats sedan murens fall. Från då, med gråa, torftiga miljöer och krigsskadade hus utan centralvärme och varmvatten. Till nu, med grönska, nyputsade fasader och inbjudande omgivningar. Samtidigt utgör den ett intressant tidsdokument från en period i vår historia som inte ligger mycket mer än tjugo år tillbaka i tiden. I sina texter beskriver Venohr på ett träffande sätt hur livet var i DDR, med koleldade bostäder och brist på varor och hur en plastpåse från Aldi (västtysk lågpriskedja) kunde ha samma status som en Prada-väska har idag. Men man kan även ana en besvikelse över hur stadsdelen förändrats under senare år, att atmosfären försvunnit och hur stora delar av den ursprungliga befolkningen bytts ut mot yuppies och mediefolk.
Man kan alltså se boken som ett inlägg i gentrifieringsdebatten. Men jag har svårt att se hur någon skulle vilja gå tillbaka till det gamla när man ser bilderna i den här boken. Man kan inte stanna en stads utveckling och i det här fallet har den utan tvekan gått åt rätt håll.
Det är inte världens bästa bild, men nedan har jag fotograferat ett uppslag i boken för att visa hur den är upplagd. Till vänster hur det såg ut på DDR-tiden och till höger hur det ser ut idag. Fotografierna är tagna på samma plats på Gneiststraße, men med ungefär tjugo års mellanrum.
Boken har text på både tyska och engelska.
Mycket intressant. Med boken i hand kan det
SvaraRaderabli väldigt fängslande att få vandra omkring i
dessa kvarter vid en kommande resa till Berlin.
En Berlinvän.