Onsen

Vägg i vägg med Lemongrass på Simon-Dach-Straße ligger fantastiska Onsen. Det är en japansk restaurang med riktigt bra mat och som dessutom har låga priser.

De har jättebra sushi och fantastisk sashimi – bitarna smälter verkligen i munnen! Framförallt smörfisken är helt underbar.

Vill man inte äta rå fisk finns det mycket annat att välja på, bl a en uppsjö av spännande förrätter – stora som huvudrätter. Tar man två sådana blir man garanterat mätt och får en härlig kombination av kvalitet och kvantitet!

Ett tips är förrätten Red tuna, som består av skivor av perfekt grillad tonfisk med sparris och spenat. Helt magisk!

Grillad tonfisk med sparris och spenat.

Onsen är för övrigt benämningen på heta källor i Japan och på de badanläggningar som omger källorna. Onekligen ett udda namn på en restaurang!

VAD: Onsen, ett hett tips om du vill äta japanskt i Friedrichshain

VAR: Simon-Dach-Straße 2 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen 12 – 24, lunchpriser 12 – 17

PRISNIVÅ: Låg

Lemongrass

Lemongrass på Simon-Dach-Straße är en trevlig thailändsk restaurang med god mat till riktigt låga priser. Det är man inte ensam om att ha upptäckt, för uteserveringen är nästan alltid full så här års.

Personalen är glad och hjälpsam. Och maten är som sagt bra, t o m riktigt bra i jämförelse med många andra asiatiska restauranger i Berlin. Eftersom priserna är låga kan man med fördel välja flera olika rätter. En Lemongrass-platte, bestående av diverse smårätter, är ett trevligt sätt att börja med – oavsett om man sväljer den själv eller delar på den med sitt sällskap. För övrigt är utbudet på menyn ganska brett, med inslag av både skaldjur, fågel, kött och vegetariska alternativ. Jag har inte hunnit testa den själv, men deras pad thai sägs vara väldigt bra!

I likhet med många av de övriga ställena i kvarteret erbjuder de gratis Wi-Fi, eller WLAN som de flesta här säger. Och de har Paulaner – bara en sådan sak!

VAD: Lemongrass, bra och billigt thailändskt kök

VAR: Simon-Dach-Straße 2 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen 12 – 24

PRISNIVÅ: Låg

Dönerdach

Ett bra sätt att avsluta en kväll på Simon-Dach-Straße är att hugga en döner på Dönerdach. Stället ser ärligt talat inte särskilt roligt ut, men låt dig inte luras av den något plastiga fasaden! Här serveras riktigt bra turkisk snabbmat. Och det är rent och fräscht.

Dönerdach.

Allra bäst är en Dönerteller med kyckling och friterade grönsaker. Helt underbart gott!

Prisnivån är i linje med resten av gatan, d v s låg. En döner i pitabröd kostar 2,90 €, en talrik som ovan 5,90 och en halvliters flasköl 1,60. Det blir man inte fattig av!

Dönerteller.

VAD: Dönerdach, bra avslutning på kvällen

VAR: Simon-Dach-Straße 11 (Friedrichshain). U Frankfurter Tor

NÄR: Dagligen

PRISNIVÅ: Låg

Kristiania Espressobar

Det här stället kan man bara bli glad av – och det känns så typiskt Berlin! Det är en norskägd liten kaffebar med trevlig atmosfär och riktigt bra kaffe. Ibland finns det även en kaka att köpa till, men räkna inte med det – fokuset är helt och hållet inställt på kaffe! Det får mig att tänka på, och jämföra med, fantastiska Bonanza på Oderberger Straße.

Det är spartanskt, inte mycket mer än ett hål i väggen, men det serveras gott kaffe till låga priser. Och man har gratis internet. Och ägaren (Kristian) är glad och trevlig! Jag begär inte mer än så.

VAD: Kristiania Espressobar

VAR: Fehrbelliner Straße 5 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz / Rosa-Luxemburg-Platz

NÄR: Måndag – fredag 8 – 17, lördag – söndag 10 – 16

PRISNIVÅ: Låg – mellan

På spaning i Neukölln

Prenzlauer Berg har sin Kastanienallee, Schöneberg har Goltzstraße och i Friedrichshain finns Simon-Dach-Straße. Alltså bar- och restauranggator som fungerar som ett slags pulsåder för respektive stadsdel och utgör epicentrum för där det händer.

Motsvarigheten i Neukölln är Weserstraße. Den börjar vid Hermannplatz och Kottbusser Damm och sträcker sig sydost genom Kreuzkölln – som norra delen av stadsdelen populärt kallas – och vidare i den riktningen. I likhet med exempelvis Simon Dach var det här inte mer än en sömnig bostadsgata från början. Men så öppnade en bar – baren Ä i fallet Weserstraße – och så en till och ännu en och så vidare! Barerna och pubarna på Weserstraße är, än så länge måste jag tillägga – läser du det här inlägget om tre år undrar du kanske vad jag yrar om – inte lika många som på ovan nämnda gator, men det öppnar nya ställen hela tiden! Atmosfären känns dock annorlunda här. Det som med svenska mått mätt upplevs som alternativt på Simon-Dach-Straße och i Prenzlauer Berg är ibland ännu mer alternativt här. Det är lite enklare, lite skitigare – och lite mer inne, om man får tro dem som tycker sådant är viktigt...

Samtidigt finns det ett slags intressant bitterhet, nästan fientlighet, från många av de boende i området, t o m bland vissa av pub- och barägarna, mot turister i allmänhet och laptop-försedda hipsters i synnerhet. Man verkar livrädd för alla former av utveckling – och gentrifiering i synnerhet – som i slutändan riskerar leda till högre hyror och att man tvingas ändra sin livssituation (läs: skaffa ett riktigt jobb) eller flytta. Ungefär: passar vi oss inte öppnar det snart upp ett latte-ställe på hörnet och sedan är det bara en tidsfråga innan barnfamiljerna flyttar in och då är det definitivt kört…

Detta manifesteras inte minst genom ovanstående slagord, från en husvägg på Weserstraße: ”Wessis, bleibt in Prenzlauer Berg”. Wessis är slang för västtyskar och innebörden blir därmed ”Västtyskar, stanna i Prenzlauer Berg”. Uppmaningen kan tyckas lite motsägelsefull, med tanke på att Neukölln, där vi nu är, låg i Västberlin, och alltså var en del av Väst, medan Prenzlauer Berg låg på östsidan! Men man syftar på att det gentrifierade Prenzlauer Berg blivit vad det blivit på grund av att det ”invaderats” av en massa välmående västtyskar (och utlänningar), som gjort att hyrorna höjts och att s k ”vanliga” människor tvingats bort… Det man bortser från i det resonemanget är att många av västtyskarna flyttade till Prenzlauer Berg först efter att östtyskarna flytt stadsdelen efter murens fall och lämnat en massa tomma lägenheter efter sig och att det överlag inte var rika människor som flyttade dit, utan snarare ungt folk som attraherades av de (i jämförelse med väst) låga hyrorna, i kombination med en spännande tillvaro. Nåväl, det har runnit en del vatten genom Spree sedan dess, min poäng är att orden på väggen snarare ska ses som en vänster-högergrej än som en motsättning mellan wessis och ossis. Men intressant är det!

Hur som helst finns det flera anledningar att ta sig till Weserstraße någon kväll: Nämnda Ä, Holz-Kohlen, vodkabaren Kuschlowski eller nyligen öppnade Gastón för att nämna några av dem.

Essen + Trinken

Tidningen Zitty, som jag skrev om här, ger även ut restaurangguiden Essen + Trinken och årets utgåva har nyligen dykt upp i affärerna. Det är en tjock sak – 210 sidor – som är fullmatad (!) med recensioner och tips på restauranger, barer och caféer i hela Berlin. En riktig bibel! Och allting är sorterat och kategoriserat på perfekt tyskt manér. Först och främst har de delat in tipsen stadsdel för stadsdel, där de nio viktigaste stadsdelarna fått var sitt eget kapitel medan de mer perifera samsas under rubrikerna nordväst, nordost, sydväst och sydost. Under respektive stadsdel är tipsen sedan uppdelade i kategorier som asiatiskt, tyskt, franskt, vegetariskt, barer, und so weiter! Så befinner man sig exempelvis i Charlottenburg och vill äta något italienskt är det bara att bläddra fram till de aktuella sidorna – där man hittar inte mindre än 25 italienare, komplett med beskrivande text, prisnivå, adress, telefonnummer, hemsida, öppettider och närmaste U-bahn/S-bahn.

Utöver recensionerna innehåller tidningen reportage och intervjuer med diverse matkändisar. Och på de första sidorna listar redaktionen sina främsta favoriter, vilket väl få ses som ett slags best of. Här lyfter de bl a fram Hartmanns, som jag tipsade om precis, och Paris Moskau, som jag skrev om här!

Själv har jag insett att jag snart måste ta mig till Little Otik och Noodles & Figli i Kreuzberg, japanska Tabibito i Neukölln och kinesiska Yumcha Heroes i Mitte. Alla heta tips om man får tro Essen + Trinken!

Middag på Hartmanns

Restaurang Hartmanns i Kreuzberg har ända sedan de öppnade 2007 haft rykte om sig att servera riktigt bra mat. Och nu i vintras blev man också belönad med en stjärna i Guide Michelin! Här var jag och åt middag för en tid sedan – och kan intyga att stjärnan är högst välförtjänt! Det är gott, det är trevligt och det är värt varenda euro! Tyvärr serverar de endast middag och inte lunch.

Känslan när man kommer hit är klart annorlunda jämfört med de flesta stjärnkrogar, det andas definitivt mer kvarterskrog än gourmetrestaurang! Det är en avslappnad och hemtrevlig atmosfär och personalen är hjärtlig och jordnära.

En aperitif är ju aldrig fel, så vi inledde besöket med ett glas Jacquesson. Efter det bjöds det på två sorters bröd med tillbehören tomatkräm och keso med ramslök. Brödet var ganska tråkigt för att vara på en restaurang av den här kalibern – men man går ju å andra sidan inte hit för att äta sig mätt på bröd…

Det finns en matsedel med förrätter, huvudrätter och desserter men i vanlig ordning är det trevligast att välja en hel meny. För detta ändamål finns det en aktuell sjurättersmeny, där man fritt väljer från tre till sju rätter, vilket kostar 51 – 82 €. Vi valde fyra rätter med tillhörande vinmeny.

Innan första ”riktiga” rätten bjöds det på kvällens första överraskningsrätt: sushi med rökt ål och paprika. En trevlig start!

Kvällens första vin, utöver den inledande champagnen, var en pinot gris (Grauburgunder) från Reichsrat von Buhl i Pfalz. Till det blev det hummer och fläsklägg med ärtor, ärtpuré och ärtskott. Fantastiskt gott!

Hummer & co.

Som andrarätt blev det pocherad röding med kaviar från samma fisk samt potatispuré, allt serverat på en bädd av sallad. Till det ett glas 2009 Menetou-Salon les Bornés från Henry Pellé, en trevlig sauvignon blanc från Loire. Fisken smakade riktigt bra!

Som tredjerätt valde jag lamm med polenta och kronärtskocka. Lammet bestod av två bitar stekt filé och en bit kokt bog. Detta ackompanjerades av ett glas 2006 Weixelbaum Zweigelt Wahre Werte. Zweigelt är en österrikisk röd druva och vinet i fråga var välutvecklat, riktigt gott och passade perfekt till det underbara lammet!

Lamm med polenta, kronärtskocka och bönor.

Som avslutande ordinarie rätt blev det sedan chokladtårta med marinerade jordnötter, banan och vit chokladparfait. Och till det en 2008 Gewürztraminer från Weingut Jürgen Leiner i Pfalz, en söt sak som passade fint till efterrätten. Mycket gott!

Efterrätt.

När man så egentligen kände sig ganska nöjd, men ändå funderade på om det skulle finnas plats för något litet till, kom överraskning nummer två som bestod av fyra små tryfflar. En kopp kaffe därtill och lyckan blev total!

VAD: Hartmanns, gourmetrestaurang i Kreuzberg

VAR: Fichtestraße 31 (Kreuzberg). U Südstern

NÄR: Måndag – lördag 18 – 24

PRISNIVÅ: Hög