Sommarbilder från Berlin

Lite bilder från den gångna sommaren kanske, nu när hösten börjar inta Berlin?

Kreuzberg:

Friedrichshain:

Prenzlauer Berg:

Tiergarten och Moabit:

Mitte:

Eispiraten

Även om vi mycket väl kan ha upplevt sommarens sista suck, är det så klart inte för sent att tänka på glass! Och befinner man sig i Friedrichshain är Eispiraten vid Boxi det självklara valet.

Egen tillverkning, fina ingredienser och ett spännande utbud gör att man gärna återkommer hit. Prissättningen är lite oregelbunden, men en bägare med två kulor kostar 1,60 €. Det är rena fyndet med tanke på hur gott det smakar – och exakt halva priset jämfört med Hokey Pokey!

Ett anslag i fönstret ber om ursäkt för väntetiden. Periodvis kan nämligen kön ringla sig lång – klart i nivå med ovan nämnda ställe – och man får vara beredd på att få vänta på sitt byte. Tur då att det smakar så bra!

Men se upp för papegojan!

VAD: Eispiraten, bästa glassen i Friedrichshain

VAR: Grünberger Straße 85 (Friedrichshain). U Samariterstraße

NÄR: Vår – höst. Dagligen 12 – 21

PRISNIVÅ: Låg

Afternoon tea på the Regent

Lyxhotellet the Regent huserar fantastiska Fischers Fritz, som jag skrivit om bl a här, men det finns fler anledningar att ta sig hit. Till exempel för en engelsk eftermiddagsfika i tesalongen!

Afternoon tea är en lika trevlig som traditionell engelsk måltid och få ställen kan erbjuda en bättre inramning åt ritualen än det här. Miljön är klassiskt lyxig, inredningen själva andemeningen av ordet sober – vårdad, smakfull, elegant – och servicen diskret och effektiv. En pianist skapar passande stämning vid flygeln (men man blir ändå ganska tacksam när han slutar) och den öppna spisen värmer vid behov.

För 31 € får man scones med clotted cream och sylt, fyra sorters små sandwichar, hallontarte, chokladtryfflar och småkakor. Samt te, kaffe eller choklad. Inte billigt, men helt klart ett trevligt alternativ till lunch om man ätit sen frukost! Vilken onsdag eftermiddag som helst.

VAD: Afternoon tea på the Regent

VAR: The Regent, Charlottenstraße 49 (Mitte). U Französische Straße

NÄR: Dagligen, 14 – 18

PRISNIVÅ: Hög

Brauhaus Lemke

OK, jag får börja med att erkänna att jag avfärdade det här stället som en turistfälla redan 2008. Men man får väl ändra sig? För faktum är att Brauhaus Lemke är värt ett besök, framförallt om man gillar öl i allmänhet och mikrobryggerier i synnerhet. Deras öl är nämligen riktigt bra!

Stället ligger under S-bahnjärnvägen mellan Hackescher Markt och Alexanderplatz. Lokalen är stor – den sväljer utan vidare några busslaster turister i taget – och trevligt inredd. Järnvägsviaduktens teglade ramverk skapar i sig spännande lokalförutsättningar och i kombination med en stilfull inredning och den synliga bryggeriutrustningen skapas en mycket inbjudande atmosfär! Men på sommaren är det ändå trevligast att sitta på innergården.

Ölsortimentet består av tre fasta sorter och ett säsongsöl. Lemke Original är en mörk lager med nötig karaktär och aningen söta toner. Lemke Pils är en väldigt ”ren” pilsner med förhållandevis låg beska. Och Lemke Weizen är en weißbier, fruktig och lätt med mycket banan i smaken. Säsongsölet vid mitt senaste besök var en imperial stout, ett alkoholstarkt och mycket smakrikt öl. Alla är mycket bra, men veteölet är bäst! Ett bra sätt att få testa alla fyra är att välja en Bierkostprobe för 4,10 €:

Vill man äta något till sin(a) öl finns det ett brett sortiment bestående av allt från korvar, schweinshaxe, gulaschsoppa och schnitzel till fisk, sallad och flammkuchen. Det känns som att kocken är mer mån om att kunna erbjuda så många olika sorters mat som möjligt än att den ska vara så bra som möjligt – men det är eventuellt bara jag som är bitter och konspiratorisk…

Servicen är erkänt ojämn, men den goda ölen förlåter det mesta! Bryggeriet har funnits sedan 1999 och man har även en filial vid Schloß Charlottenburg (Luisenplatz 1).

VAD: Brauhaus Lemke, klassiskt mikrobryggeri i Berlin

VAR: Dircksenstraße 143 (Mitte). S Hackescher Markt

NÄR: Dagligen, från 12

PRISNIVÅ: Mellan

Hostaria del Monte Croce

I torsdags blev det middag på den mycket hemtrevliga italienska restaurangen Hostaria del Monte Croce. Stället har nästan blivit legendariskt för att det är så svårt att hitta! Och beläget som det är, på andra innergården på en sömnig bostadsgata i Kreuzberg och utan den minsta skylt ut mot gatan, måste man givetvis känna till det för att hitta hit.

I likhet med exempelvis Lavanderia Vecchia erbjuder de ett koncept, en helhetslösning, där man som gäst varken kan påverka tid eller vad som serveras. Ungefär som när man blir bjuden på middag! Här betalar man 51 € och får åtta rätter (fyra förrätter, en primo, två secondi och en dessert), obegränsat med rött och vitt vin, mineralvatten, kaffe och digestif! Och till skillnad mot ovan nämnda restaurang är det här verkligen som att komma hem till någon! Miljön är som sagt hemtrevlig och stämningen är familjär. Och eftersom man sitter ganska trångt blir man snabbt bekant med de andra gästerna.

Stället drivs av en allvarlig italienare, Andrea från Toscana, och hans familj. Hustrun (jag inbillar mig åtminstone att de är gifta) lagar all mat och han serverar den. Efter lite artighetsfraser inleder han med att säga, halvt på skämt halvt på allvar, ”Ät inte för mycket bröd! Det blir mycket mat. Äter ni inte upp alla rätter får ni ingen dessert!”

Första rätten står redan uppdukad när vi kommer hit. Det är en liten antipastitallrik och var sin liten brödsallad med tomat, selleri och kapris. Vid sidan av detta finns det ett krus med rött vin och ett med vitt samt en flaska mineralvatten. Andrea levererar generöst nya vattenflaskor under kvällens gång medan man själv fyller på krusen från en vintunna i lokalen. Vinerna är förvånansvärt bra och det är inget tufft jobb att gå och fylla på!

Därefter bärs det in en tallrik med tre sorters salami. Två av dem är riktigt goda medan den tredje är så spicy att elden dröjer sig kvar i munnen en kvart efteråt!

Tredjerätten är bresaola med kantareller, ruccola och parmesan. Det är väldigt gott och utan tvekan den bästa bresaola jag ätit!

Som fjärde rätt får vi fyllda fikon med pancetta, getost, pinjenötter och apelsinskal. Jättegott!

Sedan blir det, som primo, en underbar, hemgjord tagliatelle med svamp, färskriven tryffel och parmesan.

Som första secondo serveras vi kycklinglår med paprika och potatis och därefter blir det gösfilé med sallad.

Trots att vi nödgades lämna delar av salamin förbarmar sig Andrea över oss och bär fram desserttallrikarna: vaniljglass med en påse varma frukter och bär!

Sist men inte minst blir det espresso (god) med digestif. Man får välja mellan grappa, brandy, bitter eller anis. Undertecknad väljer grappan, som är riktigt bra och en värdig avslutning till en mycket trevlig middag!

Det är obligatoriskt att boka bord! Du hittar telefonnummer på länken nedan.

VAD: Hostaria del Monte Croce, hemtrevlig italienare i Kreuzberg

VAR: Mittenwalder Straße 6 (Kreuzberg). U Gneisenaustraße

NÄR: Tisdag – lördag, 19 – 23

PRISNIVÅ: Låg

Zur letzten Instanz

Zur letzten Instanz (till sista instansen), några stenkast från Nikolaiviertel, är Berlins äldsta restaurang. Det gamla värdshuset ligger precis vid resterna av den medeltida stadsmuren – den bakre väggen var ursprungligen en del av muren – och lokalens historia går ända tillbaka till 1561. Kroglivet började 1621 och sitt nuvarande namn fick det 1924 efter att det byggts en domstolsbyggnad i närheten. Enligt legenden skulle två bönder mötas i rätten för att försöka lösa en svår och långvarig tvist. Men de lyckades komma överens över ett glas öl på restaurangen, i så att säga ”sista instans”, och kunde därmed undvika domstolen. Det sägs även att dömda brottslingar fick ta ett sista glas i frihet här, på vägen mellan domstolen och fängelset. Under DDR-tiden låg för övrigt landets högsta domstol i kvarteret – bokstavligen den sista instansen!

Byggnaden skadades kraftigt under andra världskriget, men myndigheterna ansåg att den var återuppbyggbar – vilket i praktiken innebar att den fick fortsätta att stå och förfalla istället för att rivas. 1961 tog dock Östberlins stadsförvaltning beslut om att bygga upp restaurangen på nytt för att använda den som turistmagnet. För att förverkliga sina planer valde man att riva resterna av byggnaden och även de båda kringliggande husen för att bygga upp det vi ser idag – en betydligt större lokal än den ursprungliga. Det innebar att såväl det ursprungliga byggnadsmaterialet som den medeltida planlösningen förstördes. Men Berlins äldsta utskänkningsställe var åter i drift och den historielösa regimen tyckte säkert att de fått en ny fjäder i hatten!

Men även om dagens inredning inte har så mycket gemensamt med den ursprungliga är det ett fint ”gammalt” hus som möter en. Och här är förvånansvärt rofyllt med tanke på var vi befinner oss, mitt i en metropol och bara 200 meter från en trafikerad genomfartsled! Dessutom finns det en liten biergarten som är trevlig att sitta i så här års. Så kom hit, ta en öl, njut av omgivningen – och låt dig förfasas över stadens historia!

Maten då? Jodå, det är rustika tyska rätter av klassiskt snitt. Roligast är namnen på dem: advokatfrukost (lammkorv med potatissallad), korsförhör (kalvlever med schalottenlök), bevismaterial (kåldolmar med potatismos), o s v!

Turistfälla? Det tycker jag inte, men det märks i alla fall på prisnivån att man i första hand vänder sig till turister!

VAD: Zur letzten Instanz, Berlins äldsta restaurang

VAR: Waisenstraße 14-16 (Mitte). U Klosterstraße

NÄR: Måndag – lördag 12 – 01, söndag 12 – 23

PRISNIVÅ: Mellan – hög

Bilder från Nikolaiviertel

Nikolaiviertel är det äldsta bostadsområdet i Berlin och tillika stadens historiska centrum, med anor från början av 1200-talet. Men särskilt genuint är det naturligtvis inte. Området sönderbombades under andra världskriget, blev en del av Östberlin och återuppbyggdes inte förrän under 80-talet. Renoveringar stod som bekant aldrig högst upp på agendan under DDR-tiden, men inför Berlins 750-årsfirande 1987 kom man på att det kunde vara trevligt att lyfta fram stadens rötter. Och i kapprustningen med väst var det naturligtvis viktigt för DDR att visa omvärlden, och inte minst de egna medborgarna, vilket som var det ”riktiga” Berlin. Så då restaurerade man den gamla Nikolaikyrkan och byggde upp ett märkligt mischmasch av kopior av historiska byggnader, inkl några som inte ens låg här från början, och nya väldigt otidsenliga betonghus. Idag känns området som en blandning av Gamla stan och Disneyland, men en solig dag är det väl värt ett besök!

Utöver Nikolaikirche, som för övrigt är Berlins äldsta kyrka, finns det en del andra kända byggnader här. Till exempel Ephraim-Palais, ursprungligen uppfört 1766, på den tiden känt som Berlins vackraste hörn och rivet redan 1936 då gatan Mühlendamm behövde breddas. Delar av fasaden sparades dock och kunde återanvändas, efter att de överlämnats av Västberlin, när byggnaden byggdes upp på nytt. Och Knoblauchhaus från 1761, som är en av få byggnader som faktiskt står på exakt samma plats idag och som var hem åt familjen Knoblauch. Och Zum Nussbaum, ett gammalt legendariskt värdshus som från början låg på närliggande Fischerinsel.

Heinrich Zilles målning från 1922 av det ursprungliga Zum Nussbaum: