Bierkombinat Kreuzberg

Snabbtips: Bierkombinat Kreuzberg är en oansenlig liten pub några stenkast från Görlitzer Bahnhof. Det intressanta med stället är att det fungerar som centrum för Schoppe Bräu, ett i den växande skaran av mikrobryggerier i Berlin och ett av de absolut bästa. Här kan man exempelvis hitta finfina Schoppe Dunkel eller fantastiska Black Flag! Vill man till äventyrs dricka annat än öl finns det även bl a cocktails och drinkar till låga priser.

Lokalen är dessvärre riktigt sunkig och rökindränkt, men nu under sommarhalvåret går det lyckligtvis bra att sitta ute istället.

VAD: Bierkombinat Kreuzberg, pub med öl från Thorsten Schoppe

VAR: Manteufelstraße 53 (Kreuzberg). U Görlitzer Bahnhof

NÄR: Dagligen, från 18
PRISNIVÅ: Låg-mellan

Boktips 5: Mitt Berlin av Annamaria Olsson

Annamaria Olsson, som tidigare publicerade initierade tips och träffsäkra texter på bloggen Berlin en kärlekshistoria, har skrivit en bok om Berlin! Mitt Berlin heter den och det är en personligt skriven guide där bl a hennes konst- och historieintresse skiner igenom på ett bra sätt.

Annamaria delar med sig av sina bästa Berlintips, om allt från barer och restauranger till gallerier och shopping. Boken innehåller dessutom många träffsäkra beskrivningar, exempelvis den om hipstercaféet Sankt Oberholz i Mitte! Dessvärre finns det en del felaktigheter också, som att U-Bahn går hela natten (det gör den bara på helgerna), och alla tips är inte helt uppdaterade. Av någon anledning blandar hon ihop begreppen Kiez (område, kvarter) och stadsdel. Hon har också svårt för var gränserna mellan de olika stadsdelarna går. Exempelvis placerar hon den turkiska veckomarknaden på Maybachufer i Kreuzberg (rätt stadsdel är Neukölln), kaffestället Five Elephant i Neukölln (det ligger i Kreuzberg) och varuhuset KaDeWe i Charlottenburg (det ligger i Schöneberg). Många av gallerierna hon skriver om ligger inte Schöneberg utan i Tiergarten och restaurangen Reinstoff ligger i Mitte och inte i Prenzlauer Berg.

Men trots alla småfel är detta en lysande guidebok till Berlin. I slutet finns en smart evenemangskalender för den som vill kombinera sitt Berlinbesök med något evenemang – eller bara letar efter en ursäkt att åka hit! Köp den här boken så får du ut mer av din resa!

Immertreu

I lördags kväll blev det ett besök på Immertreu. Det är en klassisk och dessvärre ganska inrökt cocktailbar i Prenzlauer Berg. Lokalen är inte helt anonym – skyltar och gröna lampor avslöjar att här händer det något innanför väggarna – men man får i vanlig ordning snällt ringa på för att bli insläppt!

Här serveras det mycket välgjorda cocktails i en sober miljö. Och det är ett riktigt skönt ställe med vänlig och avslappnad service! Det känns som en klyscha i dessa sammanhang, men känslan när man sitter i sin läderfåtölj är att man kommit tillbaka till 20-talets förbudstid.

Det blev en Rapscallion (Talisker, sherry, absinth och choklad) och en Nuclear Daiquiri. Den förra, ursprungligen skapad på Ruby i Köpenhamn, var fantastiskt bra och den senare behövde bara några extra droppar lime för att nå perfekt balans!

Nuclear Daiquiri.

VAD: Immertreu, cocktailbar med klassiska drinkar

VAR: Christburger Straße 6 (Prenzlauer Berg). U Senefelderplatz / S Prenzlauer Allee

NÄR: Måndag-lördag, från 20
PRISNIVÅ: Mellan

Middag på 5 – Cinco by Paco Pérez

I torsdags fick jag äntligen möjlighet att besöka 5 – Cinco by Paco Pérez! Ett besök här har stått högt upp på att göra-listan ända sedan de öppnade häromåret, men har av olika anledningar inte blivit av förrän nu. Stället har fått översvallande recensioner och sedan november 2013 har de en stjärna i Guide Michelin. Restaurangen är en del av det påkostade och mycket vackra das Stue, designhotellet som ligger i ambassadkvarteren i Tiergarten och som är värt ett besök i sig. Har du en rejält tilltagen resebudget och tycker att Adlon känns för mossigt, då kan det mycket väl vara här du vill bo när du besöker Berlin!

Paco Pérez är kocken som utvecklat en tapasbar till en tvåstjärnig restaurang hemma i Katalonien och nu har han tagit med sig såväl koncept som råvaror till Berlin. Restaurangens namn syftar på att maten ska tala till alla våra fem sinnen men även på handens fem fingrar, d v s hantverkskonsten. Och att servera mat på den här nivån innebär tveklöst en konstform!

Man kan välja att beställa enskilda rätter från menyn, men för att verkligen förstå Pacos kokkonst och storheten med restaurangen, känns det självklart att köra med hela programmet, Experience menü, som innebär 27 rätter och tre timmars njutning! Låt dig inte avskräckas av antalet rätter, storlekarna på portionerna varierar från ganska små till mycket små och en del av dem serveras tillsammans som olika teman. Det är genomgående mycket bra och det är inte förrän på vägen hem man inser hur mätt man faktiskt är! Maten känns egentligen inte särskilt spansk, snarare internationell i brist på ett bättre ord. Det är mycket fisk och skaldjur och en hel del asiatiska influenser. Men det är framförallt väldigt lekfullt! ”Duvan”, som är kvällens sista varmrätt, visar sig exempelvis vara ett päron färgat rött av rödbetsjuice:

Temat Trädgård är så vackert att man knappt vill börja äta! Men det är lyckligtvis inte bara fint att se på utan även mycket gott. Allra godast är den ätbara ”jorden”, gjord av bl a oliver och socker.

Att det är sparrissäsong kan man så klart inte bortse från! Det här är en av kvällens bästa rätter:

Scampi med curryglass, kokos och koriander:

En grouper må vara en ful fisk, men den smakar underbart:

En fantastisk portion Ägg Benedict skapar lite frukostkänsla mitt i allt:

Finalen består av fyra efterrätter, den ena mer lekfull än den andra. Så här ser två av dem ut:

Maräng med fruktsås...

En hyllning till Salvador Dalí.

Till allt det här härliga drack vi en champagne från Bèrêche, en silvaner från Max Müller och en fantastisk riesling från Hansjörg Rebholz, serverad från dubbelmagnum.

VAD: 5 – Cinco by Paco Pérez, moderna tapas på mycket hög nivå

VAR: Drakestraße 1 (Tiergarten). S Tiergarten / U Wittenbergplatz

NÄR: Tisdag-lördag, 19-22:30

PRISNIVÅ: Hög

Monkey Bar

Jag lovade ju att återkomma till Monkey Bar – när jag skrev det här inlägget om NENI Berlin – och bättre sent än aldrig får man förmoda!

Det är en riktigt häftig skybar, med takterrass och många kul detaljer, som ligger på taket till Bikini-huset vid Zoo, vägg i vägg med ovan nämnda restaurang.

Bild: Monkey Bar

I baren är det fokus på rombaserade drinkar med aptema. Föredrar man ren sprit framför cocktails har de även ett bra utbud av rom och gin. På väggen mittemot bardisken finns det en kul relief av diverse apor och bakom själva baren kan man under dagtid sitta och spana ner på de riktiga aporna inne på Zoo!

Det här är mer New York än Berlin – men varför klaga?

VAD: Monkey Bar, häftig skybar vid Zoo

VAR: Budapester Straße 40 (Charlottenburg). S Zoologischer Garten / U Kurfürstendamm

NÄR: Söndag-torsdag 12-01, fredag-lördag 12-02
PRISNIVÅ: Mellan

Maxim Weinbar

Maxim är en relativt nyöppnad (januari 2014 för att vara exakt) vinbar i Mitte med fokus på naturviner. Stället drivs av Maxime Boillat, en schweizare från den franskspråkiga delen av landet. Det är mestadels franska viner på menyn, men det finns även en hel del från Tyskland och några från Sydeuropa. För att vara här i Berlin är antalet viner som erbjuds på glas mycket ambitiöst. Matmässigt finns det en handfull varmrätter som samtliga går att beställa med eller utan ett särskilt rekommenderat glas vin. Dessutom en trevlig charkuteritallrik från Savojen och en omfångsrik lista med fina franska ostar. Och så ostron förstås!

Iakttagelse: Det är uppenbart att Maxime brinner för sina ekologiska viner och framförallt ser sin verksamhet som en vinbar. Det flesta av gästerna verkar dock se stället som vilken restaurang som helst, där man i första hand äter och i andra hand dricker vin… Det gör att både köket och skafferiet snabbt känns aningen underdimensionerade! Man får därför vara beredd på att hälften av rätterna kan vara slut och att det kan ta lång tid att få in sin mat. Tur då att det finns gott om trevliga viner att dricka medan man väntar!

På sommaren sitter man gärna på uteserveringen under vinrankan.

VAD: Maxim, vinbar med naturviner i Mitte

VAR: Gormannstraße 25 (Mitte). U Weinmeisterstr (!) / Rosenthaler Platz

NÄR: Tisdag-lördag, från 18
PRISNIVÅ: Låg-mellan

Freies Neukölln har stängt

Vid årsskiftet stängde Freies Neukölln. Baren i Neukölln blev något av en institution, inte för att de serverade fantastiska drinkar eller erbjöd en mysig miljö – långt från det – utan för att det var stället som inledde omvandlingen av Weserstraße till den bargata den är idag. Och för att dess ägare Matthias Merkle gav ett ansikte åt den trångsynthet som dessvärre präglar delar av dagens Berlin. 2010 blev han känd när han publicerade en video (se den här) där han ondgjorde sig över alla ”turister” som kom och ”förstörde” hans stadsdel. Istället för att som barägare bli glad över fler gäster såg han dem som ett hot mot sina invanda vanor och sitt sätt att leva… Han tillhör alltså den växande och allt mer högljudda skara berlinare som tycker att alla nyinflyttade och tillfälliga besökare kommer hit och sabbar ”deras” stad. Allt enligt tesen fler människor – dyrare stad. Det intressanta är att de som klagar högst i princip alltid själva är inflyttade! Men eftersom de var här ”först” tycker de att de har claimat staden och att det de uppskattar (läs: låg hyra och billig öl) riskerar gå förlorat om fler kommer hit och driver på gentrifieringen.

Bild från i somras.

Lite bakgrund: Matthias, ursprungligen från Freiburg i sydvästra Tyskland (jodå, han är också inflyttad), lockas till Berlin i början av 90-talet. Han bosätter sig i Neukölln, en stadsdel med dåligt rykte och präglad av invandrare, hög arbetslöshet och kriminalitet. Han gillar verkligen sin stadsdel och att man kan hyra en jättelägenhet för nästan inga pengar alls, men tycker det är tråkigt att man måste ta sig till Kreuzberg när man vill gå ut och dricka öl. Tillsammans med sin partner och filmkollega Antje Borchardt öppnar han 2006 därför en Eckkneipe (=klassisk tysk kvarterskrog, belägen i ett gathörn) i hörnet av Pannierstraße-Weserstraße. Stället överlever mot alla odds – tydligen ska hans grannar ha slagit vad om hur många veckor det skulle dröja innan de tvingades stänga – och inspirerar dessutom andra som öppnar barer som Ä, Kuschlowski och Silver Future. Vintern 2008 upptäcker tidningen Zitty vad som håller på att hända i ”den farliga stadsdelen” och publicerar en serie artiklar under rubriken Neukölln rockt. Det blir katalysatorn som lockar ”alla” att komma hit. Droghandlarna försvinner från Weserstraße och nya barer och restauranger poppar upp som svampar ur jorden. Ryktet sprider sig långt utanför stadens gränser och istället för turkar och araber är det nu en ny typ av utlänningar som flyttar hit: studenter och andra levnadsglada från USA, Sydeuropa och Skandinavien. Efterfrågan på lägenheter stiger, hyresutvecklingen tar fart och många som bodde här redan tidigare får svårt att bo kvar.

Tillbaka till idag: Anledningen till att Freies Neukölln stängde var att hyreskontraktet löpte ut och att fastighetsägaren inte ville förlänga det (oklart varför). Men istället för att, som många andra gör, flytta till en ny lokal valde man att kasta in handduken. Och det är klart, med ett öppet förakt mot de flesta av sina gäster, en allmän rädsla för förändringar och inte minst med attityder som ”vi har en espressomaskin, men vi vägrar att sälja någon jävla latte”, är det kanske inte så konstigt att Matthias Merkle ger upp och stänger sin bar. Berlin är tveklöst en institution fattigare, men Neukölln är lyckligtvis inte mindre fritt för det!

Man kan se stängningen som ett tecken i tiden. Inte nödvändigtvis ett tecken på att en epok är på väg att ta slut, men att staden fortsätter att utvecklas. Berlin är fortfarande en ur många aspekter ofärdig stad, något som bidrar till dess charm och lockar hit människor från hela världen. Men det Matthias Merkle och hans meningsfränder inte inser är att man inte kan stoppa en stads utveckling. Tror man på frihet och människors fria vilja måste man också tro på marknaden – den som så många tycks hata för sakens egen skull – för den är inget annat än ett utslag av våra gemensamma intressen. Och då måste man också acceptera gentrifieringen av vår stad.