Cookies Cream

Undergroundrestaurangen Cookies Cream har varit ett av de mest omtalade ställena i Berlin de senaste åren. Här har Stephan Hentschel tagit den vegetariska matlagningen till gourmetnivå och matkritikerna har fallit pladask. Och det är dessutom ett väldigt häftigt ställe! Har du vänner på besök som vill att du tar med dem till något som är ”typiskt Berlin”, är det hit du ska ta dem; få platser känns nämligen mer Berlin 2014 än den här! En gammal industrilokal på en bakgård i Mitte utgör scen för händelserna och skapar den perfekta miljön. Stället ligger verkligen mitt i smeten – om nu det uttrycket över huvud taget kan tillämpas här i Berlin – ett litet stenkast från korsningen Unter den Linden - Friedrichstraße. Men det är samtidigt helt omöjligt att hitta hit om man inte känner till det. Man går in i en gränd från en tvärgata till Friedrichstraße, tar sedan en sväng till höger och en till vänster innan en gigantisk kristallkrona uppenbarar sig i taket och avslöjar att man hittat rätt. Entrén är vid ett gammalt varuintag och man måste ”givetvis”, i sann privatklubbsanda, ringa på för att bli insläppt!

Lokalen är uppdelad i två avdelningar: en riktigt läcker bar (Drayton) med dämpad belysning, som hämtad från förbudstidens New York, och den eleganta restaurangdelen (Cookies Cream) med linnedukar och fine dining-atmosfär.

Vi började kvällen med en Holy Basil, en mycket trevlig tequilabaserad aperitif med fläder, lime och basilika:

Restaurangen erbjuder tre rätter för 39 € och man väljer från en meny bestående av fem förrätter, fem huvudrätter och tre desserter. Jag valde att börja med vaktelägg i brioche med schalottenlök, potatiskräm och tryffelsås. En kul och väldigt god rätt, men där schalottenlöken tyvärr blev lite för dominerande.

Därefter fortsatte jag säsongsmässigt med vit sparris med quinoa och gräslök. Det var mycket bra och ett tydligt bevis på att man kan göra en huvudrätt som känns komplett utan vare sig kött eller fisk:

Jag avslutade med en läcker portion dulce de leche med maräng, passionsfrukt, kaffe och pekannötter:

Efter att ha dukat undan våra tallrikar kom servitrisen tillbaka med något som liknade en stor trästämpel. Och mycket riktigt: med orden ”vill ni ha en digestif?” stämplade hon digestif- och kaffemenyn på duken! Innovativt och klart effektfullt!

VAD: Cookies Cream, hippt inneställe i Mitte

VAR: Behrenstraße 55 (Mitte). U Französische Straße

NÄR: Tis-lör, från 19 (från 18 vintertid)

PRISNIVÅ: Mellan

Musik från Berlin

Berlin har varit ett centrum för olika typer av elektronisk musik de senaste 40 åren. Från Tangerine Dreams experimenterande i början av 70-talet, via 80-talets synthscen och ett 90-tal då technon gjorde Berlin till Europas svar på Detroit, till Berghain och resten av dagens elektroniska scen. Detta har även präglat andra musikstilar på ett påtagligt vis och det är ingen slump att stilbildande artister som Bowie, Cave, Martin Gore och U2 har kommit hit för att försöka hitta sig själva eller sin musik igen.

Konklusionen av detta? En låtlista så klart! Här är åtta låtar från fyra årtionden, made in Berlin. Något att lyssna in våren med!

David Bowie - Heroes (1977): Bowie flydde till Berlin 1976 för att bli kvitt sina demoner, delade lägenhet med Iggy Pop i Schöneberg och skapade tillsammans med Brian Eno sin berömda Berlin-trilogi (skivorna Low, ”Heroes” och Lodger). Här är titelspåret från andra skivan.

Iggy Pop - The Passenger (1977): Iggy behövde också ett miljöombyte och hängde med Bowie till Berlin, som hjälpte honom att producera och skriva låtar till skivorna The Idiot och Lust for Life. Texten till The Passenger, som Iggy skrev ombord ett S-bahntåg, är inspirerad av en dikt av Jim Morrison.

Depeche Mode - Stripped (1986): Martin Gore bodde i Berlin under några år i mitten av 80-talet, där han sannolikt skrev den här. Videon till låten är för övrigt inspelad i Kreuzberg!

Nick Cave - The Weeping Song (1990). Nick Cave bodde i Berlin under stora delar av 80-talet och även om han flyttat till Brasilien när den här släpptes, mixades den i Tritonus Tonstudio i Kreuzberg.

U2 - One (1991): Uppmuntrade av murens fall och den tyska återföreningen flyttade U2 till Berlin hösten 1990, för att komma vidare musikaliskt efter Rattle and Hum. Men innan de lyckades skapa det som kom att bli 90-talets bästa skiva, Achtung Baby, tyngdes de av miljön, inre slitningar och stulna inspelningar. Skapandet av One räddade dem!

Einstürzende Neubauten - Stella Maris (1996). Nick Caves polare och mångårige gitarrist Blixa Bargeld har parallellt med sitt engagemang i the Bad Seeds även detta Berlinbaserade band. Denna ballad är deras mest kända verk. Här är videon, inkl engelsk textning!

Rammstein - Du hast (1997): Rammstein bildades i Berlin 1994. Texten är en ordlek med orden hast (har) och hasst (hatar). Du hast mich...

Snowgoons – Incite a Riot (instr, 2009): Det här hip hop-kollektivet är egentligen inte alls min kopp te. Men så släppte de en skiva med instrumentala versioner av sina låtar, inklusive den här, och man kan inte bli annat än glad!

Spotify-länkar:

David Bowie – Heroes
Iggy Pop – The Passenger
Depeche Mode – Stripped
Nick Cave & The Bad Seeds – The Weeping Song
U2 – One
Rammstein – Du Hast
Snowgoons – Incite a Riot

Alfred Grenander

En svensk som betydde mycket för Berlins utveckling i början av 1900-talet – och vars avtryck fortfarande är mycket tydliga i staden – var arkitekten och möbeldesignern Alfred Grenander. Han är framförallt känd för att han utformade en stor del av Berlins tunnelbanestationer, som i de flesta fall fortfarande har kvar sitt ursprungliga utseende.

Grenander föddes i Skövde 1863, började plugga arkitektur på KTH 1881 men flyttade till Charlottenburg 1885 för att avsluta sina studier här. Tillsammans med sin svåger, Otto Spalding, ritade han bostadshus i det växande Berlin och när tunnelbanan skulle börja byggas rekryterades Alfred som arkitekt. Mellan 1902 och 1930 skapade han ett 70-tal tunnelbanestationer. Han var något av en multitalang; han var inte bara duktig på att rita byggnadsverk utan hade även en känsla för inredning, tekniska lösningar och inte minst färg och form! Och i det stora tunnelbaneprojektet utformade han allt från biljettkassor och tåginredning till ornament och stationsbyggnader. Det var hans idé att måla stationer i olika färger för att skilja dem åt och han stod även bakom de klassiska stålpelarna på Alexanderplatz. Nästan samtliga av Grenanders stationer är fortfarande i bruk och utgör tillsammans mer än en tredjedel av det totala antalet stationer som finns idag!

Grenanders mest kända verk: U-bahnhof Wittenbergplatz.

U-Bahnhof Wittenbergplatz.

Utöver tunnelbanestationer och bostadshus ritade han dessutom broar, bl a Gotzkowskybron mellan Charlottenburg och Moabit och Schönfliesserbron i Prenzlauer Berg.

Den gode Grenander har fått ett torg uppkallat efter sig, Alfred-Grenander-Platz vid U-Bahnhof Krumme Lanke i Zehlendorf. Och en gata hemma i Skövde!

Alfred Grenander dog i Berlin 1931 men ligger begravd i Falsterbo.

Heidenpeters

Heidenpeters är ännu ett i raden av spännande mikrobryggerier som har poppat upp i Berlin de senaste åren. Johannes Heidenpeter, som mannen bakom bryggeriet heter, brygger sina öl i Markthalle Neun i Kreuzberg. Här har han även en liten bryggpub där man tre dagar i veckan kan smaka på några av hans senaste skapelser. För närvarande finns det tre sorter på fat, som alla är mycket bra: Thirsty Lady (fruktig och smakrik american pale ale), Pale Ale (fruktig och något syrlig engelsk pale ale) och Almost Schwarzbier (mustig och maltig schwarzbier med rostade toner). Alla kostar 2,50 € för 0,3 l.

Det finns några enkla sittplatser vid baren där man kan avnjuta brygderna, men mot en liten pant kan man även ta med sig sitt glas till något av matställena i saluhallen.

Markthalle Neun är för övrigt en av fyra av de fjorton ursprungliga saluhallarna som fortfarande finns kvar och används. På torsdagskvällarna (17-22) är här Street Food Thursday med gatumat från hela världen och på fredagar och lördagar är det marknad 10-18. Här kan du läsa mer (på tyska) om saluhallens historia.

VAD: Heidenpeters, bra mikrobryggeri i Kreuzberg

VAR: Markthalle Neun, Eisenbahnstraße 42-43 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof

NÄR: Torsdag 17-22, fredag 14-20, lördag 12-20

PRISNIVÅ: Låg

Nachtigall

Nachtigall (näktergal) är ett litet, libanesiskt hak på en tvärgata mellan Reichenberger Straße och Wiener Straße. Det är långt ifrån spektakulärt och inte särskilt hemtrevligt, men de har bra arabisk snabbmat baserad på fina råvaror!

Är man två och har svårt att bestämma sig för vad man vill äta kan man alltid välja en gemischte Teller für 2 Personen med falafel, shawarma, makali, couscous, ris och hummus. Det visar sig vara inte en, utan två tallrikar med lite av varje! Totalt sett är det ganska mycket mat. Det är fräscha grönsaker och fina falafel men det snålas en aning med kycklingen!

Annars funkar det alltid bra med en halloumiteller med hummus och tabbouleh. En liten sådan (bilden nedan) kostar 5 € och man får en stor för 6,50 €. Det är jättegoda halloumibitar och tabboulehn är frisk och fin. Och de verkar dessutom ha den goda smaken att skippa vitlöken i både hummusen och tabboulehn, vilket min mage är tacksam för!

De erbjuder en mängd färskpressade juicer, bl a morot och apelsin, men ingen alkohol.

VAD: Nachtigall Imbiss, libanesisk snabbmat

VAR: Ohlauer Straße 10 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof

NÄR: Dagligen, 11-02

PRISNIVÅ: Låg-mellan

Julbilder från Berlin

Mitte:

Schöneberg & Charlottenburg:

Prenzlauer Berg:

Friedrichshain:

Kreuzberg:

Frohe Weihnachten!

Brunch på Pappa e Ciccia

I söndags blev det brunch på fina Pappa e Ciccia i Prenzlauer Berg. Nästan allt som serveras på den italienska restaurangen är ekologiskt och det märks verkligen att de har fokus på att använda rätt råvaror! Allt från brödet till de varma rätterna smakar riktigt bra.

Brunchen, som serveras varje söndag 11-15, kostar 16 pengar. Det är en bit över genomsnittet i Berlin, men känns ändå mycket prisvärt! Den består av en härlig mix av traditionell italiensk mat: Cannelloni, carpaccio, caprese, salami, mortadella, scamorza, taleggio, risotto, lasagna…

Även kaffet är riktigt bra! Och de har wifi.

Pappa e Ciccia var för övrigt det italienska namnet på TV-serien Roseanne! Deras hemsida (länk nedan) är i formen av en blogg där de varje dag visar den aktuella menyn.

VAD: Pappa e Ciccia, italiensk ekologisk restaurang med bra brunch

VAR: Schwedter Straße 18 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz

NÄR: Måndag 18-23, tisdag-söndag 11-23

PRISNIVÅ: Mellan